Så rättslös är du mot rasisterna
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Publicerad 2015-04-24
Henrik Arnstad polisanmälde mordhot från SD-anhängare – möttes av ett ickeexisterande rättssamhälle
Den här gången kom sverigedemokratens mordhot via Twitter. Signaturen @lillalisa21 skriver att jag ska ha ”ett nackskott” vilket ”vore en välgärning för oss alla”.
För några år sedan vore det förstasidesstoff att ett riksdagsparti kopplades samman med politiskt våld. I dag rycker samhället på axlarna. Hot, överfall och mordförsök – det mesta har de facto tillåtits passera, när brotten utförs av rasister.
”Ha ha, vi kommer alltid undan”, kommenterade nazister i Uppsala efter att ha misshandlat en medborgare blodig, medan polisen lät dem gå fria ”utan att ha förhört en enda nazist”, rapporterade UNT:s Gusten Holm.
Har rasismen fått rättssystemets inofficiella godkännande att använda brottslighet för att montera ner demokratin? Eller hur gick det till när twittraren @lillalisa21 förstod att hon offentligt kan mordhota en journalist – i trygg förvissning om att rättsväsendet inte reagerar? Och har hon rätt?
Jag hade för länge sedan slutat anmäla hot, eftersom det inte var någon idé – allt avskrevs omedelbart av polis och åklagare. Men jag beslutade göra ett undantag med @lillalisa21.
Anledningen var en manifestation i februari. Då samlades ”hotade författare och bildkonstnärer” på Kulturhuset i Stockholm för att vittna om ett Sverige i skuggan av den svartbruna stöveln. Det var deprimerande berättelser om terror och demonstrativt ointresse från rättsväsendet. Men vi utlovades förändring.
Kulturminister Alice Bah Kuhnke berättade att brotten inte längre slentrianmässigt skulle avskrivas. Yttrandefrihet, demokrati och medborgare skulle – till slut – börja värnas. Regeringen hade gett direktiv till de rättsvårdande myndigheterna: förbrytelserna ska utredas.
Twittraren @lillalisa21 är inte anonym. Hon är en 65-årig kvinna i Onsala, som på sin twitterprofil säger sig vara ”grundlurad o röstar nu på Sverigedemokraterna”.
Mordhotet har alltså en gärningsman som verkar öppet, vilket borde underlätta polisarbetet. Jag skrev ut @lillalisa21:s tweet och gick till polisstationen.
Några dagar efteråt blev jag förhörd.
Polisen var vänlig och nyfiken, då jag först fick förklara vad Twitter är för något. Angående min anmälan om ”nackskott” var polisen dock pessimistisk:
– Åklagarna tycker inte om sådana här saker, de lägger ner det direkt.
Jag berättade att jag fått annan information från regeringen. Men polisen lät sig inte imponeras – och hade rätt.
Ett par dagar efteråt kom brevet: Beslut: Förundersökningen läggs ned.
Skäl: Det finns inte längre anledning att fullfölja förundersökningen.
Motivering: Vidare utredning förväntas ej leda till att brott kan styrkas eller åtal väcks.
Där slutar historien nästan alltid. SVT granskade hatbrott (som generellt sett nästan alltid har rasistiska förtecken) som anmälts under tre veckor 2013, vilka utgjorde hela 188 anmälningar och inneslöt ”alltifrån förtal till grova misshandlar”. Endast fyra hade gått till åtal. Så deprimerande ser statistiken ut.
Men varför vägrar myndigheterna konsekvent att utreda mängder av brott, riktade rakt mot demokratins hjärta? Till och med i fallet med @lillalisa21, där brottet utförs av en person som offentligt ger sin identitet till känna?
Beslutet att lägga ner anmälan fattades av inspektör Britt-Inger Eriksson vid Stockholmspolisen, som ansåg en utredning omöjlig.
– Vi måste styrka att det var den misstänkta som mordhotade, det vill säga få fram vilken dator hotet skrevs från. Och då måste vi kontakta USA. Det kan ta lång tid. Det tror vi inte vi går i mål på.
Men gärningsmannen var i detta fall öppen med sin identitet och verkade inte särskilt förslagen. Vad hade @lillalisa21 sagt, då polisen kontaktade henne?
– Vi har inte förhört den misstänkta, utan vi lade ner detta direkt.
Kan ni inte ringa upp henne och fråga om hon skrivit tweeten?
– Om hon då svarar ”Ja, det var jag som skrev.” blir vi tvungna att ta in henne på förhör. Då behövs försvarsadvokat och så vidare. Vi saknar de resurserna.
Eriksson växlar mellan att uttala sig å tjänstens vägnar och ”som privatperson”, varav den senare är ledsen. Men det förefaller ändå inte vara en orimlig arbetsbörda för polisen att förhöra en misstänkt brottsling.
– Jag lovar dig Henrik, att i den bästa av världar så skulle vi verkligen vilja göra det.
Brottet hade alltså inte ens gått till åklagare innan det lades ner. Endast ”i den bästa av världar” riskerar Sveriges mest omfattande och välorganiserade politiska terrorism – rasister som mordhotar – att besväras av polis. Är det rimligt i ett rättssamhälle?
Just argumentet ”polisen saknar resurser” är det vanliga svaret när hotindustrin diskuteras. Men polisens resurser verkar komma och försvinna utifrån ett mönster: Det existerar enorma polisiära resurser angående att säkerställa nazismens demonstrationsrätt. Hundratals poliser mobiliseras när det handlar om en politik, vars yttersta vilja är att Sveriges alla judar ska mördas.
Oavsett pris – ekonomiskt eller mätt i medborgarnas liv, säkerhet och hälsa – mår Sveriges demokrati tydligen bättre om den offentliga nazismen maximeras, enligt konsensus bland yttrandefrihetsexpertis.
Jag vill inte ställa demonstrationsrätten i konflikt mot rätten till yttrandefrihet utan mordhot. Bägge dessa fenomen hör hemma i demokratin. Men bara en av dem existerar i dagens Sverige. Tänk om en nazistmarsch skulle stoppas med hänvisning från polisen att ”vi saknar resurser”? Hur skulle det offentliga samtalet reagera på det?
Ej heller saknas resurser när det gäller att lagföra demokrater. Att fredligt sätta sig ned framför nazister och sjunga psalmen ”Jesus älskar alla barnen” leder till polisingripande, åtal och dom.
Att polisen förhör en psalmsångare är ingenting som endast kan ske ”i den bästa av världar” utan genomförs effektivt. Sammanfattningsvis:
• Är du rasist och begår brott – även mycket grova (”nackskott”) – slipper du undan, eftersom staten säger sig ”sakna resurser”.
• Är du antirasist och begår brott – även fredliga protestaktioner (psalmsång) – agerar staten kraftfullt och du döms.
Vem bestämde att det ska vara så? Det står ju inte i lagen.
Den 24 februari skrev rikspolischef Dan Eliasson på DN Debatt att polisen ska börja ”skydda de demokratiska rättigheterna”:
”Vi ser också att politiker, journalister och konstnärer utsätts för sina åsikters skull. En jordmån för åsikterna återfinns i internets träskmarker. Här odlas en hätsk ton mot de som står upp för alla människors lika värde. […] Polisen ska ta större plats i dialogen kring dessa frågor. Vi vill tydligt markera var gränserna går. Allmänheten ska känna till att brottsliga handlingar inte passerar obemärkt.”
Eliasson uppmanade svenskarna att inte vara tysta. ”Även enskilda människor kan bidra, med sitt civilkurage och sin medmänsklighet.” Polisens budskap är alltså dubbelt:
1. På DN Debatt ska demokratin försvaras.
2. På polisstationen utgör ett antidemokratiskt mordhot (”nackskott”) en tillåten handling, vars utredande inte får föranleda lyftandet av en telefonlur, eftersom den misstänkta riskerar att erkänna.
Rikspolischefen uppmanar ”enskilda människor” till civilkurage. Men om medborgaren uppvisar sådant – vilket per automatik leder till mordhot från Sverigedemokraternas välsmorda terrorapparat – får medborgaren klara sig själv.
Vi demokrater är rättslösa. Våra skattepengar går till de som vill mörda oss; partistöd åt SD och enorma polisinsatser för att eskortera nazister. Själva får vi ingenting i form av skydd eller rättvisa. Kontrakt mellan medborgare och stat har därmed brutits. Det är ett icke-existerande rättssamhälle.
Resultatet för oss – de tusentals hatade – förblir skräck, terror och hjälplöshet.
Vad övrigt är, är tystnad.
Henrik Arnstad
