Parisa Liljestrands svar är helt chockerande
Kulturministerns syn på yttrandefriheten är både förvirrad och farlig
Än så länge har Stina Oscarsons intervju med kulturminister Parisa Liljestrand (M) inte väckt några reaktioner. Trots att det Liljestrand uttrycker är skakande.
Det är förvisso ingen som har trott att hon är kulturminister för att hon har specialkompetens som gör henne särskilt lämpad för rollen. Tvärtom, hon är moderat i allmänhet, på väg upp, med siktet inställt på större uppgifter.
Intervjun bör närläsas i sin helhet, att invända mot allt tokigt som sägs om budget, studieförbund, kulturens roll och vilka satsningar hon skulle önska sig framåt blir för omfattande. Men mest hajar jag till när jag hör hennes resonemang om yttrandefriheten.
Ministern medger att yttrandefrihetsfrågorna ligger på hennes bord – men vänder sig sedan emot att lagstiftning som inskränker yttrandefriheten skulle vara något hon behöver uttala sig om eller förhålla sig till. I stället skjuter hon över ansvaret på andra departement.
När Stina Oscarson pekar på en rapport som visar att nästan fyra av fem lagar som stiftats mellan 2015 och 2022 på olika sätt har minskat yttrandefriheten i Sverige möts hon av en handfallen Parisa Liljestrand: ”Det är inga roliga siffror.”
Därefter avslöjar ministern en syn på yttrandefriheten som är så böjlig och principlös att man häpnar. Hon säger att yttrandefriheten i Sverige egentligen inte påverkas av inskränkningar i yttrandefriheten eftersom alla människor är fria att yttra det som för tillfället är lagligt. Det är en logik som innebär att yttrandefrihet alltid råder, hur mycket lagstiftarna än begränsar den. Yttrandefriheten är i så fall inte en av våra grundläggande fri- och rättigheter utan bara en sakupplysning om hur regelverket för tillfället ser ut.
I nästa meningsutbyte får hon frågan om de här lagarna som inskränker yttrandefriheten ändå är ett problem. Det tycker hon då plötsligt. ”Mycket stora problem”, säger Liljestrand utan att dra några slutsatser av detta.
Vår yttrandefrihet formas och omformas alltså löpande, enligt kulturministern, efter vad som pågår i andra länder
Hon säger sedan att hon alltid kommer att stå upp för yttrandefriheten, men … att hon också kommer att försvara regeringens beslut eftersom de lägger sina förslag ”unisont”.
Liljestrand slår fast att yttrandefriheten är en ”grundbult i demokratin” för att i nästa utandning säga att det är en frihet som inte kan isoleras från annat. Och sen att svensk yttrandefrihet ”i allra högsta grad också ett resultat av vad som händer utanför våra egna gränser”. Läs det där igen. Vår yttrandefrihet formas och omformas alltså löpande, enligt kulturministern, efter vad som pågår i andra länder. Som om det inte fanns några principer.
Det finns generellt en orimlig förväntan från tyckonomin, medievärlden och kultursektorn på kulturministrar. De ska vara experter på kultur, minifinansministrar med stor plånbok, idealister som brinner för det smalaste smala och folkliga som har koll på det bredaste breda. Det är orättvist, det finns så många statsråd som kommer undan lättare med begränsade kunskaper och erfarenheter av sitt ansvarsområde.
Men det måste ändå finnas någon sorts intellektuell och principiell lägstanivå.
Parisa Liljestrands svar i SvD:s stora intervju visar att hon inte klarar att resonera om, definiera eller stå upp för svensk yttrandefrihet. Mycket mer än så är åt skogen i intervjun. Men förstår man inte yttrandefrihetens funktion – eller värde – då ska man nog jobba med något annat.
