När ska man få nog av Zlatan egentligen?
Inlägget med Berlusconi på Instagram är ett nytt bottennapp
När Zlatan gick in som delägare i Hammarby tänkte jag att det var slutet. Fram tills dess hade han kunnat göra vilka magplask som helst, jag ryckte på axlarna. Han har gett så mycket glädje och stunder att det blir som en gammal vän som följt en genom livet. Vilken kompis har inte sina störiga sidor som man helt enkelt får lära sig leva med? Belöningen är ju så mycket större. Men när statyn utanför Malmös hemmaarena revs ner, till allmänhetens enhälliga fördömanden, var jag inte förvånad. Varför skulle han stå kvar där? Att dra ner skiten var det enda rimliga.
Sedan dess har några år passerat, och jag har sakta men säkert dragits in i gamla synder. Att vinna italienska ligan som 40-åring utan fungerande korsband, jag vore gjord av samma brons som statyn om jag inte gladdes åt det.
Men han gör det inte lätt för en. De tre senaste inläggen på Instagram är i kronologisk ordning: en trailer för den kommande Asterix & Obelix-filmen där han medverkar, en Ferrari han köpt till sig själv som födelsedagspresent, samt dagens (5 okt) bild där han får sina axlar masserade (?!) av Silvio Berlusconi.
Zlatan och Berlusconis bromance är förvisso ingen nyhet, långt därifrån. Men tondövheten i att lägga upp bilden kort efter det italienska valet, där Berlusconi nu väntas bilda regering med Matteo Salvinis och Geogia Melonis högernationalistiska partier, får nog anses vara det djupaste bottennappet hittills. Inlägget har dessutom sällskap av ett filmklipp på stories, där Zlatan fånler bredvid en energisk Berlusconi som pratar om att han vill lära fotbollsstjärnan hur man sköter ett företag. ”To be continued …”, för att citera klippet. Man vet alltså inte vad det rör sig om än, men vackert kan det knappast vara.
Motsättningen är så uppenbar att den knappt behöver påpekas. Zlatan har berättat historien om sig själv sedan genombrottet i Malmö – en underdog som aldrig kände sig välkommen någonstans, men genom sina bedrifter visade miljontals i samma situation att allt är möjligt. Samtidigt som allt utanför planen handlar om makt, pengar och uppmärksamhet till vilket pris som helst. Även när det innebär att pissa på de underdogs han säger sig företräda.
Lite uppgivet scrollar jag igenom kommentarerna. Det är mest ”Kung Zlatan” och sexkonton med ”I love doggystyle”-utlåtanden.
Och när han väl gör comeback i Milan, någon gång kring nyår, kommer jag med all säkerhet vara likgiltig inför detta som allt annat. Vissa relationer behöver skaka några gånger i grunden innan man lyckas lämna. Kommer Zlatan någonsin nå den punkten?
