Kriget om polaroljan
Uppdaterad 2015-12-31 | Publicerad 2013-01-30
Längst upp i norr finns några av de sista outnyttjade oljereserverna på jorden.
Det handlar om cirka 90 miljarder fat olja som oljebolagen – med Shell i spetsen – slåss om att få ta del av.
Men efter rader av problem hörs nu allt fler och starkare krav på att stoppa oljeborrningen i det känsliga Arktis.
Följ Aftonbladet Plus på Facebook
Det kan knappast undgått någon att polarisen smälter, snabbt dessutom. Sedan 1980-talet har istäcket halverats. Redan inom ett par decennier beräknas Ishavet vara helt isfritt sommartid.
Det är dåliga nyheter för dig och mig, ett av de tydligaste tecknen på de snabba globala klimatförändringarna.
Men för världens oljebolag är det finfina nyheter. Under isen finns nämligen en femtedel av jordens oupptäckta oljereserver. Enbart på den amerikanska sidan beräknas det finnas 27 miljarder fat olja.
Tidigare har depåerna i de djupa delarna av polarhavet ansetts allför svåra och dyra för att exploatera. Men stigande priser, ny teknik och inte minst det snabbt krympande istäcket har utlöst en kapplöpning om fyndigheterna i djupet.
Men tro inte att det är någon picknick bara för att isen smälter.
Holländska oljejätten Shell har i sex år utan framgång försökt borra i Tjuktjerhavet och Beauforthavet norr om Alaska.
Projektet har kantats av missöden. Ett borrfartyg klarade inte avgaskraven. Ett slet sig. Arbetet har ideligen stoppats av hårt väder. Drivande isberg kom i vägen. I höstas tillstötte problem med utrustningen som ska stoppa ett eventuellt läckage.
När projektet avbröts för säsongen i mitten av september förra året hade satsningen kostat sammanlagt 30 miljarder kronor.
Som inte det vore nog skadades oljeplattformen Kulluk i slutet av december när den skulle bogseras till Seattle för underhåll. Den slet sig från bogserfartyget och gick på grund utanför Anchorage. Den 30 år gamla oljeriggen måste nu genomgå omfattande reparationer – eventuellt bytas ut helt – innan säsongen drar i gång igen i juli.
Shells äventyr norr om Alaska följs med stort intresse av världens övriga oljebolag. I kulisserna väntar bland annat norska Statoil, amerikanska Exxon och italienska ENI – alla med nytecknade avtal om oljeutvinning norr om Grönland.
Problemen och riskerna är betydande. Inte nog med att man måste tampas med isberg stora som småstäder, kyla och extremt hårt väder som gör själva arbetet på plattformen svårt. Ett eventuellt oljeutsläpp skulle vara snudd på omöjligt att sanera.
Det har redan hänt en gång. I mars 1989 gick oljetankern Exxon Valdez på grund utanför Alaskas sydkust. Bara en bråkdel av de drygt 40 000 kubikmeter råolja som läckte ut bärgades. Effekterna märks fortfarande, bland annat har fisket i området ännu inte hämtat sig.
Ett utsläpp av den storlek som inträffade i Mexikanska golfen 2010, då 4,7 miljoner fat råolja läckte ut i havet, skulle få fullständigt katastrofala effekter i den känsliga arktiska miljön. Det kalla havet kryllar av liv och fungerar som en barnkammare för många vandrade djurarter.
Riskerna anses så stora att inte bara Greenpeace och andra miljöorganisationer vill stoppa oljeborrningen i Arktis.
Till och med företrädare för energibranschen har uppmanat Shell att avbryta provborrningen, dock av lite andra skäl än miljörörelsen. När det franska oljebolaget Total i somras året avrådde från att borra i Arktis över huvud taget var motiveringen den enorma skada en olycka skulle kunna vålla – för oljebolagens anseende.
– En läcka skulle göra alltför stor skada på företagets image, säger Totals vd Christophe de Margerie till Financial Times.
Shell har svarat med att utveckla ny teknik för att kunna borra tystare och med mindre miljöpåverkan. Man har dessutom upprättat en flotta med saneringsfartyg i ständig beredskap om något ändå skulle gå fel.
Men efter alla tekniska missöden har till och med USA:s högsta politiska ledning börjat ifrågasätta projektet. En förnyad granskning av Shells planer inleddes tidigare i år.
Inte nog med det.
Förra veckan uppmanades Barack Obama att tills vidare stoppa projektet. Uppmaningen kom från två av hans tidigare närmaste rådgivare, Carol Browner och John Podesta:
– Det är uppenbart att det inte finns något säkert och ansvarsfullt sätt att borra efter olja och gas i Arktis.
Och med tydlig hänvisning till Shells tekniska problem:
– Det är tydligt att det bästa Shell kan köpa helt enkelt inte är tillräckligt bra.
Även om Shell nu får klä skott för oljeäventyren i norr ska man ha klart för sig att det inte är det enda bolaget som är på plats.
Brittiska oljebolaget Cairn borrar redan i det område som brukar kallas Iceberg Alley utanför Newfoundland vid Kanadas östkust.
Och på andra sidan polarisen har ryska oljejätten Gazprom redan en oljeborrplattform i Prirazlomnaya-oljefältet norr om Sibirien. Gazprom har tillsammans med Statoil sedan fem år även försökt exploatera fyndigheterna i Sjtokman-fältet i Barents hav. Den mångmiljardsatsningen har också kantats av problem, och i somras avbröt Statoil samarbetet.
Motivet: osäker lönsamhet.
Vad?
Oljejätten Shell har utsetts till ”världens värsta företag” i en stor omröstning på nätet i samband med World Economic Forum i Davos.
Varför?
Bolaget har i sex år hårdsatsat för att börja utvinna olja i den känsliga miljön i Norra ishavet.
Hur?
Isberg, hårt väder och tekniska missöden har hittills satt stopp för försöken som kostat 30 miljarder kronor.
Läs mer
”Fram över Polarhavet” av Fridtjof Nansen. Som ett vittnesmål från en förlorad värld.