Arbetarrörelsen ska inte försvara lobbyism
If Metall-topp jämför Löfvens nya jobb med att ”snacka med grannen”
Förra veckan fick vi veta att Stefan Löfven blir lobbyist, ett av de vanligaste jobben för före detta riksdagsledamöter och politiskt tillsatta tjänstemän. Nu börjar den tidigare statsministern på public affairs-firman Rud Pedersen, där han ska jobba sida vid sida med bland andra moderaten Anders Borg. Kletigt och deprimerande.
Lobbyisternas inflytande på lagstiftare och beslutsfattande är ett enormt problem i Sverige och en viktig anledning till att välfärdskapitalet lyckats stoppa förändringar av den nu så havererade svenska skolan. Lobbyisterna har varit helt avgörande för att riskkapitalets intresse att tjäna pengar överordnats den stora folkmajoritet som vill slippa vinstjakt i välfärden och hellre bara ha en bra skola.
Deppigt är också att se hur delar av arbetarrörelsen nu rycker ut till lobbyisternas försvar.
S-kvinnors ordförande, tidigare ministern Annika Strandhäll, gick till attack mot respekterade och tunge välfärdsutredaren Kjell Rautio sedan denne kritiserat Löfvens lobbyjobb. Strandhäll tyckte att det var ”så sjukt dåligt”, och uppmanade Rautio att skämmas för att han var kritisk mot Löfvens vägval.
I sociala medier syntes också LO-tjänstemän beskriva det som ”alldeles utmärkt” att Löfven bli lobbyist. Inget av detta är dock lika dumt och obehagligt som den text som If Metalls kommunikationschef Joanna Abrahamsson skriver i Arbetarbladet.
Under rubriken ”Lugna ner er – alla är lobbyister” jämför hon Stefan Löfvens nya jobb med att ”snacka med grannen om att det fattas mötesplatser med unga”, med Rädda barnens arbete för barns rättigheter och med idealistiska läkare som personligen driver egna hjärtefrågor.
Det är häpnadsväckande av många skäl. Dels därför att Abrahamssons med sitt resonemang jämställer till exempel arbetet som fackligt förtroendevald gräsrot för If Metall med Academedias lobbyism för att få fortsätta casha in på skattepengar med hjälp av glädjebetyg. Dels för att hon helt bortser från att Löfven nu börjar arbeta för kunder som vi inte får veta vilka det är och att han använder det inflytande han förvärvat som folkvald och förtroendevald för att driva frågor som hålls hemliga, i någon annans intresse.
”Hans arbete leder i längden till en stärkt svensk industri vilket i sin tur bidrar till en bättre välfärd”, skriver If Metalls kommunikationschef. Hur vet hon det? Vilka av Rud Pedersens kunder kommer Löfven att arbeta för och vad är hans uppdrag för dem? Med mindre än att Abrahamsson berättar detta kan hon inte stå fast vid det idiotiska påståendet.
Vi vet inte hur Stefan Löfven kommer att agera i sin roll som lobbyist. Vi kommer heller aldrig få veta, eftersom businessen till sin karaktär är hemlig.
Vad vi vet är att svängdörrarna har ett pris. Steget han tar skadar förtroendet för socialdemokratin.
Lika mycket, minst, sabbas när tunga representanter inom arbetarrörelsen går ut och går i god för lobbybranschen som något slags automatiskt gott och nyttigt allmänintresse.
Då blir man i bästa fall bara illamående. Men troligen också uppgiven och föraktfull mot makthavarna.
