Våra politiker bryr sig inte om yttrandefrihet
När det handlar om säkerhet och Nato är allt annat förhandlingsbart
Statsminister Ulf Kristersson (M) har gjort det till en vana att hålla sig undan när det blåser men i går dök han upp och höll presskonferens. Han underströk vikten av att värna den svenska yttrandefriheten samtidigt som han adresserade osmakligheten och hänsynslösheten i den senaste tidens offentliga koranbränningar.
Läget är allvarligt, det är kris. Och det finns definitivt skäl att vara orolig för att någon ska vilja använda Sverige som arena för attentat – som en vansinnig reaktion på att Sverige just nu används som scen för att genom eldandet av skrifter angripa islam och muslimer.
Det är inte konstigt att regeringen försöker hitta en lösning. Häromdagen skrev Petter Larsson på ämnet och satte fingret på svårigheterna att göra rätt i förhållande till det som nu sker.
På sin presskonferens pratade statsministern, tillsammans med justitieminister Gunnar Strömmer (M), extremt vagt om att titta på hur man kanske kan utforma eventuella direktiv till en utredning som möjligen men kanske inte ska tillsättas.
Översatt till svenska betyder det ändå att regeringen vill skärpa ordningslagen.
Då ska Sverige med hänsyn till ”säkerhet” kunna stoppa allmänna sammankomster. Säkerheten kommer då att definieras delvis av i vilken grad den allmänna sammankomsten retar upp andra. Ett sluttande plan if I ever saw one. Skräckinjagande godtyckligt.
Men tyvärr helt logiskt.
För vi har sedan den 1 juni i år nya, extremt långtgående, terrorlagar som Lagrådet varnat för kan leda till inskränkningar i tryck- och yttrandefriheten.
Vi har ändrat grundlagen på ett sätt som gör det möjligt att inskränka föreningsfriheten. Lagarna som kommit på plats är otydliga och rättsosäkra.
Tidigare under mandatperioden har nya skogstokiga spionerilagar införts, något som krävde grundlagsändring, med konsekvensen att granskande journalistik i vissa fall blir olaglig – och meddelarfriheten begränsas.
Lagom till kommande årsskifte förbereds lagstiftning som ska kunna stoppa publicister vars sändningar ”utgör en fara för Sveriges säkerhet” (en spekulation är att det skulle kunna påverka till exempel tv-kanaler som ger stort intervjuutrymme åt aktivistiska koranbrännare).
En skärpning av ordningslagen är i det avseendet bara en given fortsättning på förd politik. Och inte bara den som nuvarande regering ägnar sig åt – den föregående socialdemokratiskt ledda agerade precis likadant och var lika vårdslös med våra rättighets- och integritetsfrågor.
Med argument om rikets säkerhet och med en vilja att göra vår resa in i Nato enklare finns inte längre några gränser.
När det under valåret 2022 brändes koraner blev det också protester och upplopp. Men då de begränsades till Sverige, med brända bilar och skadade poliser, ville politikerna enbart sätta hårt mot hårt. De som var arga skulle skärpa sig eller möta våldsmonopolets fulla kraft. Ebba Busch (KD) frågade sig varför upprorsmakare på gatorna inte möttes med skarpa skott.
När vi pratar om säkerhet och medlemskap i krigsalliansen Nato låter det annorlunda – då är det i stället våra friheter och rättigheter som ännu en gång ska tryckas tillbaka. Så ser det nya normalläget ut.
