Mia Poppe om pappa Nils vredesutbrott: ”Så fåglarna slutade sjunga”
Nils Poppes dotter om SVT-dokumentären
Publicerad 2024-01-23
Han underhöll svenska folket i närmare 60 år.
Men Mia Poppe, dotter till ikonen Nils Poppe och aktuell med SVT-dokumentären ”Rolig till varje pris”, berättar att fadern kunde falla ner i djupa depressioner emellanåt.
– Han kunde få vredesutbrott så att fåglarna slutade sjunga.
Skådespelaren och komikern Nils Poppe dog 2000 i en ålder av 92 år. Då hade ikonen roat svenska folket sedan 1940-talet då han slog igenom med sin fysiska spelstil, inte minst i filmerna om soldaten Fabian Bom som blev klassiska.
Men denna ständigt leende Nils Poppe hade ett mörkt förflutet som dottern Mia Poppe, 54, bland annat tar upp i nya SVT-dokumentären ”Rolig till varje pris”. Mia Poppe började skriva en bok om sin far och hans historia, men den mynnade ut i dokumentären som hon har arbetat med i två års tid tillsammans med Magnus Ader Berg och Paul Möllerstedt. Bland annat tar hon upp det faktum att hennes far blev bortlämnad som nyfödd till en så kallad änglamakerska. Senare hamnade han hos fosterföräldrar.
– Hans livsresa är på många sätt osannolik. Jag kände att den var viktig att få berätta. Vissa delar av fars liv som barndomen har varit ganska stängda. Trots att vi var nära varandra så ville han inte prata om det, säger Mia Poppe.
Försörjde sina fosterföräldrar
Nils Poppe hamnade hos fosterföräldrarna när han var två år. De var enligt Mia Poppe bra människor och under arbetet med dokumentären fann hon bevis på sin fars kärlek och tacksamhet.
– Jag fick tillgång till brevväxlingen mellan far och fosterföräldrarna. När han bara var tio år så lovade han att ta hand om dem hela livet och det gjorde han. Det är så rörande. När han slog igenom och blev stor så köpte han ett hus i Limhamn till dem, men det blev en sådan chock och klassresa för dem så han var tvungen att köpa ett mindre hus i Rosengård. Sen försörjde han dem hela livet tills de dog.
Hade en nära relation – trots vredesutbrotten
Hur minns du din pappa?
– Med otroligt mycket värme. Vi hade en väldigt nära relation, han har varit väldigt viktig för mig. För mig är det kärlek. Sen var han väldigt auktoritär. Han var 61 år när jag föddes och han var noga med att allt skulle vara ordning och reda.
Mia Poppe berättar att Nils Poppe trots sin positiva aura och ständiga leende på läpparna kunde falla ned i depression och stänga in sig i ett rum i hemmet.
– Ja, han hade behov av att stänga in sig. Far kunde också bli sjukt arg och det var jobbigt. Han kunde få vredesutbrott så att fåglarna slutade sjunga. Han var enormt explosiv. Det var skådespelare han spelade mot som hade en enorm respekt för honom och som inte vågade säga emot.
”Åkte ned till Frankrike och åt en löksoppa som han älskade”
Han tog aldrig hjälp för sina depressioner?
– Nej, det gjorde han faktiskt inte. Far hade sitt sätt att lösa saker på. En gång satte han sig i en bil och åkte ned till Frankrike och åt en löksoppa som han älskade, när han kom hem så mådde han mycket bättre.
Mia Poppe har gått i sin fars fotspår och är idag skådespelare och driver Vingåkers Folkets park tillsammans med maken Niclas Strand. Hon spelade också mot sin far i flera uppsättningar på Fredriksdalsteatern som Nils Poppe drev under 27 år.
– Han var inte en förälder som eldade på, snarare tvärtom. Han förklarade att det är jättehårt arbete, men om du vill jobba med det så är det världens roligaste jobb.
– Det intressanta är att jag gick teaterhögskolan och de första åren ville jag bara spela tunga dramatiska roller. Jag ville distansera mig och bli min egen, så som man är när man är ung. Sen blev det ändå komedi och underhållning.
De ”hemska” sista åren: ”Låt mig slippa det här för helvete”
Mot slutet av sitt liv drabbades Nils Poppe av blodproppar och tappade mot slutet synen och talförmågan.
– Det var ganska hemskt. Han sa ofta att det han fruktade mest var att han skulle hamna i rullstol och inte kunna bestämma själv. Det var hans största skräck och det är ironiskt att det var där han hamnade. Hans sista år var inget roliga, jag tycker han hade kunnat få slippa dem. Han blev 92 och slutade spela teater när han var 86 och gjorde ”Bröderna Östermans huskors”. Han jobbade så otroligt länge, men när han närmade sig 90 så tycker jag att han hade kunnat få slippa.
Förstod han själv hur hans hälsostatus var?
– Ja, det sorgliga är att han gjorde det. Han kunde inte uttrycka sig, men han tog in allting. Man såg varje morgon att han tänkte ”låt mig slippa det här för helvete”. Det var förfärligt.