Dokumentären om Ikea botar mitt shoppingsug
Kritiken mot skogsplundringen solkar Sverigebilden
Vårljus och långhelg! Jag står i startgroparna för att kasta mig iväg till det stora, kända möbelvaruhuset när en ny dokumentär från franska Arte poppar upp i mina flöden. Mitt gamla matbord från Ikea har tagit slut efter tio års tjänst i detta trebarnshushåll och jag behöver ett nytt. Vilket algoritmerna säkerligen känt av, och därför matchat mina sökningar med dokumentärens titel: ”How Ikea plunders the planet”. Så kan det gå!
Jag pausar bordsurfandet, och även om jag redan visste att det går åt en himla massa träd för att underhålla medelklassens hobby att byta ut heminredningen i takt med modets snabba svängar, är det så plågsamt att se dokumentärens drönarbilder över all plundrad skog att jag ställer in min utflykt till Kungens Kurva.
Ikea hugger ner ett träd varannan sekund och har investerat i tusentals hektar skog i Baltikum, Rumänien och Polen. Nu satsar de också stort i Sydamerika och köper upp farmer på Nya Zeeland för att omvandla till trädplantage.
I de länder som ”kolonialiseras” på det här sättet av Ikea växer lokalbefolkningens vrede och protesterna ökar. Aftonbladet har bland annat tidigare rapporterat om olaglig avverkning i Ukraina. Ändå fortsätter Ikea med sina övergrepp på naturen. Eftersom de kan, och eftersom vi bara fortsätter att köpa, slänga, och köpa nya Ikeamöbler. Igen och igen.
Inte enbart för att vi är så trendkåta, utan också på grund av att Ikeas möbler, som mitt uttjänta matbord, faktiskt inte är konstruerade för att hålla och gå i arv i flera generationer. Inte heller för att få en andra chans på second hand-marknaden.
Fast furniture är, precis som fast fashion, designad för att stimulera slit- och slängkulturen och göda den kapitalistiska masskonsumtion som gjort Ikea så stora som de är.
Men, som konsumtionsforskaren Cecilia Sóler säger i dokumentärfilmen som nu är fri att se för en stor europeisk publik och finns på flera språk: ”När priset är så lågt kan du vara säker på att någon eller något annat garanterat har fått betala ett högt pris.”
Den tajta varumärkesrelationen innebär att den ökande kritiken mot Ikeas skogsplundring nu även påverkar bilden av Sverige
”How Ikea plunders the planet” visar vad det kostar. Det är en balanserad dokumentär med många infallsvinklar där flera olika röster får komma till tals. Journalister, forskare, aktivister, politiker och representanter för såväl svensk skogsindustri som Ikeas utländska underleverantörer. Ikea väljer att bemöta kritiken skriftligt, och framhärdar trots fakta i frågan att de sysslar med hållbar möbelproduktion.
Ingvar Kamprads forne assistent Johan Stenebo bekräftar däremot hur Ikea försöker måla upp en bild av att de bryr sig om miljön. Han hävdar bestämt att, ”det gör de inte”. Hans budskap till den internationella tv-publiken är ”As a consumer – don’t believe the greenwashing.”
Kritiken mot Ikeas greenwashing är inte ny men i dokumentären illustreras otroligt effektivt, på flera punkter, hur Ikea i flera länder brister i ansvar – eller rundar det.
Bland annat intervjuas den rumänske skogsaktivisten Gabriel Paun, som lever farligt på grund av sitt engagemang för att stoppa denna plundring. Han dokumenterar hur träd försvinner illegalt från rumänska skogar, och har klipp som vittnar om hur aktivister attackeras när de protesterat mot avverkningen. Flera har också dödats.
Ikeas starka koppling till Sverigebilden tas också upp i dokumentären. Hur möbelföretagets respektive landets internationella framgångar och positiva rykten historiskt har dragit varandra, vilket också var anledningen till att Ikea på 1980-talet bytte ut sin rödvita logga till dagens blågula. Men den tajta varumärkesrelationen innebär att den ökande kritiken mot Ikeas skogsplundring nu även påverkar bilden av Sverige. Det borde väl kunna få frågan om Ikeas ansvar för världens skogar att komma upp på det politiska bordet?
Här finns Artes dokumentär att se med engelsk text: ”How Ikea Plunders the planet”
