Metal

Spellista: De 99 tuffaste och bästa låtarna från oktober

avMattias Kling

1 av 3 | Foto: PRESSBILD
Slayer fläskar på för fullt i konsertdelen av ”The repentless killogy”.

SPELLISTA Slutet kommer den 30 november.

Då tar ett av metalhistoriens mest envisa och inflytelserika band farväl på The Forum i hemstaden Los Angeles.

Jag pratar naturligtvis om Slayer. Och de är bara en av de 99 grupper och artister du får stifta närmare bekantskap med i månadens spellista.

Tanken svindlar, men jag kan faktiskt inte föreställa mig hur mitt liv hade sett ut om det inte vore för dessa slitvargar i thrash metal-tjänst. Det finns liksom ett tydligt före och efter när det gäller hur min framtida musiksmak utformades, ett tillfälle som inträffade i juletid 1986. 

Jag hade då nämligen lagt en del av julklappspengarna (förlåt farmor) på en skiva som utlovade den hårdaste och mest diaboliskt laddade musik som någonsin gjorts. En energi som skulle få Metallica, Venom och Anthrax att framstå som rena kammarorkestrar i jämförelse, en klusterbomb av musikalisk brutalitet och svindlande hastighet.

Vanligtvis går det att ta omnämnanden likt dessa med en nypa salt, jag lider fortfarande av ett semitrauma efter att ha gäspat mig igenom den utlovade skräckfesten ”The Blair witch project” (1999), var Slayers tredje album något alldeles extra. För även om exempelvis Possessed och Bathory redan året innan hade släppt de vildsinta och råbarkade ”Seven churches” och ”The return…” var ”Reign in blood” i en klass för sig. Vansinnigt tajt och ljudmässigt stenhårt kompakt tog de fyra unga Los Angeles-slynglarna och tjurrusade sig igenom de tio spåren på knappt 29 minuter, utan tid för vare sig vett eller sans. När det gäller den våldsammare formen av thrash metal finns det verkligen ett före och ett efter nämnda album, som sedermera kom att bli själva måttstocken som allt kom att mätas mot – inte minst bandets egna verksamhet.


För mig blev det i alla fall startskottet på en förälskelse som sträcker sig ända till dags dato. Visst, vi har inte alltid haft det rosigt och friktionsfritt. Jag kan fortfarande inte uppbringa någon större entusiasm över vare sig ”Diabolus in musica” (1998) eller punkcoversamlingen ”Undisputed attitude” (1996) och även om karriärens avrundningstrippel ”Christ illusion” (2006), ”World painted blood” (2009) och ”Repentless” (2015) har varit utgåvor av genomgående god låtkvalitet så har gruppens 2000-tal snarare handlat om att förvalta än att ännu en gång rita om metalkartan, vilket också har märkts live.

Hultsfredsfestivalen 2002 hade jag exempelvis, med tanke på trummisen Dave Lombardos återkomst till gruppen, på förhand laddat fempluskanonen men fick se den tilltänkta fullpottaren kraxas sönder av en allergikämpande Tom Araya. Under de år som slutligen ledde fram till gitarristen Jeff Hannemans sjukskrivning, och sedermera bortgång i maj 2013, kändes det ofta som att de alltför ofta harvade runt på rutin oftare än de övertygade på allvar – med undantag som då de hösten 2008 framförde hela ”Reign in blood” på svensk mark eller när de i juni 2014 för en kväll släppte widescreenformatet och i stället trängde in sig på anrika rockklubben KB i Malmö.


Men nu är det alltså över. 38 år efter formationen har bandets styrelsegrupp Tom Araya och Kerry King valt att avsluta karriären med en farvälturné som sedan startskottet den 10 maj förra året om några veckor kulminerar med två spelningar på The Forum i Los Angeles-staden Inglewood. Föreställningar som kanske till och med får den sammanbitne King att fälla en tår tillsammans med publiken. Vi får se. Alltför få av oss tillhör den utvalda skara som dels har lyckats säkra plåtar till dessa framträdanden, för att inte tala om bokat flyg och boende i Kalifornien, men för oss och alla andra fans släpptes i veckan i stället den kombinerade spel/konsertfilmen ”The repentless killogy”, som i onsdags biovisades världen över för bara en kväll, och dess medföljande streamingsoundtrack – även det inspelat på The Forum i augusti för två år sen.

Därifrån har låten ”Repentless” plockats, som bara är ett av 99 spår som jag har valt ut för att skildra musikmånaden oktober 2019.

1 av 2 | Foto: ALVINO SALCEDO
Blood Incantation.


För även om giganter lägger ner och tar farväl fortsätter kollegorna att sikta framåt med nya tuffa låtar. Exempelvis premiärspelar den proggigt sinnesutvidgande death metal-ensemblen Blood Incantation musik från kommande ”Hidden history of the human race”, Rammstein/Hypocrisy-kopplade Lindemann har låtit Ministry remixa ”Ich weiß es nicht”, Machine Head smackar till med oväntat pigga ”Do or die”, Mitochondrial Sun visar upp Dark Tranquillitys Niklas Sundin på soloäventyr långt ifrån huvudbandet med Marilyn Manson tar sig an folkvisan ”God’s gonna cut you down”, som tidigare har spelats in av bland andra Johnny Cash ”American V: A hundred highways” (2003).

Dessa och så många fler hittar du i spellistan här nedan. En traditionstroget brokig blandning av brutalt, halvhårt och allt däremellan, med en spännvidd och uttrycksdisparens av mest svindlande snitt. Därför kommer få troligtvis digga allt, men alla kan å andra sidan göra någon oväntad och braskande upptäckt.

Som alltid – spela högt eller låt bli.


LYSSNA PÅ ÄLDRE MÅNADSLISTOR HÄR!


Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik

ARTIKELN HANDLAR OM

Metal

Musik

Hårdrock

Punk

Slayer