Ett skämt att Anders Holmertz är i final – men ett himla roligt skämt

Kristoffer Bergström: SVT ljuger flagrant – fram med högafflarna!

Det är ett skämt att Anders Holmertz tog sig till final.

Men ett himla roligt skämt.

För simmaren är den ende i gruppen som får mig att fnissa.

Ibland skrattar jag högt åt honom, ibland smilar jag förnöjt. För det är en underfundig och mild sorts gubbhumor Anders hostar ur sig, det är roligheter som måste höras – för de faller döda till marken i skriftlig form.

Anders Holmertz.

Hur det kändes när en en usel köttfärssås i Toronto medförde risig mage, inställd tävling och timmar på toaletten?

– Man tappade en del av själen. Livet rann ur en.

Vad som inträffade efter att han kvalade dåligt på OS 1988?

– Badmössan gick sönder. T-shirten gick sönder också.

Den fysiskt sämste någonsin

Alltså i passiv form, som att han själv inte deltog i destruktionen, som om den var av naturen given. Det är samma sorts utanförperspektiv som i låten ”Desolation Row”, i vars slutvers en bestört Bob Dylan sjunger att ”jag fick ditt brev ungefär samtidigt som dörrhandtaget gick sönder”.

Nej, nu teoretiserade jag sönder saken. Lyssna på den fyrfaldige OS-silvermedaljören i stället så kommer ni begripa.

Vad ni däremot inte behöver ödsla energi på är att heja på honom under grenarna, för där är Holmertz ytterst svag. Han vinner inte ens simbaserade grenar och torde således vara den fysiskt sämste deltagaren någonsin att nå finalrundan i Mästarnas mästare. Att döma av framåtblicken så kommer äntligen de övningarna nu – det är dags att hänga, gräva och stå i jägarvila – och där kommer Hålla från Motala rimligen vara chanslös mot Adlerteg, van der Poel och Wissman.

Bluff och båg – faktafel!

Mer?

Jag noterar att en debatt om sanning pågår i världen utanför Leijnegards rike. Sajten Kvartal avslöjar att Alex Schulman har ljugit i en roman och folk gnabbas om huruvida det var bra gjort. Jag hoppas att alla stridslystna tittade på Andreas Bergwalls film och noterade lögnen.

För att dramatisera 6–1-segern i VM-finalen i bandy 2009 upprepades att nyckeln till seger var att Ryssland inte fick göra mål de första 20 minuterna. Det var, med logik som bara finns i sport, helt centralt för Sverige.

Men...

– ... det som inte får hända händer! Ryssland gör mål första tjugo minuterna och tar kontroll över matchen! ojar sig Micke Leijnegard.

Vilket är bluff och båg, faktafel och slarv. För matchuret i höger bildkant visar 25.07 när ryssarna höjer armarna.

Vad säger ni, alla sanningens försvarare, om en sådan förvanskning? Får SVT ljuga så flagrant i spänningens namn?

Tänkte väl det.

Så fram med digitala högafflar, utkräv rättelser, låt inte tangenterna vila!