Blues, rock & Big Mama

Hound dog gjorde henne till stjärna

"Hound dog" (1952).

Lyssna till en kraftfull röst med en självkänsla som får övrig politisk musik att vekna. Det hände att publiken beskrev Big Mama Thornton som hotfull. Men i själva verket hade hon en av historiens lödigaste bluesrock-röster.

Thornton sökte sig till trummor och munspel och lärde sig hur man spelar genom att lyssna till andra musiker. Rösten hade hon redan från födseln, präglad av gospel i ett predikanthem.

Klädd i stora arbetarskjortor och byxor underströk hela hon en politisk avsikt. Hennes snabba call-and-response-utbyten med bandet kunde starta politisk debatt från scenen och konserten fick avbrytas.

En feministisk forskare som Maureen Mahon har uppmärksammat hur Thornton bidrog med en kvinnlig röst till ett stilområde som fullständigt dominerades av vita män. Där hennes starka personlighet ruskade om flera stereotyper.

1948 flyttar hon till Houston. En ny typ av blues är på väg till klubbarna, utsmyckad med mässing och horn, studsiga rytmer och wisecracking texter. Det passar Big Mama Thornton perfekt.

Hound dog gjorde henne till stjärna. Låten handlar om klass och kön. Och om den klassresa Elvis Presley sedan lyckas göra med samma låt.

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.