LISTAN: Frank Oceans kaos på Coachella

Per Magnusson väljer fem saker i musikvärlden

Varje fredag turas musikredaktionens medarbetare om att dela med sig av åsikter, tips och nyheter.

Den här veckan fascineras Per Magnusson av Frank Oceans försiktiga kaos på festivalen Coachella, njuter av supergruppen Dinner Party och blir glad över en fransk house-klassiker.

Frank Ocean på Bråvalla, när det begav sig (2013).

1. Frank Oceans kaos på Coachella

När Frank Ocean till slut dök upp på kaliforniska festivalen Coachella för sin efterlängtade återkomst till scenen satt han på en pall med en blå hoodie över huvudet. Egentligen ingen överraskning för oss som känner vår skygga Ocean. Men, visade det sig: Frank hade skadat fotleden, enligt uppgift under en cykeltur på festivalområdet, och tvingats stryka hela sin tänkta show med skridskoåkande statister och extra allt. Han ställde senare in sin Coachella-konsert helgen därpå på läkares inrådan.

Händelseförloppet – Försening! Strömningsförbud! Blink-182 ersätter! – är så i samklang med Frank Ocean att det hela kunde ha varit regisserat, en del av konstverket. Oavsett vad han gör – och inte gör – fortsätter bilden av en både djupt mänsklig artist och minutiös perfektionist att växa fram.

Ändå hann Frank, mellan en himmelsk modularsyntversion av ”White Ferrari”, en Willie Nelson-cover och en hommage till sin bortgångne bror Ryan, berätta att ett nytt album faktiskt finns där någonstans.

Alan Braxe är den franska dansmusikpionjären bakom samlingen ”The upper cuts”.

2. Filterhouseklassiker

Om du är hyfsat jämnårig med mig har du nog någon gång dansat till Stardusts hit ”Music sounds better with you”. Själv har jag livliga minnen av en klubb i Sydeuropa med svetten droppande från taket. Nu kommer samlingsalbumet där låten finns med, Alan Braxes ”The upper cuts”, äntligen till strömningstjänsterna – och släpps dessutom om på vinyl. ”The upper cuts” från 2005 är en klassiker inom fransk house, eller som den också så passande kallas, french touch. Tre decennier efter Daft Punks bildande har ingen riktigt gjort musik med filter och loopar som i Paris på 90-talet.

Kamasi Washington utgör en tredjedel av superjazztrion Dinner Party.

3. Supergruppsjazz

Supergruppen Dinner Party består av tre av vår tids mest lovordade jazzmusiker: saxofonisten Kamasi Washington, pianisten Robert Glasper och multiinstrumentalisten Terrace Martin. Det självbetitlade debutalbumet fyllde sommaren 2020 med varm souljazz och gav oss en av det årets bästa låtar, ”Freeze tag”. Uppföljaren kommer lagom till våren och är inte mindre oemotståndlig. ”Enigmatic society” utspelar sig i det förlovade gränslandet mellan Frank Oceans album ”Blonde” och Hall & Oates hit ”I can’t go for that (no can do)”.

Mac DeMarco är, milt uttryckt, produktiv.

4. Mastodontalbum

Mac DeMarco har släppt ett nytt album med 199 låtar. Ta en stund och låt det sjunka in. Till protokollet kan föras att den kanadensiska singer-songwritern så sent som i januari gav ut albumet ”Five easy hot dogs”, en musikalisk roadtrip.

Nya ”One Wayne G” består av demos och skisser. Titeln anspelar på hockeylegendaren Wayne Gretzky, som hade nummer 99 och spelade för Edmonton där DeMarco växte upp. Min känsla är att artisten genom denna ymniga samling försöker avdramatisera det laddade i att släppa musik. Det är ju trots allt bara lek.

Clairo i studion i Catskills, under inspelningen av senaste albumet ”Sling”.

5. Gästfest med Clairo

Så sent som förra månaden gästade Clairo franska Phoenix i romantiska duetten ”After midnight”. Nu är Massachusetts-artisten aktuell med en ny version av filippinsk-brittiska Beabadoobees trevligt kammarfolkiga ”Glue song”. Dessutom dyker Clairo upp som sångerska på låten ”So low” med bandet Synthia. Parallellt med denna gästfest väntar vi på uppföljaren till ”Sling”, förrförra årets bästa album. I somras skulle Clairo ha spelat på Rosendal Garden Party men tvingades ställa in efter covidfall i bandet.

SZA:s ”SOS” var ett av fjolårets bästa album.

Fem låtar: mordisk r’n’b och mysig dansmusik


”KILL BILL”
SZA feat. Doja Cat
Låten med fjolårets mest halsbrytande text är här i en omarbetning. För den nya versionen har SZA tagit hjälp av Doja Cat, som broderar ut dramat med nyskrivna verser. Den mjuka melodin i refrängen gör bara texten ännu mer brutal: ”I just killed my ex, not the best idea/Killed his girlfriend next, how’d I get here?”.


”BLISSDA”
DJ Koze
För fem år sedan hänförde den tyska dj:n med hiten ”Pick up” och albumet ”Knock knock”, en lekfull, mångfacetterad och ambitiös helhet av soul, disco och house. Här fortsätter Frankfurt-producenten att göra vad han gör bäst: tillbakalutad och förtrollande dansmusik som går utmärkt att avnjuta hemma, med fötterna på bordet.

Arlo Parks är snart tillbaka med det traditionellt svåra andra albumet.

”BLADES”
Arlo Parks
Storheten med 22-åringen från Hammersmith är, fortfarande, mjukheten i hennes tilltal. Som skrev hon alla sina texter i blyerts. Den här gången sjunger Parks till en 80-talsfluffig bakgrund med inslag av mycket försiktig funk. Det blir spännande att höra helheten på kommande albumet ”My soft machine” som kommer i slutet av maj.


”HELLO LOVE”
Jessie Ware
I dag släpps Jessie Wares nya album ”That feels good!”. Som titeln antyder handlar det, precis som på föregångaren ”What’s your pleasure?”, om vansinnigt uppsluppen vuxendisco. Men finast blir det när sångerskan från södra London skruvar ner tempot och sjunger om relationer till saxofoner och känslan av pastellfärgade sommarhimlar. ”It’s not that I gave up, I just stopped trying”.


”NÅNTING STORT KOMMER HÄNDA DIG”
Tiger
Jag har tidigare tipsat om poptrion Tiger. Stockholmsbandet började som ett terapiprojekt mellan tre låtskrivare, musiker och producenter. I dag släpps andra albumet ”Tango i natten”. Titeln för givetvis tankarna till Fleetwood Mac, men Tiger är någonting alldeles eget på spåren, i synnerhet i denna existentiella poppärla.


LYSSNA PÅ LÅTARNA HÄR!


Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, Twitter och Spotify för full koll på allt inom musik