”Jag kom hit för att leva livet som en fri kvinna”
Samira Musa lärde känna sig själv i Sverige
Jag träffar Samira Musa dagen efter att hon sprungit St. Olavsloppet, ett fyradagarslopp mellan Trondheim och Östersund på drygt 37 mil.
Hon är redan återställd, som om det knappt berört henne.
– Jag minns inte hur många mil hela loppet var, bara att vi första dagen sprang 10 mil, säger Samira.
Samira Musa är 33 år och nationell koordinator för organisationen Hej främling. Hennes föräldrar är från Eritrea men hon är själv uppvuxen i Saudiarabien.
År 2015 flydde över 1,5 miljoner människor till Europa, det som i folkmun i dag är känt som ”flyktingvågen”. Bilderna sitter kvar på näthinnan. Människor på en skumpig flotte. Ett dött barn som spolats upp på en sandstrand. Berget av orangea flytvästar längs Lesbos kust.
Sverige tog då emot 163 000 asylsökande. Samira var en av dem.
– Jag kom till Sverige för att leva mitt liv, som en fri kvinna, säger hon.
Hennes första intryck av Sverige var att det var mörkt och kallt. Det var i början av maj. Hon anlände till asylboendet långt in i Jämtlandsskogen utanför Östersund. Asylboendet, Grytan, var en gammal militäranläggning.
På sin andra dag i Sverige träffade hon organisationen som skulle förändra allt.
Hej främling grundades 2013 av tre vänner som ville göra skillnad. De bjöd in nyanlända på förläggningen i Grytan utanför Östersund till en skidaktivitet. Sedan rullade allt på. Det blev cykelskola, körsång, och löpning.
Initiativet väckte nyfikenhet och aktiviteterna blev snabbt fler, allt eftersom fler personer bidrog med tid och medmänsklighet. Ångest och ovisshet bland de nyanlända vändes snart till gemenskap, glädje och integration.
– Jag fick prova massor. Jag lärde mig att cykla, jag började springa, jag fick lära känna mig själv på ett helt nytt sätt, säger Samira.
– Det är det vi jobbar med, säger hej till en främling. Vara nyfiken på vad hen kan ha för erfarenheter och kompetenser, säger Emma Jangö, 40, som är verksamhetschef på organisationen Hej främling.
Emma såg matutdelningarna på Centralstationen i Stockholm när hon pendlade och kände frustration. Hon ville ta vara på engagemanget och kanalisera intresset för att möta människor och hjälpa till.
När Hej främling fick sitt första stora bidrag fick hon chansen att gå från ideell medarbetare till anställd. Under hennes år som aktiv har det politiska läget förändrats. Man är inte lika intresserad av att ta tillvara på personer som kommer hit.
– Det som är unikt för organisation är att vi utgår från att alla har förmågor. Det är en självklarhet för oss. Jag har aldrig träffat någon som inte vill vara med. Som inte vill bidra, jobba eller lära sig svenska. Det är en icke-diskussion hos oss. Det är inte det vi möts av.
Sedan år 2015 har lagar skärpts och tonen hårdnat. De permanenta uppehållstillstånden blev tillfälliga. Många som sökte asyl då väntar fortfarande på svar. Det ska enligt lag ta max sex månader att få besked om huruvida man får bli svensk medborgare eller inte. Men många får vänta i flera år.
Flera upplever en isolering och ensamhet i väntan på uppehållstillstånd. När Hej främling märkte att handläggningstiderna blev längre ville de erbjuda något annat i väntan på besked.
De jobbar med aktiviteter och bjuder in. Inte bara för att ha kul utan också för att det gör avtryck i samhället. De skapar social resiliens.
”Social resiliens” är vår motståndkraft. Det handlar om vår förmåga att tolerera, hantera och anpassa oss till sociala hot av olika slag. Exempelvis desinformation och felaktig information i syfte att påverka oss.
Kort och gott – tillit.
Det är kittet i vårt samhälle. Här litar vi på varandra och på myndigheter. Inga relationer fungerar utan tillit, inga samhällen heller.
När desinformationskampanjen mot svensk socialtjänst bröt ut som en löpeld stod svenska myndigheter handfallna. Socialtjänsten anklagades för att med hjälp av lagen om vård av unga (LVU) ”kidnappa” muslimers barn för att sekularisera dem.
Regeringen gav Myndigheten för psykologiskt försvar extra resurser för att bemöta desinformation, Socialstyrelsen fick i uppdrag att motverka ryktesspridning riktad mot socialtjänsten. Även en utredning har tillsatts. Men medel till dem som faktiskt möter människor i vardagen saknas.
– Det handlar om att bjuda in, ha återkommande aktiviteter, bygga trygga sammanhang, skapa relationer till systemet och till myndigheter. Till funktioner som exempelvis socialtjänsten. Där någonstans byggs en samhällstillit och en social resiliens, säger Emma.
Det är ett långsiktigt arbete. Tillit skapas inte på en dag, det kräver tid och energi.
– Du kan inte ge information och förvänta dig tillit tillbaks. För att bygga tillit krävs en ömsesidighet som utgår från dialog och förtroende. Och då måste man lita på varandras intention, säger Emma.
Det är bara så vi skapar ett hållbart samhälle. Inte bara inför kommande kriser, utan för att vår demokrati bara fungerar om tilliten är stark.
– En tjänsteman frågade mig en gång – varför är det så att när vi på kommunen bjuder folk på informationsmöte så kommer ingen men när ni bjuder in till en träff då kommer alla? Är det för att ni bjuder på fika? säger Samira.
Hon skrattar och fortsätter:
– Det tjänstemännen inte förstår är att vi visar respekt, vi ser varandra, vi gör saker tillsammans. Vi bygger relationer genom att skapa tillit till varandra.
Om det ändå vore så enkelt att skapa gemenskap, integration och samhällstillit. Då hade ju politiker kastat pengar på dessa organisationer. Men det gör de inte, för det tar lång tid att ta se effekt.
Tänk om man kunde ta tillvara på människor redan från första början. Då skulle kanske resten komma av sig självt.