Gastkramande drama om toxisk onlinekultur
Rebecca Kuangs deckare visar att amerikanerna ligger före oss i diskussionen om identitetspolitik
Publicerad 2023-08-04
Athena Liu har allt, tycker hennes författarkollega June Hayward. Hon är utbildad på Yale, hennes romaner blir bestsellers, hon vinner Bookerpriset, är på omslaget till månadsmagasin och har till råga på allt lyckats skaffa sig ett rykte som ”queer” trots att hon bara dejtar vita män. June själv är en medioker författare med en debutroman ingen har läst. När Athena plötsligt förolyckas med ett opublicerat bokmanus på skrivbordet om de kinesiska arbetarna på västfronten i första världskriget, bestämmer sig June för att publicera romanen under eget namn. Hon säger inte emot när förlaget vill använda hennes mellannamn som efternamn och lansera henne som Juniper Song.
Vad som följer, i den amerikanska författaren Rebecca Kuangs nya bok ”Yellowface”, är ett gastkramande drama om identitetsstöld, sociala medier och cancelkultur. Likt den notoriska bilolyckan går det inte att sluta läsa, och June fattar allt vansinnigare beslut.
Prosan är amerikanskt flärdfull i stil med ”Djävulen bär Prada” – texten glittrar av vinsorter, litterära agenter, twitterprofiler. Ändå är det en text med många bottnar. Den asiatiska diasporan och dess säregna position i det amerikanska samhället som både framgångssaga och kanske den mest stereotypiserade gruppen är en av dem. Kulturell appropriering är en annan. Toxisk onlinekultur en tredje. Att Kuang väljer att skriva i jag-form med June som huvudperson är ett briljant val. Det gör att man reflexmässigt tror att meningen är att man ska sympatisera med June, tills man börjar upptäcka vart det för en.
Kuang skildrar en sorglig värld där allt har blivit varor med bäst-före-datum att kränga, även åsikter och identiteter. Där allt handlar om hur saker ser ut online, inte hur de är. Ett hyperkapitalistiskt samhälle där alla kulturer är reifierade, paketerade och marknadsförda. Åsikter är inte slutsatser av en analys, utan vapen för att eliminera konkurrenter. Om ens åsikter inte är gångbara, då byter man ut dem mot andra och skapar en ny onlinepersona.
Framför allt känns romanen som något som inte skulle kunnat skrivas i Sverige förrän kanske år 2030. Det är som om Kuang skriver flytande på ett språk där vi fortfarande bokstaverar. Kanske för att dessa tendenser har gått så långt i USA att de har blivit klyschor. Förlagens bruk av sensitivitetsläsare, termer som mikroaggressioner, högerpoddare som gör sig ett varumärke att bjuda in ”farliga” personer – allt visas upp i en skrattspegel. På något sätt blir kontentan att alla positioner ser falska ut. Kuang är dock inte relativist; det finns något verkligt därunder och det är den asiatiska erfarenheten. Den är inte flytande eller förhandlingsbar.
”Yellowface” påminner om en annan amerikansk roman som kom förra året, Elaine Hsieh Chous debutroman ”Disorientation”. Den handlar om Ingrid Yang, som doktorerar på en känd avliden kinesiskamerikansk poet. Ingrid har kört fast och kommer ingen vart när hon hittar en mystisk anteckning i arkivet. Det leder henne ut på nattliga detektivuppdrag och snart upptäcker hon sanningen. Poeten är varken död eller från Kina. Han är en vit man med ansiktsmask. Och universitetsledningen är involverad...
I båda romanerna står författarens identitet i centrum på ett mycket bokstavligt sätt. Båda behandlar vit varufiering av den asiatiska erfarenheten och vita mäns förhållningssätt till asiatiska kvinnor i en form som är hämtad från romaner om brott, där rafflet är uppskruvat till max. Jag hoppas att identitetsdeckaren kommer till Sverige snart.
