Den vidrigaste filmen som finns
Nöjesbladets Sylvia Balac om en klubb man absolut inte vill vara med i
Det finns skräckfilmer.
Och det finns vidriga skräckfilmer som trotsar all beskrivning.
Men det finns ingen värre än ”A serbian film”.
Det började som ”en kul grej” och slutade i ett trauma.
2009 gick vi fyra vänner på ”
på Stockholms filmfestival. En film om en galen vetenskapsman som syr ihop folk från mun till anus och skapar en mänsklig tusenfoting. Skruvad, äcklig – men inte så fasligt skrämmande. Lätt blasé skulle vi sen se ”Årets ’Human centipede’-utmaning” på festivalen 2010. För hur mycket värre kunde det egentligen bli?
Mycket, mycket värre, visade det sig.
”Folk som gillar skräck kräver ofta starkare doser”, skriver Jens Peterson i sin
dag.
Med att gå från ”The human centipede” till ”A serbian film” var som att gå från en klunk folköl till att injicera heroin i ögongloberna. Från att åka den lättaste backen i en skidanläggning till att … injicera heroin i ögongloberna.
Det var inte bara det att kvinnor kvävdes till döds – efter att ha mist alla sina tänder med en polygrip. Det var inte bara det att ögonhålor användes för saker de inte ska användas till. Och det var inte bara den lååånga scenen där ”newborn porn” lanserades till tonerna av barnaskrik. Det var förstås allt det där – men också att det inte var en dålig film, vilket gjorde den extra otäck. Det var bara en väldigt, väldigt dålig idé att se den.
Vi stapplade ut ur biografen och kunde knappt titta på varandra. Den där ölen efteråt var bara att glömma. Två av oss försökte prata lite, för att dela chocken, de andra två sa ”vi pratar aldrig om det här igen” och rusade hem. Det kändes som att vi blivit antagna i en klubb man inte vill bli medlem i. Som att vi varit med om ett trauma utan att riktigt veta om vi var offer eller förövare.
Än i dag, drygt ett och ett halvt år senare, undviker vi att prata om den. Fast är det något den har gett mig – förutom mardrömmar – så är det ett pansar och en trygg förvissning om att ingen film någonsin kan skada mig mer.
Lyckligtvis innehåller skräckgenren så mycket mer än tortyr och sexuellt våld. I dag går ”The woman in black” upp på bio, en gammaldags spökrysare med Daniel Radcliffe i huvudrollen. Recensionen hittar du
.