Lars Göran, 60, är spårlöst försvunnen
Publicerad 2013-06-12
Lars Göran Nilsson har varit försvunnen i nästan två veckor men trots det har polisen inte använt vare sig helikopter eller hundpatrull för att leta efter honom.
– Man blir inte glad när man får det beskedet. Men de har kanske andra ärenden som har större prioritet, säger hans bror Ingemar Nilsson.
Halv sju på kvällen den 29 maj försvann 60-årige Lars Göran Nilsson spårlöst från Ljungkullens korttidsboende i Sävedalen utanför Göteborg. Han lider av en bipolär sjukdom och är förvirrad.
Enligt brodern Ingemar Nilsson är han förtjust i att åka kollektivtrafik och det sista spåret av Lars Göran är från en spårvagn. Hans spårvagnskort har använts flera gånger under kvällen. Den senaste registreringen gjordes i Angered klockan tjugo i elva på spårvagn nummer nio.
Större sök inte gjort
Både polisen och organisationen Missing people är engagerade i sökandet. Polisen har bland annat gått ut med information om den försvunne 60-åringen till kollektivtrafik och taxichaufförer i området. Men någon större eftersökning har inte genomförts.
– Situationen är jättejobbig. Vi har alla resurser som behövs för att söka efter honom men ingen plats att leta på, säger Maria Ahlberg, kriminalinspektör i polisens grupp för försvunna personer.
Hans spårvagnskort registrerades i Angered kvällen för försvinnandet. Varför har ni inte sökt i det området?
– Det är ingen som har sett honom gå av där. Så det är inte säkert att han gjorde det.
Ingemar Nilsson förstår att sökandet kan vara som att leta efter en nål i en höstack men tycker samtidigt att polisen borde göra mer.
– Jag skulle önska att de tog sin helikopter och flög runt över Göteborg, säger Ingemar Nilsson.
Kan ha setts vid cykellopp
Han berättar Lars Göran varit en mycket aktiv idrottsman och sprungit ett trettiotal maratonlopp i sitt liv. Det har kommit ett tips om att en person som var lik Lars Göran befann sig vid ett cykellopp vid Kvibergs kaserner på nationaldagen.
– Någon som kan ha varit min bror kom fram till ett bord och fick en sportdryck.
Ingemar Nilsson ägnar nu större delen av sin vakna tid för att söka efter brodern. Jobbet i det egna företaget ligger på is och dagarna går åt till att skicka ut efterlysningar och att köra runt med bilen och leta.
– Det är som att be om ett under, men jag hoppas att han har träffat någon som har tagit hand om honom.