LISTAN: Nypremiär för världens kanske bästa konsertfilm
Varje fredag turas musikredaktionens medarbetare om att dela med sig av åsikter, tips och nyheter.
Den här veckan jublar Håkan Steen över nypremiären av en klassisk konsertfilm och tar farväl av en nästan lika klassisk rockklubb.
1. Nypremiär för världens kanske bästa konsertfilm
Jag hade läst i förväg att folk ställde sig upp på biograferna och applåderade mellan låtarna som vore det en riktig konsert. Så stark var livekänslan i ”Stop making sense”, Jonathan Demmes film från några kvällar på Talking Heads ”Speaking in tongues”-turné.
Det kändes som en överdrift men när jag såg filmen för första gången, på Filmstudion i Växjö i slutet av 80-talet, var jag flera gånger på väg att göra samma sak.
”Stop making sense” var en minst sagt omtumlande upplevelse för en vilsen gymnasist. Några år senare bandade jag filmen när den visades på Svt och numera äger jag den på blu-ray. Det är i min bok bara ”The last waltz”, Martin Scorseses mästerverk om The Bands farvälkonsert, som konkurerar om titeln tidernas bästa konsertfilm.
Så när det nu vankas nypremiär på bio med 4K-upplösning och förbättrat ljud måste jag givetvis uppleva David Byrnes gigantiska kostym och de andlöst svängiga versionerna av ”Burning down the house” och ”Life during wartime” en gång till.
Jag gissar att ni som tycker att det låter överdrivet aldrig har sett filmen.
En IMAX-visning hölls i Stockholm redan i veckan och 5 oktober har den restaurerade ”Stop making sense” officiell premiär på svenska biografer.
Och ska vi tro intervjuer verkar arbetet kring den nya versionen av filmen rentav ha brutit ned den till alldeles nyligen närmast istidskyliga stämningen mellan Byrne och resten av bandet. I en podcast lät gitarristen Jerry Harrison till och med antyda att det här inte nödvändigtvis behöver vara det sista som Talking Heads gör tillsammans.
2. Russell gör det igen
Kanadensiska Allison Russells debutalbum ”Outsider” var ett av 2021 års finaste, ett stycke gripande, vidsynt americana som hämtade bränsle ur en sårig uppväxt av psykisk misshandel och rasism. Uppföljaren ”The returner” är precis lika engagerad men fokuserar mer på stolthet och hopp och tänjer de musikaliska ramarna rejält. Luftiga arrangemang smälter läckert ihop folk- och countryrötterna med soul, funk och pop. I den Prince-anstrukna ”All without within” passerar det inte obemärkt att Wendy & Lisa finns med i studion. ”Stay right here” andas disco och avslutande ”Requiem”, med Brandi Carlile, Brandy Clark och Hozier som gäster, är sex minuter vackert regnbågsfärgad gospel.
3. Tack för allt, KB
Kulturbolaget i Malmö öppnade på Erikslust 1982 och flyttade till nuvarande adress på Bergsgatan 1993. I hård konkurrens med Pustervik i Göteborg är det landets bästa rockklubb och mängden artister som har gjort klassiska spelningar på KB är oändlig. Själv har jag sett odödliga gig med bland andra Lucinda Williams, The Libertines, Bonnie Raitt och givetvis ”husbandet” Wilmer X. Men KB var en attraktion i sig med sin välkomnande atmosfär och sitt konstanta kvalitetstänk. Den här helgen är det över. I kväll hålls en liten ”minnesstund” med bland andra journalisten Per Hägred som skrev den läsvärda boken om KB, och i morgon avslutas allt som det började för 41 år sedan, med Dan Hylander live. Vi ska inte bli alltför sentimentala då Totte Lundgren och hans crew kommer att fortsätta boka konserter på andra håll men lite tomt blir det ju.
4. Ellen på svenska
Ellen Sundberg hittade en klar egen ton redan på sina fyra engelskspråkiga plattor. Men det var först när hon tolkade två andra jämtlänningar, Kjell Höglund och Bodil Malmsten, på varsitt utmärkt album som det blev uppenbart att hennes uttrycksfulla röst kom ännu mer till sin rätt på modersmålet. Det enda som saknades var egna låtar och den skivan får vi nu. På ”Vita gäss”, som släpps nästa vecka, backas hon av Johan Airijokis kompband Malmfältens Rockklubb och sjunger magnetiskt vemodigt om tiden, minnen och naturens skönhet. Redan nu finns singeln ”Inlandsvägen norrut”, en liten dröm för vänner av det som vi brukar kalla provinsrock.
5. Dystert jubileum
På tisdag är det 50 år sedan Gram Parsons gick bort, på ett hotellrum i kaliforniska Joshua Tree efter år av hårt drogmissbruk, endast 26 år gammal. Parsons bildsköna yttre och glamourdekadenta leverne ihop med bland andra Keith Richards har byggt upp så mycket mytbildning och omodern rock’n’roll-romantik att hälften av hälften vore mer än nog. Men hans vision om ”cosmic american music” – en kärleksfull sammansmältning av country, rock och r’n’b – som han förverkligade med Byrds och Flying Burrito Brothers och framför allt på de två lysande soloalbumen ”GP” och ”Grievous angel” går aldrig någonsin att skoja bort. Inget vackert finns i att Parsons dog ung, det var bara alldeles för mycket unik begåvning som försvann på tok för tidigt.
Fem låtar: finsk pokänsla och skånskt mörker
”BLUE”
Mira Ray
”Vita Bergens Emmylou” kallas hon av David Ritschard, som hon sjungit och spelat med ända sedan kortlivade bandet Ska ’N’ Stull för 17 år sedan. Ep:n ”Age of Aquarius” är Mira Rays solodebut och bjuder ömsint låtskrivande halvvägs mellan pop och country.
”THE VILLAGE IS DEAD”
Jonathan Wilson
Jonathan Wilson har gjort så delikata produktioner åt namn som Father John Misty och Laura Marling att man lätt glömmer bort att han även är begåvad artist i eget namn. Den här underhållande Greenwich Village-dissen finns på nya plattan ”Eat the worm”.
”NOKIA & ERICSSON”
Markus Krunegård
Sannerligen inget fel på låtarna på Krunegårds nya helfinskspråkiga album – hör bara den här – men texterna blir ju ett hinder för oss som inte begriper så mycket mer än ”hyvä” och ”kyllä”. Han borde göra verklighet av tanken på en svensk version.
”SHE BELONGS TO ME”
Cat Power
I november fjol försökte Chan Marshall återskapa Bob Dylans berömda ”Judas”-konsert från 1966 i Royal Albert Hall i London. Milt uttryckt udda idé men hon kan ju covers och första smakprovet från kommande livealbumet är inte dumt alls.
”NOTES FROM THE DRIVE BETWEEN SIMAT AND ALCOI”
Christian Kjellvander
Synnerligen elektriska anteckningar från en resa i Spanien. Kjellvander låter efter alla år fortfarande bara mer övertygande för varje släpp. Nya albumet ”Hold your love still” kommer 3 november.
Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, X och Spotify för full koll på allt inom musik