Godkänd till slut trots mördande hård kritik
Sameh Egyptsons avhandling må vara bristfällig – men läst blir den
Det tog sju timmar av nagelfarande och överläggningar. Sedan godkände en oenig betygsnämnd på fredagskvällen Sameh Egyptsons avhandling Global politisk islam?: Muslimska brödraskapet & Islamiska förbundet i Sverige.
Kritiken var mördande. Men avhandlingen når, menade man, trots allt ”upp till miniminivån”.
Det är en isande formulering, så nära en skandal man kommer i verserade kretsar.
Egyptson har ägnat 20 år åt att samla bevis för att Islamiska Förbundet är den svenska grenen av Muslimska Brödraskapet. Det handlar inte om en prövande fråga, utan just om att bevisa. Det säger han flera gånger.
Vad de påstår själva kan vi bortse från. De ljuger alltid, hävdar han.
Det är som ett häxtest. Erkänner de, så är saken biff. Nekar de, så bevisar ljugandet deras kluvna tungor.
Men jag älskar tanken: enmansutredaren som fjärran från de svala seminariesalarnas internrefererande gräver runt i arkiven.
Och nu, får man konstatera, fastslås med akademisk ackuratess att han har rätt.
Det var inte självklart under själva disputationen.
Jag får köa i en timme för att komma in. Ett par mediekända terrorismforskare slår sina lovar. TV är här, stockholmsdrakarna är på plats, civilpoliser och väktare. Avhandlingen har laddats ner över 7000 gånger redan och salen är smockfull.
Publiksuccén vittnar nog mindre om svenska folkets kunskapshunger än om de politiska stämningarna i en värld av muslimsk väckelse och väpnad jihadism, muslimhatande högerradikaler, invasioner av muslimska länder och en utbredd vardagsrasism.
En dam i rosa tröja i stolen bredvid berättar att hur hon rest tillsammans med Egyptson för många år sedan. Han skulle ha blivit präst, visste du det?
Några personer gör en snabb plundringsräd och länsar lådan med trycka avhandlingar. En av dem hamnar hos rosa tröjan.
Opponenten Khalid Salih är underhållande, men dansar som katten kring gröten. Ordet jag används 1067 gånger, islamofob 102, får vi veta. Du har glömt numrera dina tabeller. Lyssna nu på den här arabiska dikten! Hade det inte varit bättre att skriva budskap än meddelande?
De är i alla fall ense om att Brödraskapet är en politisk organisation, där religionen är den legitimerande andrafiolen.
Klokt, tänker jag, då går det ju att förstå sig på dem. Tills Egyptson en stund senare säger att Lenin och Stalin på motsvarande vis inte var kommunister, utan mest använde kommunismen. Nånstans där förlorar begreppen sin mening.
Islamologen Torsten Janson tar till orda. Han sitter i betygsnämnden.
Brist på precision, otydliga definitioner av bärande begrepp. Du använder dem pejorativt snarare än analytiskt. Var är missionsforskningen? Texten är full av politiska värderingar. Det blir ensidigt och missvisande.
Det är akademins motsvarighet till rött kort.
Efter två timmar tar batterierna till mikrofonerna slut, efter tre blir det publikfrågor. Alla får komma till tals, det får ta den tid det tar.
En man går rakt på den heta gröten: lyckas Egyptson bevisa sin tes?
Det visar sig att reglerna endast tillåter skribenten själv att svara. Han svarar ja.
En person som utpekas som islamist har en lång lista på fel att beta av. Förväxlade namn och positioner, tvivelaktiga översättningar. Varför hänger du ut folk med namn? Vi kan bli torterade i de arabiska diktaturerna.
Jag berättar ju bara vad ni själva säger i offentligheten. Ni får stå ert kast, svarar Egyptson.
Men allt är sansat, artigt, sakligt, om än ibland förvirrat. Akademins former trumfar känslorna.
Och i ryggsäcken har jag rosa tröjans stöldgods, av allt att döma en av de mer bristfälliga avhandlingar som någonsin har godkänts men definitivt den mest lästa i mannaminne.
