Det kommer att flyta upp fler drunknade

När det gäller livet är detaljer alltid viktiga

En båt med flyktingar utanför den italienska ön Lampedusa.

En söndagsmorgon på en strand utanför Steccato under den italienska stövelns sula. Över 60 döda människor, flera av dem barn. Drunknade i samma Medelhav som svenska folket nu tar ut sina besparingar för att besöka.

Katastrofen utanför Steccato i februari i år är en av otaliga nyhetsnotiser som handlar om flyktingar som dör på vägen till Europa. Förra hösten räknade FN med att minst 29 000 människor mist livet sedan 2014.

– Det viktiga i det här förslaget är inte detaljerna, sa EU:s migrationskommissionär Ylva Johansson i torsdags kväll.

Medlemsländernas regeringar hade precis lyckats rösta igenom en kompromiss om en gemensam migrationspolitik. Efter hårda förhandlingar var det bara Ungern och Polen som vägrade acceptera idén om ett gemensamt ansvar.

Den svenska migrationsministern Maria Malmer Stenergard sken som en sol och pratade om ”ett historiskt steg”.

För Ylva Johansson måste beslutet ha haft ännu större betydelse.

När hon i december 2019 fick ansvaret för migrationsfrågor i unionen stod migrationspakten överst i arbetsbeskrivningen. Bokstavligt. En gemensam flyktingpolitik är det första område som nämns i hennes uppdrag från Ursula von der Leyen.

När politik handlar om liv och död är detaljerna alltid viktiga

Vi som känner Ylva Johansson vet att hon har levt med det uppdraget varje vaken minut sedan dess. Det är klart att hon kände sig nöjd i torsdags.

Ändå har hon fel. Migrationspolitik handlar om människors liv och död, Då är detaljerna alltid viktiga. Och när det gäller EU:s migrationspakt är det ganska lite som talar för att den kommer att kunna skapa stabilitet eller rädda liv.

Maria Malmer Stenergard tror att överenskommelsen kommer att minska flyktingsmugglingen och antalet ”ekonomiska migranter”. Människor som saknar flyktingskäl ska kunna skickas tillbaka efter ett ”snabbförfarande”.

Det kommer att göra det mindre lockande att resa till Europa, tror den svenska ministern.

Själv tänker jag att det återstår att se. Människor som tar risken längst dagens flyktrutter lär knappast låta sig avskräckas av en byråkratisk expressbehandling.

Allt talar dessutom för att klimatförändringar gör situationen i många länder, inte minst i Afrika, ännu mer desperata.

Men framför allt kommer det förslag som röstades igenom i förra veckan inte att tvinga något land att ta emot flyktingar. De blir fortfarande Italiens, Greklands och Spaniens huvudvärk. Omfördelningen blir i praktiken frivillig, och länder som vill kan köpa sig fria.

Maria Malmer Stenergard pratar redan om att plocka pengar ur den nedbantade biståndsbudgeten.

EU-länderna har fattat ett beslut om en gemensam migrationspolitik. Kanske förtjänar det att kallas historiskt. Nu ska förslaget förhandlas med EU-parlamentet.

Sedan lär det mesta bli som vanligt. Vi kan bara hoppas att det dröjer innan nästa båtlast med drunknade flyter iland på en strand i Italien eller Grekland.

Följ ämnen i artikeln