Willem Dafoe

En lite långtråkig väntan på psykbryt

avJan-Olov Andersson

The lighthouse

Regi Robert Eggers, med Robert Pattinson, Willem Dafoe, Valeriia Karaman.

FILMRECENSION. Willem Dafoe och Robert Pattinson bjuder på storslagen skådespelarshow.

Trots det, blir ”The lighthouse” i längden lite långtråkig.

DRAMA. En av de filmer som var mest hajpad inför årets Cannesfestival. Några tyckte den var fantastisk, ungefär lika många blev besvikna.

Jag tillhör den senare kategorin.

Det är så mycket som, i förväg, känns rätt med den här filmen.

Willem Dafoe, alltid pålitlig. Robert Pattinson, gamla ”Twilight”-idolen, som allt oftare visar att han klarar av mer mångfacetterade roller. Vrålsnyggt svartvitt foto. Den fascinerande karga miljön, en öde ö där det finns en fyr och inget annat.

 

Skådespelarduon gestaltar två fyrvaktare i 1890-talets USA. Dafoes veteran ska lära upp Pattinsons nykomling. Han kör med honom. De äter, super, småpratar, blir allt mer osams. En av dem går ibland ut och onanerar inför en sjöjungfru (Valeriia Karaman). En storm gör att ingen båt med mat eller dryck kan anlända. Båda håller på att bli galna. På varandra och på riktigt.

Skådespelarna är verkligen suveräna. Men efter ett tag blir det lite långtråkigt. Fyrvaktarnas känsla av instängdhet smittar av sig på åskådarna. Och ju mer Dafoes och Pattinsons rollfigurer närmar sig ett psykbryt, ju mer gör också filmen det, när den tar till lite övernaturliga berättargrepp, som inte fullt ut går ihop med stämningarna i filmens inledning.

 

Glöm inte att gilla Nöjesbladet FILM på Facebook för filmnyheter, trailers, recensioner och skön filmnostalgi.

ARTIKELN HANDLAR OM