I nazistfamiljens idyll syns inte lägrets offer
”The zone of interest” är en skrämmande fascinerande film om förintelsen
Dokumentärfilmen har flyttat fram sina positioner under decennier, i alla fönster och även på de finaste filmfestivalerna. I Venedig i höstas vann Laura Poitras Nan Goldin-porträtt ”All the beauty and the bloodshed” Guldlejonet, tidigare i år tog Nicolas Philiberts psykvårdsdrama ”Sur l’Adamant” hem Guldbjörnen i Berlin. På den pågående Cannesfestivalen tävlar, för första gången sedan Michael Moore vann Guldpalmen med ”Fahrenheit 9/11” 2004, två dokumentärer om filmvärldens ädlaste pris.
En av dem är tunisiska Kaouther Ben Hanias film ”Four daughters”, som rekonstruerar historien om en familj där två döttrar radikaliseras hos IS och två döttrar blir kvar med modern. Lekfullt, effektivt och högst drabbande.
Men det är framför allt Wang Bings monumentala ”Youth (Spring)” som står ut. Tre och halv timmar lång, inspelad under fem år, skildrar filmen vardagen för unga textilarbetare som arbetar häcken av sig i små ateljéer i Zhili nära Shanghai. Att adressen är Happiness Road är en av få saker att bitterljuvt roas av. Lika påträngande som den inhemska radiomusiken skvalar ur någons mobiltelefon, lika aggressivt trycker arbetarna symaskinerna i botten. Här finns inte en minut att förlora. Långa arbetsdagar, låga löner – allt för att omvärlden ska kunna fortsätta konsumera i hög takt.
Det är en omtumlande, klaustrofobisk upplevelse som nästan helt äger rum i de fönsterlösa ateljéerna, eller i de enkla sovsalarna direkt ovanpå. Trångboddheten innebär också en direkt närhet, nödvändig för att uthärda en tillvaro utan framtidshopp. Det här är bilden av unga kineser som riskerar att gå miste både om sin ungdom och ett självständigt vuxenliv.
En likaså omvälvande kraft har Jonathan Glazers ”The zone of interest”, en spelfilm som utspelar sig under förintelsen, löst baserad på nyss avlidne Martin Amis roman från 2014 (ej översatt till svenska). I centrum står en nazistfamilj där hemmafrun främst odlar sin trädgård i ett slags gated community precis intill Auschwitz medan maken, modellerad efter SS-officeren Rudolf Höss, är ansvarig för logistiken i lägret.
Inledningsvis kan ropen och skotten från lägret bara anas, som på längre avstånd, liksom skorstensröken. Men efterhand tilltar orosmolnen, dock utan att det synbart påverkar livet i kommendantvillan. Här är det snarare amerikanskt 50-tal och picknickidyll som råder. Samtalsämnena på kaffestunderna med de andra hemmafruarna rör sig i spannet mellan centralvärme och italienska span. De fem barnen förfogar över både pool och fantastiska ytor.
Av offren ser vi intet, och av Höss professionella liv begränsat. I stället ligger hans fokus på att möta hustruns begär, ett bortskämt barn med en klassresa i bagaget. När han omplaceras till Oranienburg är det inte tal om annat än att hon – ”Queen of Auschwitz” – ska lämna sitt paradis.
Det låter kanske tillspetsat men det är snarare oerhört skickligt gestaltat, nedtonat och icke-demonstrativt. Jonathan Glazers egensinniga stil är intakt här. Med bilder som är både förvrängda och kyligt distanserade kan det påminna om filmer av såväl Carlos Reygadas som Michael Haneke. Den atonala, avgrundsdjupa ljudbilden säger mer än tusen vanliga bilder. Glazer tillfogar även små animationer framställda på fotonegativ, som när fadern läser sagor för att somna dottern. Vid ett annat tillfälle: bilden som övergår i ett rött hav, brinnande.
Hustrun står för det enda synliga våldet medan Höss – effektivt sett den främsta förövaren – representerar ett bredare spektrum, i det att han har flera saker att balansera mellan. Endast för hästen kan han uttala sin kärlek; långsamt ruttnar han inifrån.
”The zone of interest” formerar sig fort till en skrämmande fascinerande film om och kring förintelsen. Och den gör det genom att låta hela framställningen, från första stund, eka förgörande tungt in i vår tid. Inte genom att jämföra brotten, men i bilden av människor som i alla tider är beredda att gå djupt i sin bubbla för att säkra det egna välståndet.
Tillsammans med den samtida symaskinsdokumentären ”Youth (Spring)” speglar ”The zone of interest” något större. Avskärmandet från omvärlden, olika vardagar som pågår medan andra människor, långt borta eller helt nära, blomstrar eller sjunker till botten.
