När knulla blir ett trist gig-jobb bland andra
I Karl Kofi Ahlqvists roman skildras apatin med stort självförtroende
Publicerad 2023-08-29
Knulla blir ett gig-jobb bland andra: Att sälja sig till en mer än dubbelt så gammal norsk kvinna, som verkligen borde ha duschat innan, och som misslyckas med att dra en lina kokain från kuken eftersom den inte blir hård.
Så ser en kväll ut, andra ägnar han åt att bära möbler och skräp tillsammans med farsan – uppdrag som trillar in via appen – tills musklerna värker och ryggen inte längre bär. Eller så kränger han läkemedel som en bekant stulit från jobbet.
Pengarna ska in och arbetet är ett av två huvudspår i Karl Kofi Ahlqvists debutroman ”Ingen ro om natten”. Den namnlöse huvudpersonen gör några timmar på kafé men jobbar främst utanför den vanliga ekonomin, utan anställning. Han rör sig mellan Malmö och Köpenhamn i jakt på pengar som han hellre tjänar på andra sätt än genom att jobba inom vården.
Det bekymrar honom att han inte är svart nog, eller tillräckligt välutrustad, för att helt gå hem på sugardejtingsajterna där vita kvinnor shoppar exotiska samlag.
Det andra spåret i romanen är den stympade relationen mellan förälder och barn. Bokens huvudperson känner ömsom ömhet, ömsom förakt för sin ständigt arbetande och ständigt frånvarande pappa. Han närmar sig och drar sig undan. Han vill straffa pappan för sveken men ännu hellre förmå förlåta honom: ”… han hade blivit så mild att jag hade svårt att tro att han en gång varit ett svin och jag började få svårt att avgöra om jag flyttat ner för att lära känna honom eller konfrontera honom.”
Det är en sorglig men emellanåt kärleksfull beskrivning av kärleksfattiga och otillräckliga samtal och möten. Som när romanens jag lyssnar på hur pappa går upp på toaletten på natten, och hör hur det var mer tryck i pisset förr, hur det nu tar lång tid med svag och avbruten stråle, och oroar sig för att pappa fått prostatacancer.
Någon rak och enkel upplösning av relationen till pappan är dock inget som Karl Kofi Ahlqvist bjussar läsarna på. Försoning är, här precis som i verkligheten, för svårt. Ingen inblandad mäktar med att fånga de tillfällen som dyker upp, där de hade kunnat nå fram till varandra.
”Ingen ro om natten” kan sorteras in i den kategori som ibland kallas tillståndsromaner. Här finns ingen klassisk dramaturgisk kurva och de personer som beskrivs varken utvecklas eller förändras i någon större utsträckning. I stället domineras texten av likgiltighet och avstånd. Detta är nu i fallet Karl Kofi Ahlqvist ingen dålig sak, tvärtom finns en imponerande konsekvens i gestaltningen och rösten lirar fint med de händelser som beskrivs. Apatin och den totala frånvaron av entusiasm blir en överlevnadsstrategi. En metod som ger bokens jag möjlighet att klara sig, enbart för att han inte är så brydd om hur det går för honom.
Det är dessutom en debutroman som utstrålar självförtroende. Kofi Ahlqvist tycks fri från behovet att stajla eller briljera, han skriver lugnt och nästan tyst. Fram träder en röst från alla de trötta och resignerade blickar i natten man mött. Eller själv har haft.
