Jakten på överlevare från landet som sjönk
Bedårande ton och förförisk humor i Yoko Tawadas nya roman
Publicerad 2023-11-30
Födas i ett land som inte längre existerar är en välbekant europeisk erfarenhet, i nutid efter Sovjetunionens och Jugoslaviens upplösning. Men att en nation faktiskt försvinner från jordens yta är inte lika vanligt.
Yoko Tawada använder just den premissen i den senaste till svenska översatta romanen ”Spridda över jordklotet”. Tawada är född i Japan men bor sedan länge i Tyskland. Hon skriver på båda språken och hennes författarskap är produktivt och flerfaldigt prisbelönat. I Sverige har utgivningstakten av Tawadas verk ökat sedan förlaget Tranan tog över, det här är tredje översättningen på relativt kort tid.
Språk, etnicitet och identitet är självklara ämnen i berättelsen om den skeppsbrutna Hiruko vars land, som alla kallar ”sushilandet”, sjönk till havets botten medan hon pluggade i Skandinavien. Hon tror att fler av hennes landsmän måste ha överlevt, men hon vet inte säkert. Ett som är säkert är att Hiruko inte längre har någon att prata sushilandets språk med. Hon kommunicerar på ”panska”, ett språk hon tillverkat själv av svenska, norska och danska.
”Spridda över jordklotet” utspelar sig i en subtilt tecknad framtid där Kina inte längre exporterar varor och alla som misstänks behärska engelska skickas marsch pannkaka till fabrikerna i USA. Tonen är bedårande med förförisk humor och bitterljuv optimism. Hiruko möter den danska lingvisten Knud och deras dialoger berusar mig med friska infallsvinklar på språkets väsen. Upprymd över romanens originalitet följer jag parets äventyr i jakten på en språkbärare från det försvunna landet, en person som kanske eller kanske inte vistas i den tyska staden Trier.
Persongalleriet växer under resans gång. Akash vill genomföra könstransition på naturlig väg genom kost och andliga praktiker. Nanook bänder upp sin grönländska identitet för att slippa ut ur de danska fördomarnas fängelse. Susanoo är den mest gåtfulla karaktären vars tystnad påverkar alla. ”Spridda över jordklotet” är tänkt att vara första delen i en trilogi vilket kan förklara det något abrupta slutet.
Efter läsningen funderar jag länge på varför jag inte tycker att denna i alla avseenden lyckade roman i livlig och tonsäker översättning av Vibeke Emond är ett mästerverk.
Ingredienserna finns där, även de mest svåråtkomliga – tankens originalitet och den psykologiska trovärdigheten. Tawada är en mästare i att skrapa bort stereotyper och komma åt autentisk mänsklig skevhet. Dessutom äger texten en härlig underström i sin gestaltning av framtiden: identitet är den slutkörda samtidsmänniskans sista försök att upprätthålla sina konturer och inte tillbakabildas till amöba.
Vad är det då jag saknar, vad gör att boken liksom dunstar bort efter ett tag?
Min hypotes är att Tawada varit överdrivet duktig i att tvinga ekvationen att gå ihop. Intrigtrådarna klipps prydligt av, symmetrin upprätthålls med aningen konstlade medel. Det är synd, då perfektionen är geniets fiende. Mästerverk konstitueras av sina skavanker.
