Beviset för att bebopen inte är död
Amanda Sedgwicks kompositioner en fläkt från stilens ursprungsidé
MUSIK Om nu någon trodde att bebopen var död. Att den dog tradjazzdöden nån gång under 70-talet på en rökig jazzklubb. Här är motbeviset: Amanda Sedgwick Quintet.
Amanda Sedgwicks kompositioner har en smittande enkelhet och melodisk twist som biter sig kvar i hörselminnet långt efter det att soloinsatserna har tystnat.
Nya cd:n Shadow and Act (etikett 7P Machine) har spelats in i Stockholm men har ett bultande hjärta i New York. Titeln anspelar på en novell av Ralph Ellison som beskriver hur afroamerikaner misskrediteras i medierna. Lite som jazzen till viss del lever ett undanskymt liv vid sidan av scenen.
Soundet är utmejslat och sammansatt med driv i trummor, Moussa Fadera, och bas, Kenji Rabson. Melodikänsla i trumpet, Dwayne Clemons och ett framträdande piano med en briljant enkelhet, Leo Lindberg. Och så förstås Amanda Sedgwicks altsax i mitten, rytmisk och rapp. Som en fläkt från bebopens ursprungsidé.
I Monochrome In Blues möts alla fyra i en improvisation som håller bebopen levande ett bra tag till.
