Experten: Fel att fria ”sovande” våldtäktsmän

Kerstin Nilsson

Mer kunskap behövs, kräver advokaten

Allt fler misstänkta våldtäktsmän skyller på att de sov – och våldtog i sömnen.

Flera av dem har friats.

Ekot har granskat 18 våldtäktsfall, där sexsomni använts som försvar – och flera av de friande domarna kritiseras nu av experter.

– Det är inte acceptabelt, säger advokaten Emma Fällman.

Att utföra en sexuell handling i sömnen, antingen på sig själv eller - vilket är ännu ovanligare – på någon annan, kallas "sömngångarsex" eller, med ett finare ord, sexsomnia.

Det är en mycket ovanlig diagnos, det handlar om ett fåtal fall – i hela världen.

Ändå har åkomman de senaste åren blivit allt vanligare i svenska rättssalar – för tio år sedan förekom den inte alls.

13-åring gravid

I allt fler våldtäktsmål används sexsomnia som möjligt försvar, våldtäkten har helt enkelt skett i sömnen, och i flera fall har det lett till friande domar, som Aftonbladet tidigare rapporterat om.

I dag presenterar Ekot en granskning av 18 våldtäktsfall mellan 2010 och 2016, där sexsomnia har tagits upp som försvar.

I tio av fallen friades mannen från våldtäkt.

Som i fallet med en 13-årig flicka, som blev gravid. Den över 50 år gamle mannen friades för våldtäkt mot barn - hovrätten ansåg att samlaget kunde ha skett i sömnen.

Precis som i fallet med en kvinna som vaknade av att hennes kompis våldtog henne. Han hade flyttat sig från sängen ned på golvet, där hon sov – men friades, eftersom han kunde ha gjort det i sömnen.

Det betvivlar sexsomniforskaren Carlos H Schenk, professor i psykiatri vid University of Minnesota starkt.

– Den här personen passar överhuvudtaget inte i profilen för sexsomnia. Det finns inga andra händelser av sexsomnia eller andra dokumenterade sömnstörningar, säger Carlos Schenk till Ekot.

Var berusade

I hälften av de friande domarna friades mannen enbart med hänvisning till att det inte kunde uteslutas att han begått övergreppen i sömnen.

Carlos Schenk, som på Ekots uppdrag har granskat domarna, anser att det i alla de fem domarna finns resonemang om sexsomnia som är helt irrelevanta och, ibland, till och med felaktiga.

I hela världen finns 53 fall av sexsomnia som studerats medicinskt och publicerats i forskningsrapporter - inte i något av de fallen handlar de om en våldtäkt på en person som man inte tidigare har haft en sexuell relation med, enligt Ekot.

Hos dem som lider av sexsomnia är det i regel också ett återkommande beteende - det händer inte bara en gång, det finns en historia bakom.

I tre av de friande domarna i Sverige finns inget stöd alls eller mycket lite som stöder att männen faktiskt sov, menar Carlos Schenk.

I de fallen tror han snarare att det handlar om att männen var berusade.

Osäkerheten – och okunskapen – gör att det finns risk både för att någon fälls oskyldigt och frias felaktigt, menar flera experter som Ekot talat med.

”Väldigt angeläget”

Madeleine Leijonhufvud, professor emerita i straffrätt, menar att det finns stora rättssäkerhetsproblem i hur våldtäktsfall med sexsomnia hanteras.

– Det är en tydlig trend att vi har fått den här invändningen i våra domstolar och det är därför väldigt olyckligt när man ser att utgången är så här varierad och att det är så oförutsägbart i dag hur en sådan här invändning kommer att uppfattas, säger hon till Ekot.

En som välkomnar Ekots granskning är advokaten Emma Fällman, som företräder många kvinnor och tjejer, som utsatts för sexuella övergrepp.

I ett av de fallen dömdes mannen i tingsrätten – men friades i hovrätten, för att det inte var uteslutet att han våldtog i sömnen.

– Det här är väldigt angeläget och viktigt, säger Emma Fällman.

– I rättssalen handlar det om bevisning och bedömning av bevisning. I de här fallen har den som är misstänkt för brott gjort invändningen att "jag sov, så jag hade inte uppsåt och därför ska jag inte dömas".

– Och i många av de här rättsfallen så har det medfört att den misstänkte har gått fri.

Mer kunskap krävs

Frågan hon ställer sig nu, efter Ekots granskning, är hur rätten är skickad att göra de här bedömningarna – och hur kunniga de experter som rätten bygger sina bedömningar på egentligen är.

– Det är ett smalt område och de experter som har använts har varit svenska. Vilken kritisk granskning har gjorts av deras kompetens? Har de kvalifikationer att göra de här bedömningarna? Vad har de för erfarenhet?

Det första rättsfall hon själv minns är från Haparanda 2010.

– Det var då jag själv blev medveten om detta, säger hon.

Emma Fällman efterlyser både en prejudicerande dom från Högsta domstolen och mer kunskap inom området, framför allt från domstolarna.

– Det är något för oss alla inom rättsystemet. Vi behöver ha mer kunskap – och vi måste göra det här bättre.

– Det ska inte vara så att en person kommer med den här invändingen och så finns det ingen grund för den – men vederbörande kommer undan och straffas inte.