Farligt om samhället värderar rasism olika
Karin Pettersson svarar Stephan Mendel-Enk om antisemitism
För ett par veckor sedan skrev jag en text där jag argumenterade för att vissa av de koranbränningar som har genomförts – i kombination med ord, plats och handlingar – borde klassas som hets mot folkgrupp.
I texten skrev jag, för att illustrera poängen, följande: ”Föreställ dig att Rasmus Paludan hade iscensatt en turné där han på en judisk högtid ställde sig framför en synagoga och pissade på eller brände toran.”
Mot detta tankeexperiment vänder sig författaren Stephan Mendel-Enk i DN, som menar att jag därmed slår fast att ”att judar åtnjuter en särställning, att gruppen tilldelas samhälleliga privilegier som andra förvägras”, och att jag bidrar till att sprida felaktiga föreställningar.
Jag förstår å ena sidan Mendel-Enks reaktion. Det är förrädiskt att lyfta fram judar som en privilegierad grupp, eftersom hat mot judar är vanligt förekommande i många grupper och miljöer. Och det är riktigt som Svenska Kommittén mot antisemitism påpekar, att sådana jämförelser kan bidra till att trivialisera just antisemitism. Jag kan förstå den invändningen, och den är viktig.
Samtidigt tycker jag nog att Mendel-Enk gör det väl enkelt för sig. I regeringsförklaringen står det att ”arbetet mot antisemitism ska prioriteras”, medan andra rasismer helt utelämnas, vilket är anmärkningsvärt. I uttalande efter uttalande hetsar ledande Sverigedemokrater mot muslimer, utan att några reaktioner kommer från regeringen. Jag tror tyvärr att Carl B Hamilton hade rätt i att det i delar av det politiska etablissemanget går en gräns vid att reagera mot antisemitism, men inte mot hat mot muslimer.
Det jag ville peka på i min text var att antirasism måste vara konsekvent, och att både den politisk retoriken och lagstiftningen måste omfatta även den hets mot folkgrupp som jag anser att Paludan och Momika ägnat sig åt. Jag använde exemplet med toran eftersom regeringen så tydligt signalerat att gränsen går vid judar, men inte vid muslimer. Vad de inte verkar förstå är att den som pekar ut en grupp som mer skyddsvärd än andra riskerar att förstärka de fördomar man säger sig vilja motverka. Den risken tror jag tyvärr är reell.
