Sveriges Radio har en stor kritikerkompetens
Katarina Svanevik bemöter kritiken från Cecilia Djurberg – och får svar direkt
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Publicerad 2023-11-28
Att som Cecilia Djurberg uppleva, ha en känsla av och tycka sig ha märkt, är en iakttagelseförmåga som är viktig för en kulturjournalist. Den blir ofta bättre grundad om iakttagelsen kan kopplas till en större bild och hur det faktiskt ligger till. Att göra en mer omfattande faktakoll kräver tid och att prioritera bland möjliga publiceringar för att åstadkomma meningsfull journalistik är en utmaning. Så även för oss. Så här kommer några pusselbitar som kanske skulle kunna skapa ett bättre utgångsläge för diskussionen om nyttan av kulturjournalistiken.
Recensionerna som Cecilia Djurberg efterlyser finns varje dag i Kulturnytts sändningar. De är ibland lite mer svårhittade för den som lyssnar i Sveriges Radio Play, kanske för att kritikerkompetensen i dag inte enbart uppstår i form av recensioner. Redaktionens recensenter medverkar med sina insikter och analyser i större utsträckning i kulturredaktionens totala utbud nu än för tio år sedan.
Till skillnad mot många andra mediehus, har Sveriges Radio inte bara behållit sina kritiker. Vi har de senaste fem åren blygsamt utökat den redaktionella recensionskompetensen genom nyanställning.
Vi märker att publiken uppskattar att kritiken och analysen kommer i olika former och längder, som passar olika lyssningssituationer – i det nyhetstäta flödet i morgonens sändningar, i de längre mer specialinriktade programmen eller efter något specifikt, digitalt, i efterhand. Därför kan vi som inga andra kulturredaktioner låta kritikernas kunskaper, analyser och formuleringsförmåga komma till uttryck i mer än enbart recensioner.
Inte minst i våra längre programformat som P1 Kultur, Klassikern, OBS och Sveriges största kulturprogram, Lundströms bokradio. När Lundströms blir bokcirkel blir det Sveriges största kritikersamtal. När läsare över hela Sverige deltar och engageras för att utse Sveriges Radios romanpris, blir den kritiska läsningen en folkrörelse. När våra kritiker kommenterar i Ekots nyhetssändningar och spellistor når deras kunskaper en ännu större publik.
Visst kan vi precis som de flesta stora nyhetsredaktioner ibland också bli fragmentariska och avrapporterande. Men bilden av den systematiska nedmonteringen av verksamheten stämmer inte med verkligheten – det är snarare en expansiv verksamhet för att kritiken ska engagera och skapa mening för publiken på fler sätt.
Katarina Svanevik
Kulturchef, Sveriges Radio
SVAR DIREKT Jag har statistiken på min sida
Det är fint att Sveriges Radios kulturchef Katarina Svanevik tycker att bokcirklar där allmänheten och andra amatörkritiker läser böcker tillsammans är viktiga. Men de kan aldrig ersätta den läsning professionella, oberoende kritiker gör utifrån sin mångåriga kompetens. Inte heller förhandsintervjuer och snackisar ersätter kompetent kritik och granskning.
Givetvis bygger mina iakttagelser på ett konkret underlag. På Aftonbladets kulturredaktion lyssnar vi på Kulturnytt som en del av vårt dagliga researcharbete och jag har lyssnat extra noga under hösten. Då har jag noterat en flitigt återkommande tendens av inslag och telegram som vinklar kulturen ganska okritiskt utifrån en marknadsekonomiskt präglad nyhetsvärdering. Samtidigt har allt färre recensioner hörts i Kulturnytt trots att utbudet av nya scenkonstpremiärer, böcker, konstutställningar och filmer varit enormt.
Jag har gjort min läxa och kontrollräknat så gott det går. Tendensen är tydlig. Därför är det anmärkningsvärt att Sveriges Radio insinuerar att det är en ”upplevelse” jag har att recensionsverksamheten krymper i Kulturnytt.
Det är samma typ av nonchalant bemötande som Teater Västernorrlands chef Kristoffer Berglund avvisades med, när han i våras kritiserade public service för att inte leva upp till sitt rikstäckande uppdrag. När han räknade kom han fram till att Sveriges Radio gjort 24 av 38 recensioner i Stockholm och ingen i Norrland.
För att fortsätta med scenkonstkritiken som exempel hade Kulturnytt, så vitt jag kunnat kontrollera via sverigesradio.se 15 scenkonstrecensioner våren 2023. Av dessa var sju musikdramatik, det vill säga musikal eller opera. Noll dans.
Åtta gjordes i Stockholm. En operarecension gjordes i Umeå och två på Malmö Opera. En teaterföreställning recenserades i Västerås, en i Norrköping, en i Göteborg, en i Malmö.
I höst har Kulturnytt sänt och/eller publicerat sju scenkonstrecensioner hittills på sin sajt (inklusive en som tillkommit efter min artikel). Man har enbart varit i Stockholm, Göteborg och Malmö och recenserat talteater eller musikeater. Men ingen dans, inga fria grupper och ingen scenkonst över huvud taget i Sveriges norra län.
Motsvarande kan sägas om konstkritiken. Det rikstäckande programmet Kulturnytt verkar endast ha besökt Norrland en gång i år för att recensera konst.
När tidningar krisar och tvingas minska den kvalificerade kulturkritiken i flera delar av landet borde public service tvärtom steppa upp och täcka in de områden som underbevakas – såväl geografiska som konstnärliga.
Det duger inte att blunda för kritik och påstå att man visst är och recenserar där man bevisligen inte är.
Cecilia Djurberg
