Sossarna måste sluta att skjuta sig i foten

De enda som jublar i Sverige just nu är bankerna och ICA-ägarna

Magdalena Andersson måste inte bara vädra ut i Socialdemokraternas politik. Hon behöver också förnya laget.

Kanske måste man vara en politiknörd för att helt uppskatta den norska tv-serien ”Makta”, eller ”Makten” som den heter på SVT Play. Serien har vunnit en massa tv-priser i Norge för att den på ett väldigt nyskapande sätt skildrar det norska Arbeiderpartiet när de fick sin – och hela Nordens – första kvinnliga statsminister, Gro Harlem Bruntland.

Maktintrigerna inom den norska socialdemokratin i slutet av 1970-talet var inte vackra. Socialismens välfärdsbygge hotades av nyliberala strömningar från Margret Thatchers Storbritannien och Ronald Reagans USA.

Men Gro Harlem Bruntland gick segrande ur striden. Kritiken mot henne handlade mycket om att hon inte var en kvinna ur arbetarrörelsen. Istället kom hon från en familj ur den politiska gräddan – och var utbildad på elituniversitetet Harvard. En sådan person kan inte representera arbetarna, var bland annat LO i Norges starka uppfattning.

Likheterna med Magdalena Andersson är slående. Även om hon inte kommer från någon politikerfamilj och hade ett sällsynt brett stöd när hon valdes till Socialdemokraternas partiledare 2021. Men så har också tiderna förändrats sedan Gro Harlem Bruntland kom till makten.

Idag räcker det inte för Socialdemokraterna att vara ett parti för arbetarklassen. Dels har Sverigedemokraterna blivit en maktfaktor för väljargruppen. Dels röstar inte svenskarna självkart efter klasstillhörighet längre. Partiet måste bygga allianser till medel- och faktiskt även överklassen. Och som en sådan brobyggare är Magdalena Andersson ”en politikens enhörning”, som Aftonbladets My Rowedder uttryckt det.

I valet 2022 fick vi något som kallas för ”Magdaliberaler”, alltså högerväljare som röstar på S bara för att de vill se Magdalena Andersson som statsminister. I förtroendemätningar har S-ledaren legat högt över statsminister Ulf Kristersson och de andra partiledarna.

Fram tills nu i veckan.

Visserligen har Magdalena Andersson fortfarande det i särklass högsta förtroendet hos väljarna, men en rad klavertramp har lett till att det börjat dala.

Hanteringen av riksdagsledamoten Jamal El-Haj var rätt obegriplig för utomstående. Först försvarade hon honom med tårfyllda ögon i riksdagens talarstol, sedan skulle han sparkas ur partiet. I en DN-intervju ifrågasatte hon den yviga youtubern Henrik Jönssons trovärdighet utan att ha något konkret på fötterna. Och sedan blev Jimmie Åkesson arg över en felöversättning kring hans utspel om att riva moskéer i en artikel som Magdalena Andersson signerat i en tysk socialdemokratisk tidskrift.

Det har blivit för många konstigheter på kort tid helt enkelt.

Ibland undrar jag om respekten för den Harvard-utbildade Magdalena Andersson är lite för underdånig inom partiet. Finns det socialdemokrater som vågar säga ifrån? Som påpekar, att det där blev inte riktigt lyckat?

Man ska vara medveten om att ”arga Andersson” är en del i högerns kampanj mot en populär partiledare som snor deras väljare. Men det finns ett korn av sanning i lytet. En stark ledare är bra – fast inte om det leder till att medarbetare blir rädda och försiktiga.

Det politiska läget kunde i själva verket inte vara bättre för Socialdemokraterna i dag. Bollen ligger så att säga på straffpunkten. Och Ulf Kristersson har lämnat öppet mål.

Den svenska ekonomin går uruselt. Vi spås få lägst tillväxt av samtliga EU-länder. De enda som jublar i Sverige just nu är bankerna och ICA-ägarna. Regeringens klimatpolitik har visat sig vara en total bluff. De har ingen plan för hur de kraftigt ökade utsläppen ska minska framöver. Regioner och kommuner går med 30 miljarder kronor i underskott och tvingas till nedskärningar och att säga upp personal.

Vårdköerna växer och bostadsbyggandet står still.

Den sanslösa historien kring miljardären Roger Akelius och hans avblåsta aktieköp i skolkoncernen Academedia visar exakt hur sjukt det svenska skolsystemet är. Aktieägarnas intressen går före elevernas. Och det är den svenska högern som upprätthåller detta.

Sverige är snart inte bäst i EU på någonting förutom att ha flest människor i fängelse

Dessutom håller nu regeringen på att sänka a-kassan för de som är arbetslösa mer än hundra dagar och planerar att försämra sjukförsäkringen. Det ska inte längre vara möjligt att rehabilitera sig i mer än 180 dagar för att komma tillbaka till sin arbetsplats, utan människor ska tvingas söka andra jobb.

Både a-kassan och sjukförsäkringen var röda linjer för Sverigedemokraterna i Tidösamarbetet. Men deras löften visar sig inte vara vatten värda. I utbytte har de fått mängder av repressiv politik, ständigt med udden riktad mot personer med utländsk bakgrund.

Sverige är snart inte bäst i EU på någonting – förutom att ha flest människor i fängelse.

Efter valförlusten 2022 såg det ut som att Magdalena Andersson var beredd att göra den bistra läxan. Hon tillsatte 11 arbetsgrupper som skulle ta fram nya idéer och ny politik. Resultatet har varit blandat, men det finns en del spännande att jobba vidare med. Förkortad arbetstid, en klimatpolitik med jämlikhetsfokus och en skola utan vinstintressen. Men istället har mycket i debatten kommit att handla om att feminismen gått för långt och stramare invandring.

Det är inte bara gamla idéer som behöver vädras ut. Det skulle också vara bra att byta ut lite i S-laget. De gamla ministrar som suttit i två mandatperioder och sedan förlorat bör inte få samma framskjutna positioner i nästa valrörelse. Det är dags att lyfta fram nya förmågor, som också vågar ta strider med partiledaren.

Det är bistra tider vi lever i, men som ledarskribent på en oberoende socialdemokratisk ledarsida är det faktiskt också rätt inspirerande. Kristerssons inkompetenta regering är ju en aldrig sinande källa till ledartexter. Om bara Magdalena Anderssons socialdemokrater låter bli att skjuta sig i foten kan de ha rätt underbara dagar framför sig.