Möte med nya akustiska världar
Stefan Klaverdals komponerande har bara börjat
MUSIK Det här med titlar. Stefan Klaverdals cd Evocation (Dynamik förlag) måste ändå sägas vara en smart titel. För musiken framkallar, frammanar, introducerar nya akustiska världar. Det finns en albumidé här. Att låta fragment från historien (Bach, Purcell, Shakespeare, folkmusik) blomma ut i nya perspektiv. Till exempel i inledande Misrau Ca, som visserligen har ett strikt matematiskt regelverk men låter påfallande kontaktskapande. Till och med Klaverdals datormusik känns klassiskt förankrad i gamla kvintcirklar och vältempererade system. England skrevs för en Hamlet-föreställning och gestaltar i sin korniga klang ett tidsdokument. Musiken och ljuden liksom tinas upp ur ett isblock från renässansen som musikarkeolog Klaverdal har hittat.
Det är intressant hur han låter olika traditioner och manér mötas och stötas, som i Vlaia där en partita av Bach konfronteras med dator och syntdroner. Han säger inte nej till en vacker melodi av principskäl, trots att formen ofta får styra idén. Som i sista verket There will be earthquakes där en ålderdomlig italiensk folia möter datorns processeringsmöjligheter.
Ett fängslande och lite egensinnigt tonsättarskap som vi antagligen bara sett början på.
