ÅSIKT

Alkoholismen kommer inte att diskriminera dig

250 000 kvinnor dricker för mycket

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Foto: Staffan Löwstedt/TT
Rebecka Åhlund.

Det finns många målande berättelser om manligt supande. Rockstjärnan som slår sönder allt i sin väg, inklusive den egna tillvaron. Rödvinspoeten som super sig allt mer tragisk, ser världen genom en disig ruta. Pappan som dricker, slåss och skrämmer familjen.

Den kvinnliga alkoholisten är inte lika vanlig på film, tv och i bokform. "Manlig alkoholism är så explosiv och utåtriktad. Min alkoholism har varit mer som en tonårstjej som skär sig i armarna med rakblad och sedan aldrig bär något annat än långärmat", skriver författaren Rebecka Åhlund i självbiografiska boken "Jag som var så rolig att dricka vin med".

Sjukdomen blev ett heltidsjobb

En flytt till London, lättsamma semestervanor i vardagen, närlivsbutiker där vin finns tillgängligt dygnet runt och ett drickande som med tiden påverkade hela livet. Ett problem som växte och rullade upp till en lavin. När Rebecka Åhlund till slut vågar be om hjälp har sjukdomen blivit ett heltidsjobb. Att gömma och smussla, dricka före festen, dricka mer när hon tror att ingen ser, ta en selfie för att se om fyllan syns i ansiktet.

Hela familjen blir medberoende, för när mamma eller pappa har alkoholproblem så gör man allt för att dölja det. Skammen bärs unisont.

Det är både vackert och modigt berättat om en pusselbit av ett samhällsproblem. 15 procent av Sveriges kvinnor upplever att de dricker för mycket, enligt en Sifo från tidningen Amelia 2017. Det motsvarar cirka 250 000 kvinnor. Man skulle kunna se det som ett bisarrt tecken på ökad jämställdhet. Kvinnor får långsamt bättre löner, äger allt oftare sina liv, men är också mer stressade, pressade. Då kan det bli några glas vin "för att varva ner".

Framför allt ökar drickandet bland äldre kvinnor, fler vårdas för alkoholrelaterade sjukdomar.

Allt annat än underklass

Säg ordet "alkoholist" och många tänker på en fattig människa på en parkbänk. Rebecka Åhlund bor i en lägenhet i London med sin familj, åker på semesterresor till Maldiverna och anlitar en PT på gymmet. Hon är allt annat än underklass. Alkoholism diskriminerar inte. Den väljer inte bort den som samlar på fina viner, som njuter av livets goda. Men det är som att vi låtsas att guldkanten inte har en baksida.

I Sverige luckras reglerna runt alkoholförsäljning långsamt upp. Det öppnas upp för gårdsförsäljning. Debattörer kritiserar "förmyndarsamhället". Alkohol finns med överallt. Till och med på polisens personalfest hånas den som inte super.

Lika mycket tid och plats borde ägnas åt problemet alkoholism. Otryggheten den skapar i familjer i alla samhällsklasser när män och kvinnor dricker jämlikt. Påminnelsen att varje gräns som sätts också är en skyddande barriär.

"Bara för att du inte dricker längre kan jag inte glömma allt som hände. Jag var rädd. Vi grät", säger Rebeckas dotter Betty.

Att vara öppen om sin sjukdom håller Rebecka nykter. Hon tänker på sina barn.

Hon vet varför hon måste hålla gränsen.

avPernilla Ericson

ARTIKELN HANDLAR OM