LISTAN: Kelelas röst är löftet om en ny vår
Varje fredag turas musikredaktionens medarbetare om att dela med sig av åsikter, tips och nyheter.
Den här veckan översköljs Per Magnusson av Kelelas korpsvarta r’n’b, bländas av Caroline Polachek och ser än en gång att den mjuka musiken vinner i slutändan.
1. Kelelas röst är löftet om en ny vår
Jag har viftat med Kelela sedan debutmixtapen ”Cut 4 me”. Hennes sävliga vibrato har seglat en bit ovanför det mesta i snart ett decennium. Washington-artisten hade kunnat ta gängse väg mot popstjärnedom. Andra albumet är snarare ännu ett exempel på Kelelas föränderlighet. Tänk om all musik var så här modern, viktlös, trånande, förrädisk, reflekterande.
”Raven” är en av de finaste skivorna i sitt slag sedan Solanges ”A seat at the table”. Efter senaste albumet ”Take med apart” (2017) har Kelela dekonstruerat sin karriär. Bränt broar med män i musikindustrin och aktivt valt att rikta in sig på de främre leden från hennes konserter: afroamerikaner, hbtqi-personer, kvinnor. Texterna kretsar kring kärlek, gemenskap, nystart.
Kelelas röst är löftet om en ny vår, som senvinterns saliga fågelsång. De kristallklara beatsen låter som islossning. Det är musik som tar mig någonstans. Jag vill vara förlorad i en storstad, på jakt efter något utan att riktigt veta vad.
2. En modern fresk av pop
För dig som längtar efter popmusik lika matematiskt precis som levande och tillgänglig, välkommen till Caroline Polacheks värld. Singeln ”Billions” hörde till fjolårets bästa låtar – nu är albumet här. ”Desire, I want to turn into you” är en modern fresk av pop, målad av lika delar italodisco, stadiumrock, Cocteau Twins, flamenco och triphop. Polacheks hittills bästa album är också det slutgiltiga beviset på Didos självklara renässans som relevant och nutida inspirationskälla.
3. Mänsklig superstjärna
Halvtidsunderhållningen på årets Super Bowl blev som utlovat ett potpurri ur Rihannas karriär. Framförandet var hennes första på fem år. Men trots att 34-åringen hissades upp och ner på en plattform i Arizona omgiven av en vitklädd dansparad var det hon som drog blickarna åt sig. Även i denna ultramaffiga kontext lyckades popstjärnan med bedriften att vara mänsklig på ett bländande vis. Garvade lite under Calvin Harris-hitsen, dansade ledigt, råkade bara vara gravid igen.
4. Den mjuka musiken vinner alltid
Två djupt inflytelserika artister har lämnat oss. Förra onsdagen somnade Burt Bacharach in hemma i Los Angeles. Med tidlösa melodier och delikata arrangemang var Bacharach låtskrivarnas låtskrivare. I söndags gick Trugoy The Dove, en tredjedel av den gränslöst inflytelserika hiphoptrion De La Soul, bort alldeles för tidigt. Går det att dra paralleller mellan de två? Självklart. ”Ibland vill folk bara lyssna på mjuk musik – även de hårdaste”, sa Trugoy i en The Guardian-intervju 2014.
5. Löpning och låtskrivande
För oss som är lika fascinerade av sport som musik: det finns ett samband mellan löpning och låtskrivande. Att spela, säg, piano aktiverar nästan alla delar av hjärnan samtidigt: syn, ljud, rörelse och minne. Liknande saker pågår i hjärnan när vi springer.
En text i magasinet Outside avhandlar sambandet. Benjamin Gibbard, frontfigur i Death Cab For Cutie och ultralöpare, är en av dem som intervjuas.
– Varje gång som jag deltar i ett lopp stöter jag på ett problem jag aldrig tidigare har behövt lösa, säger han. Samma sak får mig att återvända till låtskrivande.
Fem låtar: rapkonstverk och mammadisco
”A&W”
Lana Del Rey
Lanas nya singel, med den ursprungliga titeln ”American whore”, är ett sju minuter långt manifest över den nutida popmusikens välmående. ”A&W” börjar som psykedelisk folkballad och slutar som någonting som närmast påminner om Kanye Wests ”Yeezus”. Missa heller inte Billie Eilishs purfärska samtal med Del Rey i Interview.
”SAY SOMETHING”
Lil Yachty
Just som man tyckte att rappen gick en smula i stå kommer Lil Yachty med detta lysande lilla konstverk. En läppdarrare i gränslandet mellan 80-talets powerballader, det tidiga tiotalets hiphop och framtidens mardrömmar. Och se videon, helt i symbios med allt ovan.
”PEARLS”
Jessie Ware
Den 38-åriga Hammersmith-sångerskan har uppfunnit en egen genre. Givetvis lutar hon sig mot decennier av disco, men Wares dansmusik verkar specialbeställd av salongsberusade föräldrar som står ensamma kvar med disken när barnen har somnat. Nya albumet ”That! Feels good!” kommer i april.
”DOCKA”
Dina Ögon
Med sitt andra album ”Oas” har kvartetten broderat ett oemotståndligt stycke pop att hänga över sängen på landet, mot solblekt furupanel som ingen rört sedan mormors tid. Det är musik lika skirt sentimental som förbluffande rak. Att Tyler, The Creator redan är ett fan känns bara logiskt.
”COME FETCH MY SOUL!”
Sun Years feat. Jess Williamson
Peter Morén har länge varit självklar leverantör av kvalitetspop. Nya signaturen Sun Years är ett kollaborativt projekt. Titelspåret från kommande albumet för tankarna till en brittisk tagning på country och albumet ”Beatles for sale”. Låten lutar sig tryggt mot tjusiga popmelodier som lyfter mot Dalarnas skogar i refrängen.
Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, Twitter och Spotify för full koll på allt inom musik