Böneutrop är en del av religionsfriheten

På något sätt känns det så typiskt svenskt. När stora och principiellt viktiga frågor ska diskuteras börjar det i den kommunala byråkratin.

Det börjar medtjänstemän som läser lag och förarbeten och ställer sig frågan om en förvisso korrekt antagen detaljplan verkligen står över den grundlagsskyddade religionsfriheten.

Så fungerar en rättsstat. Och så fungerade Botkyrka kommun när Ismail Okur lämnade in sitt medborgarförslag om att tillåta böneutrop vid moskén i Fittja. Kommunens tjänstemän läste innantill i grundlagen och konstaterade att den detaljplan från 1994 som tillät bygget av moskén men förbjöd böneutrop inte är förenlig med religionsfriheten.

Beror på islamofobi

Det är en rimlig hållning. Men kontroversiell för dem som är negativt inställda till muslimer och islam. För låt oss vara ärliga, de som nu på olika formella, och andra, grunder motsätter sig att tillåta böneutrop från moskéer skulle aldrig göra samma sak om det var fråga om en kyrka. På samma sätt som de som vill diskutera problem med om muslimska kvinnor bär slöja inte bryr sig om nunnors eller högkyrkligas kläder. De vill sällan inskränka troende buddisters, hinduers, sikhers eller för den delen Hare Krishnas rätt att klä sig som de vill.

Att frågan om böneutrop från moskéer är kontroversiell beror inte på miljöbalkens regler om buller utan på islamofobi.

Ska vara lika för alla

Sverige har haft full religionsfrihet sedan 1952. Då blev det tillåtet att lämna kyrkan utan att gå med i något annat religiöst samfund.

Sedan 2000 är Svenska kyrkan skild från staten. Men fortfarande är det förbjudet för muslimer att kalla till gudstjänst på samma villkor som kristna. Det är i grunden inte acceptabelt.

Det rimliga är att böneutrop tillåts på samma villkor som gäller för kyrkornas klockringning. Att reglerna är lika för alla och gäller lika överallt.

Det borde inte vara så dramatiskt.

Följ ämnen i artikeln