Macchiarini fick alla spärrar att släppa
Äntligen börjar vi släppa taget om ”det manliga geniet”
I dag kom domen mot den tidigare hyllade stjärnkirurgen, Paolo Macchiarini. Nu går han mest under namnet skandalkirurgen.
Macchiarini stod åtalad för tre fall av grov misshandel, sedan han opererat in syntetiska luftstrupar på Karolinska universitetssjukhuset 2011 och 2012.
Till saken hör att det saknades vetenskapligt stöd för operationerna.
Alla tre patienter dog till följd av sina nya, syntetiska luftstrupar. Men Macchiarini döms bara för den tredje operationen, för vållande till kroppsskada.
Vid det laget borde han ha vetat bättre, menar rätten.
Under de första två operationerna anses han ha handlat i nödvärn, i sitt försök att rädda liv. Påföljden är villkorlig dom.
Vad var ett genuint sökande efter banbrytande metoder som kan rädda liv? Och vad var ren hybris, med en omvärld som glatt hejat på, berusade av tanken på naturvetenskapliga framsteg som ännu inte skett?
Vad är nödvärn och vad är uppsåt?
Det är sådant det har varit upp till rätten att reda ut, och de har nu sagt sitt. Den största medicinska skandalen i svensk historia har därmed fått en rättslig punkt.
Men kvar finns alla andra frågor.
Frågan om nödvärn eller uppsåt bör i fallet med Macchiarini sättas i ett större sammanhang.
Vad var ett genuint sökande efter banbrytande metoder som kan rädda liv? Och vad var ren hybris, med en omvärld som glatt hejat på, berusade av tanken på naturvetenskapliga framsteg som ännu inte skett?
Det är ett faktum att det inte är en person som ensam fattar stora kliniska beslut. Macchiarini hade många runt sig på Karolinska som visste exakt vad som pågick.
Anna Grönlund, författare till boken Av kött och blod och som själv arbetade som doktorand i Macchiarinis labb, beskriver åren innan Macchiariniaffären briserade som fantastiska. Kreativa, med en närmast febrig känsla av att på vetenskaplig väg kunna göra det omöjliga.
I Dagens Nyheter skriver hon: ”Vi visste alla, redan från start, att det var en illusion, men på något märkligt sätt lyckades vi få oss själva att tro att vårt trägna arbete på något sätt skulle manifestera fantasin, förverkliga den. Vi hoppades så innerligt att det skulle fungera.”
Även där surrade frågetecken och tveksamheter omkring honom som envisa flugor, men dessa viftades bort av många människor under väldigt många år.
Det finns många paralleller till skandalen med Kulturprofilen Jean-Claude Arnault, som senare dömdes för våldtäkt.
Även där surrade frågetecken och tveksamheter omkring honom som envisa flugor, men dessa viftades bort av många människor under väldigt många år.
Även där återkommer tanken om det högre syftet, som ett försvar för det som inte kan försvaras.
Metoo briserade myten om det manliga geniet, han som står över allt och alla för konstens skull. Eller vetenskapens, för den delen.
Det som bryter ny mark är ofta härligt, spännande och emellanåt berusande.
Men det finns alltid en morgondag för nykterhet.
Vi får läsa domen mot Macchiarini som en sådan.