Utan Silvio Berlusconi ingen Donald Trump
Han förvandlade politiken till tv-underhållning och bjöd in fascister i regeringen
”Kajmanen”, så kallades Silvio Berlusconi i Nino Morettis satirfilm från 2006. Berlusconi var Italiens premiärminister och hans karriär var på väg att kulminera.
Han hade då på ett drygt decennium förvandlat den italienska republiken till en plutokrati. Med sitt väldiga kapital byggde han ett helt nytt politiskt parti, Forza Italia (Heja Italien). Fotbollsspråket var självklart. Den sporten är helig och Berlusconi ägde själva helgedomen, AC Milan, störst och bäst och fylld av de dyraste spelarna.
Berlusconi, byggkung och mediemogul, betraktade sig som landets frälsare. Under tidigt 90-tal hade Italien sjunkit ned i ett hav av korruption och mutor. Där drunknade Vatikanens och de kristnas maktparti, Kristdemokraterna, och Socialistpartiet. Dess ledare Bettino Craxi var länge kajmanens eller krokodilens beskyddare.
Berlusconi ville skapa italiensk pånyttfödelse, renässans. Han förvandlade politiken till tv-underhållning dygnet runt. Han ägde Mediaset, ett konglomerat med stora tv-kanaler; han kontrollerade de flesta medier. Budskapen i tv bars fram av lättklädda kvinnor och pomaderade äldre män som i gemenskap ledde in främst den skrämda borgerligheten i Forza Italia. Snart regerade Berlusconi landet.
Donald Trump vore otänkbar utan Berlusconis pionjärverksamhet.
Den nye härskaren skrotade den del av landets författning som garanterade gemensam politisk front mot fascismen, som förtryckt folket i tjugo år. Berlusconi bjöd omedelbart fascister in i regeringen. Mussolinis sentida efterträdare utnämndes till vice premiärminister.
Ännu ett arv Berlusconi lämnat efter sig. Numera är samarbete mellan borgerligheten och högerextremism en europeisk självklarhet.
Berlusconi var också föregångare till det illiberala juridiska system som praktiseras med särskild kraft av Ungerns Viktor Orbán. De fristående domstolarna skulle monteras ned och rättssystemet skulle bli konformt med Berlusconis affärsintressen. Han kallade domare för ”kommunister i röda togor” och han bekämpade dem med hjälp av de dyraste advokater, ibland med koppling till maffian.
Filmen ”Kajmanen” slutar med en scen där en frikänd Berlusconi lämnar rättssalen. Folket hyllar honom medan de kastar sten och molotov-cocktails mot domarna.
Repris pågår just nu i USA.
Berlusconi bar som så många andra mäktiga män på drömmen om den eviga ungdomen. Han lät plantera hår på sin skalliga hjässa, han brunsminkades och ansiktet slätades ut efter otaliga operationer. Viriliteten och potensen prövades under vilda orgier, bunga bunga-fester på lyxfartyg. Politiska vänner som Tony Blair och Nicolas Sarkozy tillhörde gästerna. Männen erbjöds unga kvinnor. Rättegångar om pedofili inleddes.
Berlusconi var en trogen vän av Nato och därmed USA. När bomberna var på väg att döda hundratusentals irakier ställde sig Berlusconi på president Bushs sida; han ingick i alliansen ”de villiga”.
Den avgörande domen mot Berlusconis politiska maktsystem fälldes inte av de italienska väljarna; den utfärdades i första hand av Tysklands förbundskansler Angela Merkel. EU hade varit i djup kris, EMU-systemet riskerade lösas upp, samtidigt var Italiens ekonomi i fritt fall. Berlusconi pekades ut som ansvarig. Merkel och EU-ledningen beslutade då att avsätta Berlusconi och ersätta honom med en EU-teknokrat.
Ett antidemokratiskt beslut kanske men ett lämpligt slut passande för Berslusconis personliga karriär.
Hans parti styr fortfarande Italien i allians med det allt starkare fascistpartiet Fratelli dÍtalia. Italiens bröder.
Bröderna sörjer säkert men bär arvet vidare.
