Filmårets favoriter
Uppdaterad 2019-07-26 | Publicerad 2016-01-01
Nöjesbladets biotyckare väljer ut sina personliga filmhöjdpunkter från 2015
JENS PETERSON:
Bioåret 2015 hade många intressanta kvinnor.
Kärleksparet i utmärkta ”Carol”, huvudpersonen Rey i nya Star wars. Bianca Kronlöf i ”Svenskjävel”, Amy Schumer i ”Trainwreck” och Alicia Vikander i flera roller. Tonåringarna i svenska fantasyn ”Cirkeln”. Och vi fick träffa känslorna inuti 11-åriga Jenny i ”Insidan/ut”.
Plötsligt händer det.
Du sitter i en biofåtölj och blir till 100 fulla procent underhållen. Utan att kunna slita blicken från duken en endaste gång.
Vi hade dessutom Rebecca Ferguson som var häftig huvudperson bredvid Tom Cruise i ”Mission: Impossible – rogue nation”. Charlize Theron i ”Mad Max: Fury road” och Julianne Moore i den rörande ”Still Alice”. Jennifer Lawrence i ”Hunger games” och ”Joy”. Veteranen Charlotte Rampling i ”45 år” och unga franska tonåringen Louane Emera i ”Familjen Beliér”. Emily Blunt som pressad polis i ”Sicario” och den fascinerande verkliga historien ”Big eyes” om hur en kvinnlig konstnär (Amy Adams) hamnade i skuggan av maken (Christoph Waltz) som påstod att han gjorde de bästsäljande tavlorna.
Den största svenska biosuccén fram till jul är regisserad av Helena Bergström, ”En underbar jävla jul”.
Och en dokumentär om Ingrid Bergman blev en av årets framgångar. Jo, det fanns förstås gott om manliga skådespelare och regissörer också. Världen har inte förändrats så mycket.
Det kom flera animerade starka filmer. Här är tre av årets bästa filmer alla kategorier: ”Paddington”, ”Fåret Shaun - filmen” och ”Insidan/ut”.
Bästa svenskarna: ”Svenskjävel”, ”Cirkeln”, ”En man som heter Ove”, ”Filip & Fredrik presenterar Trevligt folk” och ”Tjuvheder”.
Årets dubbel: Utmärkta Oscar Isaac i ”A most violent year” och ”Star wars - the force awakens”
Årets debut: Russell Crowe som regissör i ”The water diviner”. Många genrer mixas i en episk storfilm.
Året musikfilm: ”Love & mercy” om Brian Wilson, med utmärkta John Cusack och Paul Dano.
Ess från 2014 som kom 2015 till Sverige: ”The theory of everything”, ”Birdman”, ”The imitation game”
Coolast agent: Colin Firth i ”Kingsman: The secret service”
Tyngsta drama: Rysk skugga i ”Leviatan”
Årets sämsta Johnny Depp-storfilm: ”Mortdecai”
Årets comeback: Harrison Ford i ”Star wars: The force awakens”.
TERESA TINGBRAND:
Jag vet inte hur länge jag hade väntat på att få se det där äventyret på bio igen. Det fullständigt uppslukande äventyret som tar en i väg bort, in i en annan värld. Precis det där som Indiana Jones-filmerna lyckades med i barndomen, men som händer så sällan i vuxen ålder.
En sån där film där du liksom springer bredvid hjälten och blir andfådd på riktigt (utan att för den skull bli uttråkad av alldeles för långa actionscener som ju tyvärr alltför ofta är fallet). Men så kom då den där biokvällen i somras. Jag hade inga större förhoppningar när jag sjönk ner i biofåtöljen för att se ”Mad Max: Fury road”, en reboot av en filmserie som jag egentligen aldrig varit särskilt begeistrad i.
Det tog tre minuter. Sen var jag övertygad om att detta var det mest underhållande äventyr jag sett på bio sedan… minns inte. Däremot minns jag att jag efteråt var helt pirrig. Ni vet känslan när man liksom känner att man år 2015 måste RINGA (!) någon och berätta om sin upplevelse. Äventyrspirret kommer även nu i efterhand när jag kollar på trailern till denna extatiska film om ett uppror i ett despotstyrt ökenlandskap.
Det märkliga i sammanhanget är att jag egentligen hatar biljakter. Och här har vi en sådan som pågår genom i princip hela filmen. Ändå var det så mycket mer än så.
Det var Charlize Theron och den obeskrivliga coolheten hos hennes krigare Imperator Furiosa, läskiga ledaren Immortan Joe och hans vidriga ansiktsmask, domedags-estetiken, allt mörker, all galenskap, eld, blod, musiken, det mäktiga fotot, Tom Hardys karaktär Max Rockatansky, de bisarra detaljerna i de dystopiska miljöerna, galningen på motorhuven som spelade gitarr mitt i allt vansinne…
Det gick knappt att andas, än mindre äta ett endaste popcorn på 120 minuter. Hjärnan var som kapad. Och kroppen förflyttad till en häpnadsväckandepostapokalyptisk framtid.
Årets bästa underhållning och utan tvekan de senaste årens mest spännande bioäventyr.
STEFAN HEDMARK:
Årets...
… bästa film: ”Birdman”, i närstrid med ”Carol” och ”Selma”.
… raraste par: John Lithgow och Alfred Molina i ”Love is strange”.
… fejk: Bebisen i ”American sniper”.
… värsta grisar: Överklasslynglarna i ”The riot club”.
… gapigaste: Kjell Sundvalls ”I nöd och lust”.
… bästa dokumentärer: ”Going clear” och ”Best of enemies” (men ingen av dem visades på bio i Sverige).
… streamingpärla: Omskakande ”Beasts of no nation” hoppade över biograferna och hade premiär direkt i ditt vardagsrum.
… jubileum: Ingrid Bergman fyllde 100 och hyllades med utmärkt dokumentär, ”Jag är Ingrid”.
… sorgligaste comeback: Chevy Chase och Beverly D’Angelo var långt ifrån sin krafts dagar i rebooten av ”Ett päron till farsa”.
… utbrott: Robert Gustafsson tappar det i ”En underbar jävla jul”.
… smartaste för barn: ”Insidan ut”.
… fredsduva: ”Mandarinodlaren”.
… lättnad: Att ”Star wars: The force awakens” höll hela vägen.
… musikprofil: Paul Giamatti hade tunga roller i två bandbiografier, ”Straight outta Compton” och ”Love & mercy”.
… blockbusterfall: Fantastiska fyran försökte göra comeback, men ingen brydde sig.
… bästa ös: ”Mad Max: Fury road”.
… mest lågmält gripande: Zhang Yimous ”Hemkomsten”.
… köldknäpp: ”Everest” tog oss 8000 meter upp i luften.
… kostymkatastrof: ”The girl king”.
… vänsterkrok: ”Jimmy’s hall”.
… osympatiske hjälte: Sean Penn i ”The gunman”.
… hatkärlek: J K Simmons tyranniske lärare i ”Whiplash”.
… sömnpiller: Paret Jolie-Pitts självupptagna ”By the sea”.
… bisarraste: Justin Long blev en valross i ”Tusk”.
… nagelbitare: ”Sicario”.
… charmpiller: ”The Martian”.
… mest hisnande: Att se ”The walk” i 3D.
… besvikelse: Lisa Aschans ”Det vita folket”.
… sämsta sci-fi: Syskonen Wachowskis ”Jupiter ascending”.
… filmmusik: Harry Gregson-Williams, ”The Martian”.
… krutgumma: Lily Tomlin i ”Grandma”.
… skurk: Christoph Waltz följde i legendariska fotspår, med läckert ondskefullt leende, i ”Spectre”.
… tonårsporträtt: ”The diary of a teenage girl”, i närstrid med ”Paper towns”.
… mesigaste snusk: ”Fifty shades of Grey”.
KAROLINA FJELLBORG:
1 ”Wild tales”
Högst i år skrattade jag åt den här underbart svarta argentinska komedin, om hat och våld och hämnd. Med den roligaste road rage-scenen någonsin.
2 ”Straight outta Compton”
Musikbiografin om gangstarap-pionjärerna N.W.A var furiös, potent, angelägen och underhållande.
3 ”Fåret Shaun – filmen”
Leranimation av supersnillen! Årets absolut bästa barnfilm.
4 ”Carol”
Årets bästa film kom sent. Så vackert av Todd Haynes, om förbjuden kärlek mellan två kvinnor.
5 ”Min lilla syster”
Fantastiskt skådespel av unga begåvningar i Sanna Lenkens tonsäkra film om systerskap, ätstörningar och destruktiva kroppsideal.
6 ”Mad Max: Fury road”
Skogstokig, extremt högljudd actionfilm och årets häftigaste överraskning.
7 ”Birdman”
Supermärklig men oförglömlig och tekniskt imponerande branschsatir om fåfängan, konsten och livet.
8 ”Sicario”
Hård och tung och hotfull thriller med en bragdinsats av Emily Blunt som en FBI-agent som får frustrerande oklara direktiv i en tröstlös värld av våld och knark i gränslandet mellan USA och Mexiko.
9 ”Jag är Ingrid”
Ypperligt och fascinerande om filmstjärnan, kvinnan, mamman, stilikonen och tidiga, självklara feministen Ingrid Bergman.
10 ”Svenskjävel”
Mycket fin debut av Ronnie Sandahl om svenskar som det nya tjänstefolket i Norge.
11 ”Insidan ut”
Pixar gjorde det igen. En pedagogisk, innerlig och oemotståndlig film om vad som händer i hjärnan på en ledsen och förvirrad 11-årig flicka.
12 ”Wild”
Reese Witherspoon gjorde en kompromisslös och orädd rollprestation en bra bit utanför sin komfortzon i den här feministiska, vackra filmen om en trasig kvinna på en lång, helande vandring.
13 ”Spectre”
Inte Daniel Craigs bästa som Bond – men Christoph Waltz var en fest som skurk och den storslagna, färgsprakande inledningen i Mexico City förförde mig fullständigt.
14 ”The Babadook”
Genuint läskig skräck av den gamla skolan, utan en massa billiga skrämseltrick.
15 ”The imitation game”
Spännande och intressant tribut till en genial kodknäckare och krigshjälte som även råkade vara homosexuell.
EMMA GRAY MUNTHE:
... mesta omtummel: ”Mad Max: Fury road” – Furiosa! Furiosa! Furiosa! Grät som ett barn och fick actionsvindel. ”Revolten” – En film om illa behandlade hundar. En film om det överjävliga som sker i Europa just nu.
... bästa svenska: ”Tjuvheder” – Thriller och socialrealism i perfekt kombination. Gjorde mig så oändligt tacksam att jag har det som jag har det. ”Flocken” – Bortsett från det moraliskt förkastliga i att ta så mycket från Bjästa-fallet så nära i tid, när det handlar om så unga människor: en mycket bra film.
... filmrelaterade böcker:
1 Miranda Julys ”The first bad man”. Igenkänning för den skeva. Fint, mörkt och roligt, och till skillnad från hennes filmer, quirkfritt.
2 Augustpris-nominerade ”Monster i garderoben – En bok om Anthony Perkins och tiden som skapade Norman Bates”. Folkbildning i sin finaste form.
... doldis-sci-fi: ”The one I love”. Från sent 2014, men tipsar ändå. Ojämn men smart och överraskande originell.
... doldiskomedi: ”The Humbling”. Al Pacino är bättre än på år och dar! Väldigt, väldigt rolig även om visst faller platt.
... gamla hederliga actionthriller: ”Sicario”.
... förvandlingsnummer: Ben Foster som Lance Armstrong i ”The Program”. Magnifik!
... dokumentärkran: SVT:s DOX levererar som alla andra år det bästa och viktigaste dokumentärväg. I år bl a: ”Fångade av scientologin”, ”Citizenfour”, ”Night will fall” och ”The look of silence”.
... soundtrack: 1 ”Cold in July”. Ljuvligt 80-talssynthigt.
2 ”Cirkeln”. Prima filmatisering, prima låtval och filmmusik i världsklass av Benny Andersson.
... mesta betygsånger: ”Victoria”. Gav den 
, men den är värd mer. Första två tredjedelarna är snudd på lysande. (Sedan blir det snudd på katastrof.)
... filmtema: feminism. ”Mad Max”, ”Ex Machina”, ”Star Wars”. ”Supergirl”-serien. Hur det pratats om våldtäktsanklagelserna mot Cosby och James Deen. Hur skådespelerskor som Jennifer Lawrence pratat öppet om löneglapp och sexism i Hollywood, och hur fler och fler skådespelerskor och kvinnliga filmarbetare backat varandra högt och ljudligt. Uppåt, framåt!
JAN-OLOV ANDERSSON:
Tre starka minnen från 2015:
1 ”Filip & Fredrik presenterar Trevligt folk”. Världspremiär på Göteborgs filmfestival. Blev bara så glad – och stolt på något sätt, fast det ju inte är logiskt – när mina gamla arbetskamrater från Aftonbladet, hade gjort en så livsbejakande feelgood-dokumentär om integrationsproblemet i Sverige. Patrik Andersson, vilken entreprenör och kämpe. De somaliska bandyspelarna, vilka lirare. Och så blev det publiksuccé, också.
2 ”Love & mercy”. Älskar Beach Boys. Älskar filmen om Brian Wilsons oftast rätt tragiska liv. Och blev helt knäckt av att den innehöll scener som så nördigt grottade ned sig i hur den unge Wilson (suveränt spelad av Paul Dano) exakt skapade mästerverket ”Good vibrations”.
3 Språngmarsch på La Croisette i Cannes. Tänk att sitta och hoppas att en bra intervju med Woody Allen ska sluta i förtid, så man hinner till världspremiären på Amy Winehouse-dokumentären. En kilometer på nio minuter med 3 000 franska turister i vägen. Wow för mig själv att jag hann och inte fick hjärtinfarkt.
Årets bästa utländska:
1 Birdman. 2 Love & mercy. 3 Trainwreck. 4 Taxi Teheran. 5 The diary of a teenage girl. 6 Amy. 7 The Drop. 8 The Tribe. 9 Leviatan. 10 Wild tales.
Årets bästa svenska:
1 En underbar jävla jul. 2 En man som heter Ove. 3 Filip & Fredrik presenterar Trevligt folk. 4 Miraklet i Viskan. 5 Så ock på jorden. 6 Tjuvheder. 7 Efterskalv. 8 Jag är Ingrid. 9 Svenskjävel. 10 Flocken.
Och så några minnen till:
Efter ”Kingsman: The secret service”: Colin Firth bör bli nästa James Bond.
Årets svårt-att-skaka-av-sig: Alla bisarra människor och händelser i Ulrich Seidls ”Källaren”.
Årets skräckscenario: Att det som händer i jordbävningskatastroffilmen ”San Andreas”, faktiskt mycket väl kan hända.
Årets hajp: Nya ”Star wars”-filmen var helt ok, varken mer eller mindre.
Årets over-the-top: ”Mad Max: Fury Road” var verkligen på tok för mycket, men ändå grymt underhållande. Och hade jag inte flickvän skulle jag bli kär i Amy Schumer.