I gängens skugga har färre råd med blöjor
Vart tog välfärdslandet Sverige vägen?
Uppdaterad 2024-03-21 | Publicerad 2023-04-15
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
I december förra året startade Stockholms Stadsmission en ny verksamhet i St Pauls-kyrkans gamla lokaler på Mariatorget. Där erbjuds människor stöd, mat och gemenskap.
Bara drygt två månader senare tvingades de stänga tillfälligt. Verksamheten hade räknat med hundra besökare per dag. Det kom långt fler än vad verksamheten mäktade med.
Samma utveckling märks överallt, på alla Stockholms Stadsmissions mötesplatser. Deras lågprisbutiker, Matmissionen, har på ett år fått dubbelt så många medlemmar. De flesta som tillkommit är barnfamiljer som inte får ekonomin att gå ihop, men också unga vuxna och pensionärer som lever i fattigdom.
I Vårberg driver Stadsmission något som kallas Unga Station. De riktar sig till barn, unga och deras familjer och nätverk.
– Vi är fortfarande lite trötta efter igår, då kom det mer än 180 personer, säger Annika Jansson Selim, utbildad socionom som jobba på Unga Station Vårberg.
Hon talar om annandag påsk. En röd dag då skolor, fritids och förskolor håller stängt.
– All påskmat som vi hade lagat gick åt. Nu när det är ramadan ber många om att få ta med sig en matlåda hem.
När jag och fotograf Magnus Wennman kommer på besök är det lugnare. Lokalen är ljus och hemtrevlig. Det finns lekrum för de minsta och pysselrum för de äldre barnen. Föräldrarna kan sitta och prata vid matbord eller i soffgrupper.
Här har nästan alla besökare flyktingbakgrund. Det har blivit som en medborgarcentral där människor får hjälp att navigera i svensk byråkrati.
– Tanken när vi startade här var att fånga upp människor i lokalområdet. Men det har visat sig att folk kan åka från Åkersberga eller Haninge. De söker efter gemenskap och våra aktiviteter, men också hjälp med att få ekonomiskt stöd och kontakt med skola, vård och myndigheter, säger Annika Jansson Selim.
Systrarna Golalay och Marina är här nästan varje tisdag med sina barn. De bor i Vårberg och Fittja och deras mamma tar sig hit från hemmet i Salem för att träffa familjen.
– Vi lär oss svenska här och hur svensk kultur fungerar, säger Marina som väntar sitt tredje barn i maj.
Hennes familj är afghaner som kommer från Uzbekistan, men de har bott i Sverige i snart 13 år. Marina och hennes syster pratar svenska och jobbar inom vården. Men pengarna räcker inte, säger de.
– Allt är dyrt; mat, blöjor... Varför gör inte svenska politiker något åt de höjda priserna? Vi kommer inte klara mer, utbrister lillasyster Golalay, som är föräldraledig med sin tio månader gamla dotter.
De försöker, de sliter. Hon berättar att maken har en timanställning och jobbar så mycket han kan. Ofta sex dagar i veckan, han har nästan ingen tid över för familjen.
Storasyster Gololay säger att hennes äldsta dotter inte längre kan äta sig mätt i skolan. Portionerna är mindre och de får nästan inget kött.
Mormor Hajbibi är pensionär och orolig för vart krisen tar vägen. Hon visar ett plastkort som hon fått av Stadsmissionen. Det kunde tidigare användas för att köpa mat till rabatterade priser på någon av Matmissionens fem lågprisbutiker. Men nu är kortet utbytt mot en mobilapp för att boka tid.
– Jag kan inte använda det! Jag förstår ingenting, säger hon förtvivlat och tittar på döttrarna.
Den svenska samhällsbyråkratin är krånglig även för infödda svenskar. Utanförskapet hos utlandsfödda är inte så lite orsakat av att det ofta är förtvivlat svårt att ta sig in. Det svenska välfärdssamhället har blivit beroende av välgörenhet och ideella krafter som sträcker ut en hjälpande hand.
Egentligen märkte man en skillnad redan under pandemin, säger Annika Jansson Selim. Plötsligt strömmade allt fler besökare till Unga Station i Vårberg. Många som haft osäkra anställningar inom serviceyrken, restaurang och hotell blev av med jobben.
– Vi ser bland våra deltagare att behoven är jättestora. Många har inte ens råd att köpa basvaror som mjölk eller blöjor, säger hon.
Stockholms Stadsmission är beroende av att människor skänker pengar och även de märker av kristider. Organisationen har bett Stockholms stad om 15 miljoner kronor i utökat stöd för att möta den växande fattigdomen. Men det rödgröna styret i Stadshuset har sagt nej.
Till Dagens Nyheter säger socialborgarrådet Alexander Ojanne (S) att han inte delar Stadsmissionens bild. Färre söker försörjningsstöd i år jämfört med 2022.
Men till frivilligorganisationerna växer köerna.
Vårberg har länge varit Skärholmens anonyma granne. Här är flerfamiljshusen lägre, köpcentret är solblekt och utan de stora kedjornas butiker. På senare tid har stadsdelen blivit omskriven för att polisen pekat ut det som ett område med hög risk för kommande våldsdåd.
Återigen handlar det om gängkriminella som krigar om knarkmarknaden. Strax före påsk sköts en av gängledarna till döds i Skärholmen centrum. En 55-årig man kom till skada.
Frida och Emmy är två unga kvinnor som brukar hoppa in och jobba på Unga Station i Vårberg. Båda ”älskar” området och säger att det är tråkigt att det mest ska talas om kriminaliteten.
– De flesta ser inte vad som finns bakom våldet – alla fina människor och all kärlek, säger Emmy, som själv är uppväxt i Vårberg.
– Jag har jobbat på förskolor på olika håll i stan men här är det så mycket värme. Man måste bara ha en förståelse för att om det regnar kommer inte alla barn i regnkläder. Då får man stanna inne istället. Det går inte att tänka för fyrkantigt om man ska jobba här, säger Frida.
Pensionerade Hajbibi berättar genom sina vuxna döttrar att hon höll på att stryka med i pandemin. Hon har fött sex barn varav ett tvillingpar som hon förlöste själv hemma. Det var ingenting mot coronan, förklarar hon.
– Krisen är hemsk men den kommer att gå över någon gång. Bara vi aldrig får coronan igen, säger hon.
—