Jag hatar allt med Linda Skugge-gate
Linda Skugges porrkarriär träffar mig på flera plan. Som pryd blir jag generad, som medmänniska undrar jag hur det står till, som kvinna kan jag på ett sätt se det som normbrytande och som feminist blir jag sur. Ingenting av det där spelar egentligen någon roll, ändå är det bland dessa känslor debatten om Linda Skugge och Onlyfans har kretsat.
Det handlar om så mycket mer än så.
Efter att ha läst Linda Skugges egen text om sin nya inkomstkälla har jag svårt att sälla mig till kören av dem som, likt DNs ledarskribent Lisa Magnusson, tycker att Skugges nya jobb ”piggar opp”. Eller de som tycker att vi inte ska moralisera kring vad kvinnor väljer att göra, eller de som hoppas att det hela handlar om frihet eller konst.
Det handlar om så mycket mer än Linda Skugge. Men också om henne såklart, och det faktum att det är porr på Onlyfans som står mellan henne och ruinens brant. Hon skriver själv att Onlyfans-verksamheten är ett sätt att finansiera träningen, gymstunderna är enda tiderna på dygnet då hon inte har ont precis överallt på grund av Addisons sjukdom. Hon har skapat ett Onlyfans-konto en ångestnatt när hon inte vet om hon har råd att bo kvar i sin bostad och med inkomsterna från tjänsten kan hon ”köpa lite bättre mat” och ge barnen ”nya skor eller bara lite smink” och träna för att slippa den paralyserande smärtan.
Onlyfans var ett nödvändigt ont men för henne inte ett särskilt svårt beslut eftersom hon hållit på med ”sex på hög nivå” länge.
För det första: vilken ofattbar sorg att en människa som dagligen lever med svår fysisk smärta inte kan få den sjukskrivning och hjälp hon behöver.
Men också: När är en offentlig person tillräckligt nödställd för att inte kunna utkrävas ansvar för sina handlingar? Jag vet inte var gränsen går. Men jag vet att Skugges deltagande på en plattform som fungerar som en digital bordell bör kunna ifrågasättas utan att kritikern pekas ut som kvinnohatare och antiliberal.
De (manliga) ägarna till Onlyfans tar 20 procent av kreatörernas pengar. Det var här Andrew Tate bedrev sin trafficking-verksamhet. Det är hit så kallade e-pimps rusar för att tjäna pengar på nakna kvinnor i olika sexställningar genom att hjälpa dem konversera med sina fans. Plattformen är central i debatten om Skugge, oavsett hur mycket eller lite ansvar hon har.
Onlyfans må ha räddat Linda Skugges liv, men de har förstört många andras. Det är inte rimligt att det nonchaleras för att profilerade skribenter tycker att det är lite uppfriskande med medelålders kvinnor som gör porr.
Jag hatar Onlyfans. Jag hatar sexindustrin. Jag hatar exploateringen av kvinnors och barns kroppar. Jag hatar de som får det att handla om fråga om kroppslig autonomi och kvinnlig frigörelse. Jag hatar att Skatteverket beskattar prostitution. Jag hatar att Linda Skugge har ont. Jag hatar att kvinnor fortfarande förväntas ta till sin sexualitet i tider av djup kris. Ingen säger det högt men det är så. Gud, vad jag hatar det.