Fascinerande om Pablo Escobars kvinnliga motsvarighet
Sofía Vergara är suverän i ”Narcos”-skaparnas nya ”Griselda”
Publicerad 2024-01-24
TV-RECENSION Same same – but different.
Ingen ny gangstermark bryts. Men Sofía Vergara bjuder på en mäktig insats i ”Griselda”, som i princip är en systerserie till ”Narcos”.
Griselda
Miniserie i sex delar
Av Doug Miro, Eric Newman, Carlo Bernard och Ingrid Escajeda, med bl a Sofía Vergara, Alberto Guerra, Martín Rodríguez, Juliana Aidén Martinez, Vanessa Ferlito, Camilo Jimenez Varon, Christian Tappan.
BIOGRAFISKT KRIMINALDRAMA ”Den enda man jag någonsin var rädd för var en kvinna som hette Griselda Blanco”.
Det lär den ökände colombianske knarkkungen Pablo Escobar ha sagt om sin likaledes beryktade landsmaninna, som från slutet av 70-talet och framåt var en nyckelperson i kokainhandeln mellan Colombia och USA. Och det är också citatet som inleder den här serien om hennes ”Scarface”-liknande uppgång och urspårning i Miami.
Bakom spakarna finns flera av namnen bakom Netflix framgångsrika ”Narcos” och ”Narcos: Mexico”, och titelrollen spelas av den colombianska ”Modern family”-stjärnan Sofía Vergara, som även är exekutiv producent.
Hon lär ha haft det här som ett passionsprojekt länge, och det känns. Hon är mest känd som komedienn men tar sig an den här köttiga dramatiska rollen med inlevelse och glöd, och även om hon inte riktigt ser ut som den verkliga Griselda Blanco, är hon tillräckligt förvandlad av smink och proteser för att inte heller se ut som Sofía Vergara.
Serien tar sin början med att Griselda flyr från Medellín till Miami med sina tre söner, efter en våldsam konfrontation med sin andra make. Hon är redan insyltad i drogbranschen, och med sig har hon ett kilo kokain som hon tänker sälja för att ha en startplåt till sitt nya liv.
Hennes första försök går uselt, och hon gör sig snabbt nya fiender, samtidigt som gamla kommer på besök från hemlandet. Men hon är lika smart som hon är ambitiös, och steg för steg blir hon mäktigare och mäktigare. För att inte tala om mer och mer paranoid, hänsynslös och grym.
I hennes spår finns en allt längre rad av döda kroppar – och hos Miami PD är det till slut en kvinnlig polis, June Hawkins (Juliana Aidén Martinez), som inser att det faktiskt är en kvinna, en ”gudmoder”, som styr blodbadet.
Och naturligtvis är det just könsaspekten här som tillför något annorlunda och fascinerande. Om att slå ur underläge och underskattas, om att gå från byte till rovdjur, och om att vara mamma, mitt i all galenskap.
Men på det stora hela följer ”Griselda” det klassiska upplägget för gangsterbiografier i allmänhet och stilen i ”Narcos” i synnerhet (även om man här tyvärr inte spränger in något arkivmaterial).
Bitvis blir det för jäktat, med schematisk karaktärsutveckling och för stora språng i tiden. Den som läser på inser att det hade funnits oerhört mycket mer att berätta, och att sex avsnitt borde ha varit åtta eller kanske ännu hellre tio.
Men visst är det lätt att köpa det som säljs här. Vergara är en naturkraft som Blanco, och även Alberto Guerra och Martín Rodríguez är minnesvärda som make nummer tre respektive en torped med möjliga underliggande känslor för sin chef.
Tråkigt har man i alla fall inte för en sekund, och jag hade gärna dragit i mig mer.
”Griselda” har premiär på Netflix den 25 januari.
Följ TV-Koll på Facebook för full koll på allt inom tv