Klassikern som nästan dödade James Cameron
Nu gör ”Avgrunden” comeback på bio
Publicerad 2024-03-21
Ed Harris fortsatte att örfila sin motspelare Mary Elizabeth Mastrantonio tills hon fick nog och skrek åt regissören James Cameron:
– Vi är inte djur!
En av många kaotiska scener från inspelningen av sci-fi-klassikern ”Avgrunden”, som lagom till 35-årsjubileet gör comeback på svenska biografer.
Det finns många exempel ur filmhistorien på regissörer som har gått över lik för att göra sina filmer så perfekta som möjligt. James Cameron har fått det ryktet och historierna om honom är många.
Det sades länge att Ed Harris, som hade huvudrollen i ”Avgrunden” (1989), fann inspelningen så vidrig att han lovade att aldrig mer arbeta med Cameron. Den versionen har mildrats med åren, men ingen kan tvivla på att det var en både farlig och konfliktfylld inspelning.
Filmen handlar om en oljeplattform långt ner i havsdjupet, placerad nära en ravin som störtar tusentals meter ner i det okända. Dit anländer en grupp Navy SEAL-soldater. En atomubåt har sjunkit i närheten och teamet behöver använda plattformen som bas, men de berättar inte för arbetarna vad deras egentliga uppdrag är.
Samtidigt drar en orkan in som försätter hela plattformen i en nödsituation... och de är inte ensamma där nere. Någonting mystiskt gömmer sig i avgrunden.
Idén till filmen kläckte James Cameron som 17-åring, när han hörde talas om en dykare som hade lärt sig att andas syrehaltig vätska i ett experiment. Cameron såg framför sig en historia om forskare som arbetade långt ner i havet, men han kom på att historien nog skulle vara mer engagerande om vanliga arbetare hade huvudrollerna.
Efter succén med ”Aliens – återkomsten” (1986) visste Cameron att tiden var kommen för ”Avgrunden”, en film som skulle bli banbrytande i hur den använde tidiga datoranimerade effekter. Men det blev också hans största utmaning.
Hittade övergivet kärnkraftverk
Han behövde en rejäl bassäng att leka i – och hittade ett övergivet kärnkraftverk i South Carolina. Det hade börjat byggas i början av 1970-talet och skulle ha plats för tre reaktorer. Det blev en halv, ungefär. Efter tio år lades projektet, som kostat mer än 10 miljarder kronor i dagens värde, ner på grund av osäker finansiering, minskat elbehov och strängare regler för kärnkraftverk.
1987 byggdes reaktorn om för att användas som studio för filminspelningar. James Camerons team fyllde den 17 meter djupa reaktorkammaren med 28 000 kubikmeter vatten.
I filmen ställer en orkan till det för oljeplattformen. I verkligheten var Camerons lösning också farlig. Den vattenfyllda reaktorkammaren i det halvbyggda kärnkraftverket stod öppen för väder och vind, vilket innebar risk för blixtnedslag, enligt filmsajten Collider. I en så vattenfylld miljö hade det kunnat få dödliga konsekvenser.
Under inspelningen var James Cameron nära att drunkna. Skådespelarna hade varsin ”ängel”, en dykare som höll koll på att de var trygga där nere i djupet. Det gällde dock inte Cameron. Han skulle göra allt själv. Dessutom hade han på sig tyngder som gjorde det möjligt för honom att gå på reaktorkammarens botten med kamera i handen.
Plötsligt upptäckte Cameron att syret, som skulle räcka 75 minuter, var slut. Där stod han nedtyngd med 17 meter upp till ytan, utan syre att andas. Och ingen förstod att något var fel.
Han slet av sig hjälmen och västen med dyktank och började panikartat simma uppåt. En av ”änglarna”, George, såg honom och kom till undsättning, men när Cameron försökte andas in syre från munstycket som George stoppade in i hans mun insåg han att han bara fick i sig vatten. Utrustningen var trasig. George förstod inte det och insisterade på att regissören skulle andas i munstycket.
Till sist slog Cameron kollegan i ansiktet, knuffade bort honom och lyckades ta sig upp till ytan.
Visst hade olyckan kunnat undvikas om James Cameron haft en egen ”ängel” vid sin sida. Men han sparkade ändå sin biträdande regissör som hade glömt att uppmärksamma Cameron på att tiden för syret hade runnit ut, samt dykaren George som försökte hjälpa honom men inte hade koll på att utrustningen var trasig.
”Trodde att jag skulle dö”
Problemen med inkompetens under ytan återkom när Ed Harris skulle filma sin rollfigurs hopp nerför avgrunden i slutet av filmen. När en medarbetare skulle assistera med syre gjorde han fel och Harris fick både vatten och syre i sig. En av kameramännen insåg vad som hade hänt, knuffade medarbetaren åt sidan och hjälpte Harris få syre.
– Jag trodde verkligen att jag skulle dö där en sekund. Jag blev också förbannad för att jag blev rädd för att dö, sa Harris i en senare intervju.
Stämmer det att skådespelaren aldrig skulle vilja göra en film med James Cameron igen?
I en intervju med Entertainment Weekly berättar Ed Harris hur mycket han och motspelaren Mary Elizabeth Mastrantonio pressades under inspelningen av en scen där Harris rollfigur försöker väcka liv i Mastrantonio (som är nära att ha drunknat) med örfilar och hjärt-lungräddning.
Ed Harris hävdar att regissören inte var säker på hur scenen skulle göras och lät de två skådespelarna bli hans ”försökskaniner”. Den långa och väldigt fysiska scenen bara fortsatte... tills Harris upptäckte att kameran hade fått slut på film, vilket en liten lampa visade. Det var då allt rämnade; Mastrantonio fick ett utbrott och skällde ut Cameron.
För varje timme som de satt och funderade på vilken tidning de skulle läsa, ägnade vi en timme åt att arbeta nere på botten av en tank
Missnöjet pyrde under inspelningen vars komplexitet orsakade långa vänteperioder. Michael Biehn, som spelar soldat i filmen, sa till New York Times att ofta kallades skådespelarna in, blev beordrade att ta på sig dykardräkter och blev sedan sittande hela dagen.
– Jag var i South Carolina fem månader. Det var bara tre-fyra veckor som jag spelade in scener, sa han till tidningen.
Camerons reaktion? Mest förakt för gnälliga skådespelare.
– För varje timme som de satt och funderade på vilken tidning de skulle läsa, ägnade vi en timme åt att arbeta nere på botten av en tank, sa han till New York Times.
”Otroligt talangfull”
35 år har gått. ”Avgrunden” vann en Oscar för sina visuella effekter och James Cameron har sagt att han aldrig hade kunnat göra ”Titanic” (1997) om han inte hade haft erfarenheterna av ”Avgrunden” i bagaget.
Även Ed Harris har gått vidare.
– Jag gillar Jim. Han är en otroligt talangfull, intelligent kille. Det har alltid varit roligt att träffa honom åren efter vi filmade, sa han till Entertainment Weekly.
Källor: Collider, Los Angeles Times, Entertainment Weekly, New York Times.
Fler krävande filmare
Alfred Hitchcock: Regissören var känd för att en gång ha sagt att skådespelare bör behandlas som boskap. Han var mycket sträng i sin relation till dem och hade inget tålamod med metodskådespelare. Deras behov av improvisation och att förstå rollfigurens bakgrund tyckte han konkurrerade med det allsmäktiga manuset.
En av de mest kända kontroverserna som involverade Hitchcock var hans relation med skådespelaren Tippi Hedren under inspelningen av ”Fåglarna” (1963). Hon hävdade att regissören utsatte henne för fara i flera scener. Ville han ha så stor realism som möjligt eller hade han blivit sexuellt besatt av Hedren och ville hämnas efter att hon nekat honom? Det sistnämnda, hävdade hon.
Stanley Kubrick: Regissören hade ett dåligt rykte under hela sin karriär, trots de briljanta filmerna. Matthew Modine har sagt i en intervju att han fick hota Kubrick med kniv under inspelningen av ”Full metal jacket” (1987) för att få hans tillåtelse att vara med på sin frus förlossning.
Shelley Duvall tyckte att hennes arbete med Kubrick i ”The shining” (1980) gjorde henne till en bättre skådespelare, men priset var högt. Hans ständiga krav på Duvall drev henne till förtvivlan och hon förundrades över hur någon som kunde vara så älskvärd också kunde vara så grym medan de filmade. ”The shining” är även känd för att Kubrick gjorde 148 omtagningar av en scen.
Glöm inte att gilla Aftonbladet FILM på Facebook och följa oss på Instagram och X (Twitter) för nyheter, trailers, recensioner och skön filmnostalgi.