Först med Metoo fick Amanda Bynes stöd
”Folk verkade tänka ungefär ’vilket svin han är, han måste verkligen vara ett geni’”
Det är en egen trop inom skräckgenren – dockan som på natten blir ond, eller tivolit som förvandlas till en plats för fasa. Kontrasten mellan ett barns oskuld och den lurande ondskan skapar en isande känsla.
Det är också känslan man får av dokumentärserien ”Quiet on set” (Discovery+), om den amerikanska barnkanalen Nickelodeon från 90-talet och 20 år framåt. Där skapades tv-serier som ”All that”, ”The Amanda show”, ”Sam & Cat”, ”Zoey 101”, som formade amerikansk barnkultur, många har också visats i Sverige. Där skapades också en lång rad av barnstjärnor: Jamie Lynn Spears, Ariana Grande, Jennette McCurdy och inte minst Amanda Bynes.
Bakom många av kanalens framgångar låg producenten Dan Schneider och en stor del av ”Quiet on set” handlar om honom. En parad av i dag vuxna barnskådespelare vittnar om hur Schneider fick dem att känna sig rädda och osäkra, hur han favoriserade en del och straffade andra – ibland hängde hela familjers försörjning på att en 12-åring fick behålla sitt jobb, vilket fick dem att bita ihop hårt. Många av dem klarade inte övergången till ett vuxet liv och karriär utan hamnade i missbruk.
Även mot vuxna bakom kameran betedde sig Schneider grisigt, eller ja mot kvinnor. Från ren diskriminering – kanalen blev stämd och gjorde upp – till att kräva massage av kvinnliga medarbetare, och han skapade en giftig stämning där grova förolämpningar följdes av ett ”Har du ingen humor?”. Tv-skämt som sexualiserade flickskådespelarna var också en stapelvara, märkligt ofta skulle något spruta i deras ansikten. Tjejerna fattade då inte själva men hörde männen skratta – det är med tomma blickar de nu som vuxna minns tillbaka.
Dokumentären målar med grova penslar, mycket antyds men Dan Schneider anklagas inte för några fysiska övergrepp. Men på ungefär tio år greps inte mindre än tre pedofiler som arbetade på kanalen och den forna barnstjärnan Drake Bell berättar här för första gången att han var offer för en av dem. Berättelsen om hur han groomades i öppen dager är plågsam.
Det som slår mig är hur känt mycket av detta var, och under lång tid. Saker utreddes, regler sattes – men Dan Schneider fick hållas. Som en av de medverkande journalisterna säger: ”Folk verkade tänka ungefär ’vilket svin han är, han måste verkligen vara ett geni’”.
Det var först med Metoo det tippade. Det var inget särskilt som hände men Metoo satte liksom decennier av skitbeteenden i ett nytt perspektiv. 2014 fick Dan Schneider Nickelodeons första ”Lifetime achievement award”, 2018 fick han sparken.
Nästa gång någon säger att Metoo gick för långt kan man tänka på barnen på Nickelodeon.
