Heta känslor om Eurovision i Malmö
Malin Krutmeijer: Korkade fördomar om fattiga, invandrare och kriminella
Malmö är ”Sveriges rövhål nummer ett”, ”de krigar därnere”, ”folk kommer att behöva livvakt”.
Det var ord och inga visor i kommentarsfälten när nyheten briserade att det blir Malmö som arrangerar Eurovision song contest 2013. Även om en del också haft fullt rimliga synpunkter på själva arenans storlek och utformning, så är ändå det mest slående hur bilden av Malmö och malmöborna som Sveriges bottenskrap har satt sig.
Och vad består då bottenskrapet av? Tja, de gamla vanliga: fattiga, invandrare och kriminella – vissa skulle väl sätta likhetstecken istället för komma mellan kategorierna –, ivrigt påhejade av flummiga pk-typer som till exempel jag själv och Ilmar Reepalu. ”Självklart Sverige ska visa sin bästa sida... Malmööö... Vi ’etniska svenskar’ är inte betrodda”, lyder en ironisk kommentar.
De korkade fördomarna om Malmö hade mest varit tröttsamma om inte motbilden varit så obehaglig. Mot ”Malmöslummen” står en annan fiktion: det vackra, rena, vita, rika Stockholm. Det är det Sverige ”vi borde visa upp” för turister och Melodifestivalprominenser. Underförstått: folk med rätt hår- och hudfärg, rätt dialekt och rätt summa på bankkontot. Det är paradiset, det.
