Döden under ytan

Uppdaterad 2018-08-31 | Publicerad 2013-02-15

Chockrapporten om Östersjön: Värre än klimathotet

Hur många omständliga åtgärdsplaner och direktiv för en sundare havsmiljö har inte presenterats de senaste decennierna?

Här är kanske motvikten: rapporten Havet 2012. Den går att läsa och den vänder sig lika mycket till läsarens upplevelser och livslust, som till fakta. Idén är att visualisera ekosystemet under ytan på ett begripligt sätt, och det lyckas den med.

Det är allvar nu. De böljande ålgräsängarna och tångskogarna runt Sveriges kuster börjar likna kalhyggen, men det är inget vi omedelbart ser framför oss när vi spanar ut över en blågrå vattenspegel.

70 procent av jordens yta täcks alltså av ett hav som till stora delar är osynligt. Därigenom ställer det sig utanför kontroll och politik. Å andra sidan kräver havet att vi förvaltar det. Det är en lika stor, om inte större utmaning, som klimatet.

Så här har vi lyckats hittills: Inga tydliga tecken på förbättrat tillstånd i öppet vatten. De syrefria bottenöknarna är i dag nära tre gånger större än vid millennieskiftet. Övergödning i en tredjedel av Östersjön (Skagerrak och Kattegatt mår bättre). Ålen är utrotningshotad. Bestånden för strömming och lax har aldrig varit svagare. Torsken har visserligen stabiliserats men blivit smal. Abborren och gäddan är på väg bort. Av 27 rödlistade arter är 25 matfiskar på god väg att dö tillväxtdöden.

Orsaken är enbart ekonomisk. Konsekvensen är att Livsmedelsverket avråder våra barn från att äta strömming eller lax från Östersjön oftare än två gånger per år.

Havet 2012 försöker ändå hitta glädjeämnena men tvingas gång på gång konstatera att havets syrehalt sjunker, samtidigt som skräckhalterna från 60- och 70-talen för fosfor och kväve består. Forskarna står handfallna inför försurningens långtgående effekter. För tunga miljögifter som kadmium och kvicksilver är koncentrationerna oklara. Undantaget PCB och DDT, HBCDD (flamskyddsmedel) som minskat drastiskt till glädje för havsörnens och sälens återhämtning. I dag har Sverige 550 havsörnsrevir.

Det som skiljer Havet 2012 från andra rapporter är det humanekologiska perspektivet: svenskarnas (själv)bild av havets status. 1 500 personer svarade på en enkät där majoriteten ansåg att Östersjön mådde dåligt, resten saknade uppfattning. Det betyder att havet är ett av få områden där forskare och allmänhet är eniga: Vi är usla förvaltare av Östersjön.

Jag bor vid havet året om. Ljudet och dofterna är något jag lever med. Så fort något rubbas påverkar det mig. Det skapar oro och påverkar livslusten.

”Oavsett hur mycket eller lite befolkningen tagit del av fakta ger allmänhetens bedömningar en bild av upplevd välfärd. Det indikerar dessutom intresset för åtgärder som kan kräva uppoffringar och kan ha avgörande betydelse för politiska beslut och prioriteringar.” (ur rapporten)

Det framgår också att Östersjöborna i alla nio länder – 85 miljoner människor bor inom avrinningsområdet – faktiskt är villiga att betala runt 40 miljarder kronor per år för en förbättrad havsmiljö! Stödet finns, så vad väntar vi på?

Till den djupaste punkten i Östersjön, 460 meter, når inget dagsljus. Men någonstans dolt i dyn finns spår av  mig och mina släktingar. Bilar. Ammunition. Medelradioaktivt avfall dumpat för slutförvaring, ackompanjerat till de kärva tonerna från Tjorvens och Båtsmans hoppsasteg.

Och slaget om havet fortsätter. Det är numera ”ett pilotområde inom EU:s marina strategi” där kommissionen föreslår att EU:s vattendrag ska vara miljömässigt hälsosamma år 2021. En rätt kort tid som tyvärr går alldeles för långsamt.

Tre gånger större bottenöknar än vid millennieskiftet

Övergödning i en tredjedel av Östersjön

Ål, abborre och gädda på väg bort

Rekordsvaga strömming- och laxbestånd

25 av 27 rödlistade matfiskar hotade

Bokrecensioner

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.