Arga leken börjar nu
Mattias Svensson om vår tids vurm för ilskan
AIK lanserar vårens nya matchtröja med fyra barska män med spända muskler. Samma pose säljer klädföretagets andra matchtröjor. 2016 är indignationen högsta mode.
Nog märks detta även i samhällsdebatten. Vilket är lustigt. Jag minns hur Maciej Zaremba för knappt tio år sedan förklarade att varje svenskt debattinlägg med minsta patos kunde tas ner med motfrågan: ”Varför blir du så arg?” Den verkligt eller påstått indignerade var alltid en förlorare.
Numera möts hen (som så gott som alltid är en han) snarare med vördnad. Ilskan tas för autentisk och inget tonläge verkar längre för högt. Denna inställning tycks också ha vandrat från vänster till höger. När opinionsbildare rasar mot pausunderhållning i Melodifestivalen som lekt med nationalsången är det på högerkanten som många tar fram myspedagogiken. De lägger huvudet på sned och säger att vi måste ta människors oro på allvar.
När Den Nya Välfärdens Patrik Engellau i Dagens Nyheter (20 mars) leker med tanken att efter summariska folkdomstolar avrätta Fredrik Reinfeldt för den förda asylpolitiken förbigås det med överslätande tystnad. Men ve den dagstidning som försöker komplettera ett terrordåd eller mord med bakgrundsfakta om minskat våld.
År 2016 lyder budet: Våga inte ifrågasätta människors rätt att indigneras! Det var den sortens medlöperi inför dumheten, demokratiföraktet och diktaturvurmen som fick den timide Per Ahlmark att bli så där inopportunt och osvenskt rosenrasande på 1990-talet. Liknande böcker kommer att kunna skrivas om vår tid.
