Filmerna du inte får missa – just nu

Nöjesbladet tipsar om vad som är bäst på bio

avAftonbladet

FILM

Ett mästerverk kommer inrullande från Libanon. Och fortfarande visas flera av Oscarsvinnarna på bio.

Nöjesbladets recensenter plockar ut de främsta guldkornen bland filmer som visas på bio just nu – från de senaste premiärerna ner till de äldsta.

”Kapernaum”.

Kapernaum (mars 2019)

DRAMA Denna libanesiska film var Oscarsnominerad i kategorin Bästa icke engelskspråkiga film och hade varit en lika välförtjänt vinnare som Alfonso Cuaróns ”Roma”. Fick jurypriset vid fjolårets Cannes-festival och hade vunnit Guldpalmen om jag hade varit allenarådande jury. Detta oerhört starka drama om fattigdom i Beirut och om flyktingkrisen, var festivalens enda -film. Fattigdomen och flyktingkrisen blir en fond för några djupt gripande porträtt av personer som försöker överleva trots att de befinner sig så långt ned på samhällets botten som man kan tänka sig. (Jan-Olov Andersson)


Foto: Scanbox
”Woman at war”.

Woman at war (februari 2019)

DRAMAKOMEDI Spektakulära bilder från Island drar igång den här berättelsen och håller nyfikenheten vid liv hela tiden. Huvudpersonen Halla tar fram sin pilbåge vid en kraftledning ute i vildmarken. Hon genomför ett sabotage. Varför? Regissören Benedikt Erlingsson gjorde den egensinniga ”Om hästar och män” 2013, och är en originell fIlmberättare. ”Woman at war”, i original ”Kona fer i stri∂”, är många saker på en gång. Halla är en ovanlig actionhjälte i spännande scener, men här finns också humor och engagemang. Hjärtevärmande på alla sätt och vis. (Jens Peterson)


Foto: Nonstop
”Dogman”.

Dogman (februari 2019)

DRAMA "Gomorra"-regissören Matteo Garrones "Dogman" börjar som en varm, men svart komedi, för att sedan när Marcello (Marcello Fonte) dras längre och längre in i oorganiserad brottslighet bli mörker och "Cykeltjuven"-kompakt vanmakt. Det är otäckt och brutalt, frustrerande och klaustrofobiskt – och det är mycket bra. (Emma Gray Munthe)


Foto: Nordisk film
”Eld & lågor”.

Eld & lågor (februari 2019)

DRAMA Melodram! En eldsvåda där någon rusar in i en brinnande byggnad för att rädda liv.! En förälskad som springer efter ett tåg på väg att lämna perrongen! Romeo och Julia-intrig där unga människor från familjer som hatar varandra blir kära! Bilder med utropstecken efter sig. Kameran rör sig hela tiden som en rastlös besökare på nöjesfälten där det mesta utspelas. Radarparet Måns Mårlind, även manus, och Björn Stein har tidigare lyft film-Sverige med actionrika ”Storm” och den kärleksfulla Håkan Hellström-tolkningen ”Känn ingen sorg”. Det finns en smittande glädje i deras bildberättande. (Jens Peterson)


Foto: Lucky Dogs
”If Beale Street could talk”.

If Beale Street could talk (februari 2019)

ROMANTISKT DRAMA Barry Jenkins har följt upp sin trefaldigt Oscarbelönade film "Moonlight" (2016) med ännu en stark skildring av den afroamerikanska upplevelsen. Men där "Moonlight" var en uppväxtsberättelse om att vara fattig, svart och gay, är "If Beale Street could talk" – även om den bottnar i orättvisor och rasism – först och främst en kärlekshistoria. Till och med en av de mest genuint, storslaget och distinkt romantiska filmerna från det här årtiondet. (Karolina Fjellborg)


Foto: Disney
”Röjar-Ralf kraschar internet”.

Röjar-Ralf kraschar internet (februari 2019)

FAMILJ Jättekul för de små. Och för mormor och farfar. De bästa familjefilmerna roar alla åldrar. Den här lyckas dessutom vara underhållande pedagogisk för både seniorer och småttingar. Har du funderat på hur internet fungerar? Vad sker när vi ställer frågor till Google eller shoppar eller spelar spel i mobilen? Här får våra digitala liv ett ansikte. Det är mycket roligt. Och ännu roligare när Disney skojar med egna klassiker. (Jens Peterson)


”Aniara”.

Aniara (februari 2019)

SCI-FI-THRILLER Nobelprisvinnaren Harry Martinsson (1904–1978) skrev sitt framtidsdystopiska epos redan 1956. Pella Kågermans/Hugo Liljas ”Aniara” är trogen förlagan. Resultatet är lite som en flummig (men aningen bättre) variant av Hollywoodfilmen ”Passengers” (2016). Regissörsduons films spretar åt alla möjliga håll, men på ett ganska så härligt fantasifullt sätt. Emelie Jonsson, Bianca Cruzeiro, Anneli Martini och Jennie Silfverhjelm spelar de personer som berör mest. I en sci fi-thriller som inte liknar något annat. (Jan-Olov Andersson)


”3 kvinnor”.

3 kvinnor (februari 2019)

DRAMA Iranska regissören Jafar Panahi har omväxlande dömts till fängelse, till yrkesförbud och till husarrest. Och ändå på något sätt lyckats fortsätta göra och smuggla ut tankeväckande filmer. Parallellt berättas historien om tre generationer skådespelande kvinnor, före, under och efter revolutionen 1979.
Det är engagerande, tankeväckande, ibland roligt, på ett lite lågmält sätt. (Jan-Olov Andersson)


Foto: Fox
”The favourite”.

The favourite (januari 2019)

DRAMA Originella grekiske regissören Yorgos Lanthimos (”Dogtooth”, ”The lobster”) ger kostymfilmen en skruvad humoristisk ton. Fotografen Robbie Ryans kamera väljer oväntade vinklar, det är dagsfärskt och lekfullt bildberättande. Olivia Colman är mycket bra som drottning Anna, och lika sevärda är Rachel Weisz och Emma Stone som hennes två rivaliserande undersåtar. Märkligt och mycket mänskligt maktspel. Igenkänning 300 år senare. (Jens Peterson)


Foto: Folkets bio
”Den ödmjuka”.

Den ödmjuka (januari 2019)

DRAMA Den ukrainske regissören Sergei Loznitsas roadmovie om en namnlös, tyst och passiv kvinna (Vasilina Makovtseva) som ger sig ut på en lång och mödosam resa för att ta reda på varför det paket hon skickade till sin man i fängelset skickades tillbaka till henne, och vad som har hänt hennes man, är en 143 minuter lång och nihilistisk, både absurd och brutalt realistisk, irrfärd genom ett svarthjärtat, vulgärt och moraliskt bankrutt Ryssland. (Karolina Fjellborg)


”Vice”.

Vice (januari 2019)

DRAMAKOMEDI Hur gör man en fascinerande film om en av USA:s tråkigaste politiker? Man öser på. I berättandet och med oväntade grepp. De här filmmakarna laddar dessutom filmen med en fängslande teori: Den grå bakgrundsmannen Dick Cheney fixade mycket makt åt sig själv när han var vice president åt George W Bush. Christian Baleär fantastisk som Cheney och Amy Adams imponerar i den viktiga rollen som hustrun. Bales utseendeförvandling är en triumf i linje med Gary Oldmans Churchill i ”The darkest hour”. (Jens Peterson)


Foto: Folkets bio
”Bränd”.

Bränd (januari 2019)

DRAMAMYSTERIUM "Bränd", som bygger på en novell av den japanska författaren Haruki Murakami, är en elegant, minimalistisk och kontrollerad film med få svar och dunkel atmosfär, men lång brinntid, som rör sig från drama till thriller i noir-toner så långsamt och listigt att man knappt märker att det händer. (Karolina Fjellborg)


”Green book”.

Green book (december 2018)

DRAMA En road movie som skildrar rasismen i 1960-talets USA. Som är dramatisk, gripande, ibland rolig, alltid tankeväckande och sedelärande. Som har verklighetsbakgrund. Och som, hur knasigt det än låter, är regisserad av Peter Farrelly – en av bröderna bakom ”Den där Mary” och ”Dum & dummare”-filmerna. En blandning som lite oväntat fungerar alldeles utmärkt. (Jan-Olov Andersson)


”The wife”.

The wife (december 2018)

DRAMA Meg Wolitzers roman, som filmen bygger på, handlar om ett fint litteraturpris som delas ut i Helsingfors. Att ändra det till Nobelpriset är en klok skärpning. ”The wife” rör sig runt ett vintrigt Stockholm med bilder från Stadshuset och Grand hotell. Chockväckning med Lucia. Glenn Close gör en av sina bästa roller. Björn Runges välgjorda film har gott om duktiga skådespelare som skapar en stark intensitet. Tidlöst om en kvinna som tröttnar på den gammaldags roll omvärlden vill ge henne. (Jens Peterson)


”Cold war”.

Cold war (november 2018)

DRAMA En engagerande berättelse. Bra skådespelare. Lika snyggt svartvitt foto som i ”Ida”. Och ett suveränt soundtrack med allt från folkmusik till blues, jazz och rock. Musiken är viktig för filmen. Men ibland är berättandet lite väl rapsodiskt. 1 timme och 28 minuter hade gärna fått vara 20-25 minuter till, man tvingas liksom fylla i en del bitar själv. (Jan-Olov Andersson)


John David Washington i ”BlacKkKlansman”.

BlacKkKlansman (september 2018)

DRAMATHRILLER Spike Lee stryker under allt med tjocka streck. Effektfull föreläsning. Han är en skicklig filmberättare. Historien om den svarte polisen som lyckas lura klanmedlemmarna har även komiska sidor. ”BlacKkKlansman” svänger mellan komiska scener och bottendjupt mörker. Nyhetsbilderna på slutet är en drabbande final på en arg, intensiv och omskakande film. (Jens Peterson)


Foto: TriArt
Eero Milonoff och Eva Melander.

Gräns (augusti 2018)

FANTASY/THRILLER ”Gräns” bygger liksom ”Låt den rätte komma in” på en text av John Ajvide Lindqvist, och är på samma sätt en korsning av realism och fantasy. Som en folksaga, och filmen har drag som för tankarna till Guillermo del Toro och hans filmer ”Pans labyrint” och ”The shape of water”. (Jens Peterson)

ARTIKELN HANDLAR OM