Bakfull Meryl Streep hyllades i Cannes: ”Satt uppe till tre i natt”
Intima scenen: ”Det är på sitt sätt en sexscen – men med flodhästar som åskådare”
Uppdaterad 2024-05-17 | Publicerad 2024-05-16
CANNES. Hon kom, sågs, var bakfull, kliade intervjuaren i hårbotten och berättade glatt anekdoter ur en snart 50-årig karriär.
Rendez-vous avec Meryl Streep blev en mycket underhållande timme en eftermiddag under filmfestivalen.
Den 74-åriga skådespelerskan är här som hedersgäst och för att ta emot en heders-Guldpalm vid tisdagens invigningsgala. Den delades ut av franska stjärnan Juliette Binoche.
Och dagen efter säger Meryl Streep att hon blev väldigt rörd. Mer än hon kanske hade väntat sig.
– Folk applåderade, jublade och några grät lite grann. Jag har levt ett ganska normalt familjeliv med fyra barn och fem barnbarn. Jag är inte van att få applåder eller att folk fäller några tårar i de sammanhangen, säger hon.
Rejält bakis Meryl Streep
Timmen med Meryl Streep i Salle Debussy, där biljetterna tog slut på några minuter, blir underhållande, trots att intervjuaren Didier Allouch inte alltid ställer så bra frågor.
Meryl Streep är liksom självgående, trots att hon tidigt erkänner att hon är rejält bakis:
– Vi var några som satt uppe till tre i natt, drack och pratade film.
Hon gillar filmer som går rakt in i samtidsdebatten. ”Kramer mot Kramer” (1979) gjorde det, när hon spelade en kvinna som lämnar make (Dustin Hoffman) och barn för att leva ett mer fritt liv. Han fick, så gott han nu kunde, ensam ta hand om barnet. Hon blev avskydd av delar av feministrörelsen. Hennes rollfigur ansågs känslokall.
– Dustin, regissören Robert Benton och jag hade väldigt olika åsikter om vem hon egentligen var. Så när vi skulle ha ett tal hon skulle hålla i rättegångssalen, skrev vi alla tre varsitt. Sedan röstade vi om vilket som var bäst. Jag vann (skratt).
”Jag hade själv en pojkvän som åkte till Vietnam”
”Deer hunter” (1978) var en annan tidig succé, där folk tror hennes roll var större än den var.
– Det var så på den tiden. Många män framför kameran och så en kvinna. Jag blir småstadstjejen som förmedlar känslan av hemlängtan när männen drar till Vietnamkriget. En känslostark historia. Jag hade själv en pojkvän som åkte till Vietnam.
Trots att hon varit suverän på att spela kvinnor med många olika dialekter, har hon aldrig använt sig av någon dialektcoach.
– Många andra gör det. Jag snappar upp saker när jag pratar med folk i stället. De dialektcoacher jag har sett på filminspelningar, de har mest sett ut att lida och tyckt att allt bara låter fel.
Intima scenen: ”Det är på sitt sätt en sexscen – men med flodhästar som åskådare”
Bland favoritregissörer genom åren nämner hon Steven Spielberg, Clint Eastwood och Mike Nichols (1931–2014).
– Spielberg har alltid hela filmen färdig i sitt huvud. Eastwood satte på kameran i smyg när vi repeterade och behöll de scenerna om det blev bra. Nichols… där var det som att man regisserade sig själv. Han satt bara och sa uppmuntrande saker och log hela tiden. Sedan kunde han vara tuff när han klippte filmen.
Och så pratar hon om intima scener.
– Jag tänker på en grej i ”Mitt Afrika”. Robert Redford skulle tvätta mitt hår i en flod. Där fanns livsfarliga flodhästar bara en liten bit bort. Han gjorde så här…
Meryl reser sig, går över till intervjuaren och börjar klia honom i hårbotten (eller snarare flinten).
– …och vid den femte tagningen kändes det mer intimt än alla knullscener man har sett på film. Det är på sitt sätt en sexscen. Men med flodhästar som åskådare (skratt).
