”Sillmjölkar”, snörpte morfar om fascister och högermän
Problemet är förstås att högerpopulistiska lösningar inte fungerar. De låter bra: Bura in nån, stäng en gräns, straffa nån hårdare, bygg en mur, återinför dödsstraff, förbjud abort, ät ko, kör motorbil, smörj gris, tanka fett, släng bort nyckeln, etc, etc.
Känslomässigt går det utmärkt att tänka ”jamen hej! det här låter ju toppen! Enkelt och självklart, så gör vi, den här karlen röstar jag på, han är stark och han doftar av korv”.
När timmen är slagen befinner sig fascisterna dessvärre på fel plats.
Antiintellektualismen slog inte igenom 2016, vilket mången gnällspik som summerat året påstått. Det har varit en pågående process som många av oss identifierade för länge sedan. Intet nytt här, cirkulera. Det nya är möjligen att även liberaler började förstå.
Den som inte förstod rasismens kraft så sent som vid EU-valet 2014 lär aldrig förstå och det är sen gammalt. Människor vet inte om att de är rasister, fascister eller ens en mysigt reaktionära. Frågor om människans självinsikt och livslögner är komplexa. Men när timmen är slagen befinner de sig dessvärre alltid på fel plats.
Så var det och så lär det bli igen.
Själv gjorde jag en felbedömning 2016. Jag var säker på att Donald Trump aldrig kunde vinna USA. Var säker eftersom jag upplever att jag känner USA efter åratal på besök och boende i landet. Jag lovade rent av att äta upp hattar om Trump skulle ske.
Att jag ännu inte stekt upp hatt med salt, olivolja och ekologisk bacon beror på att jag inte hade fel. Ryska spioner manipulerade valrörelsen och nästan tre miljoner fler människor röstade på Clinton. Men Trump vann, delegatsystemet är idiotiskt men grundlagstänkt.
Här i Sverige lever vi bättre än någonsin.
Här i Sverige lever vi bättre än någonsin.
Här i Sverige lever vi bättre än någonsin.
Rasister hatar när dessa självklarheter sägs. Oro är en livsluft.
Men inget särskilt hände i Sverige förra året. Medelklassen drack samma rödvin som vanligt, med skam. Det var bara det plötsligt uppflammade och påpassliga dåliga samvetet som pekade på en kriminell handling någonstans långt borta i en ort vederbörande aldrig sett – långt, långt från det egna fredagsmyset.
Dessa stora starka högermän och deras larviga ängslighet, mer rädda för terror än att gå över ett övergångsställe.
Sillmjölkar, skulle morfar sagt. Sillmjölkar! Morfar Arthur var svetsare, antifascist och fackföreningsman på Electrolux i Motala. Längesedan men liknande tider, 1920–1940-talet. Morfar hade suckat och hånskrattat, samt rullat en cigarett i en underlig rullare, vid synen av dagens stora starka högermän och deras larviga ängslighet. Mer rädda för terror än för att gå över ett övergångsställe.
Vad vi såg 2016 var patriarkatets förfall och förlust, inget annat. Mesiga män styr världen men ännu inte i Sverige. Här hände egentligen ingenting mer än att David Bowie, Prince, George Michael och Carrie Fisher dog och vi fick 22 nya miljardärer medan pensionärer fortsatte äta torrt bröd. Det är det hela.
Vi lever i en skyddad verkstad.
Det är ganska mysigt här i Sverige.
Men rädda män är farliga män, de vill skapa oro. De sprider dålig stämning av maktskäl. De fixerar sig vid småsaker. Vi måste hjälpa dem. Vi måste trösta dem och säga att allt kommer att bli bra.
Virtanen: ”Kalla mig inte god”.
Virtanen: ”Bolaget säljer tyngre droger än marijuana”.
Virtanen: ”Vi jobbar skiten ut oss eller får inte jobba alls”.