Jesus goes elektrisk
David Åhléns bjuder på förväntningarnas musik
MUSIK Musikerna sägs ha gråtit i kör när de fick noterna till Arvo Pärts Tabula rasa. Var är musiken? Hur spelar man en paus så att den hörs?
Något liknande infinner sig när David Åhléns cd Selah (Mishkan förlag) börjar snurra i mörkret och datorns fläkt försöker överrösta den skira falsettsången.
Att varje sång är självupplevd behöver ingen tvivla på. Men man behöver för den skull inte ansluta till ”Jesusfolket” för att uppskatta Åhléns bibliska agenda. Magin ligger nämligen i rösten och låtmaterialet. Linger, Jesuselectricity, On the verge, Psalm 27.
Allt bromsar in. Men tyst blir det aldrig. Runtom flödar musik i andra dimensioner. Andetagens musik. Förväntningarnas musik. Andra sidans musik.
Som om det existerar ett slags parallellmusik där varje skillnad mellan konst och liv är onödig.
Åhlén skriver musik som just är i färd att dö ut. Här står han ensam med tystnaden och sin upptäckt att det är tillräckligt.
Denna enda ton tycks trösta honom. Och mig.
