Tidöhögern struntar i Sverige och svenskarna
Ett år efter valet måste hela landet samlas mot Kristersson och Åkesson
”Var är jag någonstans?”
Jag tänker ofta på scenen i Roy Anderssons ”Sånger från andra våningen”, där en full kardinal går i en bar och vilset upprepar ”Var är jag någonstans?”.
Svaret han får av en fanbärare från arbetarrörelsen är:
”Du är på Grand Hôtel, för helvete.”
Kanske är svaret att vi är på Grand Hôtel, för helvete en bättre beskrivning av landet Sverige än det var när filmen spelades in. Nu står vi här. Ett år efter valet den 11 september 2022 som ledde till den första högerregeringen med postnazistiskt inflytande i Sverige. Någonsin.
Under andra världskriget, när ingen visste exakt hur långt en totalitär regim kunde ta en demokrati, hände det inte. 2022 hände det. Sverige är ett land där personer som gick med i ett naziparti styr riket. För Jimmie Åkessons SD är lite som Fredrik Reinfeldts nya moderater, ett slags gör om mig som går ut på att dölja kärnan. Nu står vi här, i kulturkriget och klasskriget.
Varje dag detta år 2023 har kulturkriget präglat dagordningen. Trots att vi har en ekonomisk kris som varje dag kräver sina offer med skenande matpriser, bankräntor, hyror medan lönerna gröpts ur, är det ändå koranbränningar, drags som läser sagor och hbtq-rörelsen som debatteras. Det är skickligt trollat av SD. Kritiserar man regeringens passiva ekonomiska politik får man numera hundratals arga kommentarer på sociala medier, av människor som tidigare bara brydde sig om invandringen, muslimerna, brottsligheten – det invandringskritiska komplexet. I dag går de vakt kring Moderaternas klasspolitik.
Moderaterna har omvandlats och för varje pressträff med justitieminister Gunnar Strömmer inskränks en ny rättighet. Tidöavtalet är som en författning som Moderaterna i regeringen följer slaviskt. De lydde bara order. De följde avtalet som om Tidöavtalet var en grundlag. Varje dag Ulf Kristersson låter Jomshof twittra, Björn Söder hetsa mot queers och Åkesson snooza vidare på sitt skolbarnslånga sommarlov, är han ansvarig för att detta fortgår. Ulf Kristersson behöver inte leda den enda postnazistiskt kontrollerade regeringen i världen. Han behöver inte genomföra en uppluckring av rättsstaten i SD:s anda. Han behöver inte.
En vän sa en gång: Man älskar det man gör. Man ska inte tro en människa efter vad den säger utan efter vad den gör. En soffpotatis som säger att hen älskar att jogga men inte rör sig ur fläcken är inte nödvändigtvis en lögnare, men kanske fångad av sin livslögn.
Ulf Kristersson är demokrat, hbtq-vän, frihetskämpe, säger han. Men det är inte det han gör.
Det nya Sverige är att kapitalet nu sitter på samtliga kommandohöjder, för att citera Timbro när de citerar Lenin
Ulf Kristersson är ingenting annat än sina handlingar nu, sina beslut, sina ickebeslut, och sitt regeringsunderlag. Och vi ska hålla dem ansvariga. Angiverilagar i välfärden blir inte mindre angiveri för att det framförs med ett karskt leende. Snart på en BVC-mottagning nära dig. Kristdemokraterna är liksom Liberalerna helt beroende av högerns kamrat 4 procent på valdagen som är den enda gång på fyra år de kommer över riksdagsspärren. Liberalerna? Glöm dem. De har redan glömt sig själva.
Min starkaste bild av detta nya Sverige är den där veckan i slutet av april 2023 när Jimmie Åkesson liksom upptinades och sändes att möta medier. I en kanonad av intervjuer med samtliga svenska medier meddelade Jimmie Åkesson några på förhand givna besked. Han vill ha ministerposter i nästa regering. Han vill bli statsminister. Då hade han legat nedfrusen som en herr Moro i ett halvår, så länge att de politiska journalisterna undrade var han var. Strax därpå steg han fram, lät sig under en vecka intervjuas och sedan gick han på ett långt sommarlov som sträckte sig från maj, över juni, juli och augusti. För mig får han gärna sova Törnrosa, men det var något med hovsamheten, mediernas nästan likalydande frågor, den öronbedövande mediecirkusen när samtliga svenska medier samtidigt meddelade att de minsann hade en intervju med Den Store Ledaren.
Det nya Sverige är att kapitalet nu sitter på samtliga kommandohöjder, för att citera Timbro när de citerar Lenin. De innehar kommandohöjden regeringen och statsmakten, polisen, militären, medierna och kapitalet inklusive deras lobbyism och vinstdrivande intressen.
Högern vann valet med en procentenhet 2022 men maktmässigt är det snarare 90-10. Samtidigt ger sig högern på den fria forskningen genom att rubba universitetens och högskolornas styrelser och mandatperioder, de planerar en stor förändring av public service som märks i varje frågeställning i SVT och SR. De ska förbjuda Socialdemokraternas lotteriverksamhet och trots att det kan låta som en skitsak är det ett gigantiskt kliv i en sorts orbanisering av Sverige, där en riksdagsmajoritet rubbar förutsättningarna för oppositionen. De ska kapa fackföreningarnas frihet, studieförbundens statsbidrag och snabbutreda en ny grundlag som ska stärka äganderätten ytterligare och därmed de privata skolägarnas vinster.
Det blir slut på hämtpizza och hyrbilar – vilket kommer sända en arbetslöshetsvåg neråt till arbetarklassen
Det är en ny praxis i Sverige, eller nygammal, fördemokratisk. Tidigare har ramarna för demokratin satts av partierna tillsammans. Annars hade sossarna avskaffat äganderätten och kungahuset när de och VPK hade egen majoritet i ett halvt århundrade. Eller infört majoritetsval i enmansvalkretsar och styrt i 50 år till, utan Vänsterpartiet. Men de gjorde inte det, för de insåg, och samtliga borgerliga partier mellan 1921 och 2021 insåg, att demokratins spelregler inte ska sättas av bara en part, på samma sätt som inte den som är starkast vid ett Monopolspel med hot om fysiskt våld bestämmer reglerna ensam. Men Ulf Kristersson gör detta.
Mitt andra ögonblick detta år var när en enad vänstersida pressade finansminister Svantesson att kalla in matkoncernerna. Det som var omöjligt blev sedan nödvändigt genom kritik från vänstersidan. Varför? Vi hade verkligheten på vår sida. Inflationen beror på kriget i Ukraina och girighet, företag som skär emellan. Svantesson tvingades backa, precis som de under de senaste veckorna tvingats avstå från att höja brytpunkten för statlig skatt. De är påverkbara. Låt oss därför påverka dem.
De kommande tre åren måste vi samla oss. Vänstern har möjlighet att ta kommandot. Vi står i en klimatkris som allt fler inser är på allvar, det är farligt och det går fortare än någon vågat drömma mardrömmar om. Bränderna, värmen, regnen, de översvämmade källarförrådens svarta sorgkanter vittnar om allvaret och högerregeringen kör vår suv åt fel håll. Vi ska hålla dem ansvariga.
Sverige är också på väg in i en potentiellt mycket svår ekonomisk kris. Under det år vi har framför oss kommer en majoritet av alla bolån läggas om och få en räntechock från cirka 1,5 procent till 4,5 eller 5 procent. Köpkraften kommer ätas ur för de som har köpkraft kvar. Miljoner kommer tvingas dra ner på allt för att hantera sina räntor. Det blir slut på hämtpizza och hyrbilar – vilket kommer sända en arbetslöshetsvåg neråt till arbetarklassen. Något år senare kommer kommunerna tvingas skära ner för arbetslösheten och de sjunkande löneinkomsterna leder till sjunkande skatteintäkter och mer socialbidrag, då kommer vi få se ännu värre nedskärningar än de som kommer 2024.
Regeringen har makten att kalla in bankerna, som kommer skära emellan 200 miljarder bara i år – i stort sett på våra bolån. Regeringen kan nationalisera elsystemet och sänka elpriserna, de kan införa hyresstopp, ta bort matmomsen och beskatta de rikaste – för att med aktiv politik sänka inflationen. De behöver inte, borde inte, får inte vara passiva och låta människor fara illa. Men innerst inne är det nog högerns strategi, för ekonomisk nöd kan lätt piskas upp till vrede och SD är experter på att rikta denna rättmätiga vrede neråt. Aldrig uppåt till dem som har makt att åtgärda problemen.
Vi borde samlas på gatorna. Vi borde säga att nog är nog. Att vi kräver en anständig regering som står upp för de mänskliga rättigheterna. Rätten att äta sig mätt. Rätten att barn får lära sig saker i skolan, att kunna leva på sin pension. Rätten att få tro på vilken gud vi vill och älska vem vi vill. Att vi kräver att den regering vi har vidtar alla till buds stående åtgärder för att stoppa klimatkrisen. Om så att ge varje hushåll en elbil och en fri laddstolpe eller om man avstår får samma summa insatt på ett konto. Vi borde kräva gratis kollektivtrafik och konstens frihet. Att Nationalmuseum inte vräks, att kulturen i Norrköping och alla landets städer får ett skydd för vi behöver kultur nu för att förstå var vi är och vart vi är på väg.
Är du räddast för Vänsterpartiets välfärdskrav eller SD:s nuvarande politik?
När? Vi borde göra första maj till en demonstrationsdag mot den här klimatförnekande, passivt aggressiva regeringen, deras välfärdsslakt, homohat och hets mot folkgrupper. Slå samman alla tåg till ett. Jag vill gå under de röda fanorna, under regnbågsfanorna, under frihetsfanorna på första maj och jag vill höra talkörer oavsett partihemvist men för demokratin, friheten, jämlikheten, solidaritet och klimatet. Låt oss samlas på gatorna första maj. Socialdemokraterna, LO och Vänstern kan bestämma detta i dag och bjuda in Centern och Miljöpartiet, alla fackföreningar, alla fortfarande fria folkrörelser och alla medborgare som vill se ett Sverige som möter de kriser vi är i tillsammans och löser dem. Detta kan och måste ske.
Den ekonomiska krisen kommer träffa väldigt många av oss men individuellt. Vi måste förmå oss att se att vi inte är ensamma. Det kräver framför allt politiskt ledarskap hos oppositionen, som måste enas. Andersson naturligtvis, men Demirok måste ta vänsterledaren Dadgostar i hand och sluta sjåpa sig. Är du med oss eller mot oss? Är du räddast för Vänsterpartiets välfärdskrav eller SD:s nuvarande politik? Du får till första maj 2024 på dig att bestämma dig, Demirok. Sen går tåget. Vi vill se de gröna fanorna bland de röda och vi vill höra dig tala på första maj, Demirok.
Vi måste alla klara att se varandra i det här läget. Se varandra och inse att vi inte är ensamma och berätta om och om igen att de som är ansvariga för den utvecklingen i vårt land är Ulf Kristersson och Jimmie Åkesson. De har makten att åtgärda problemen. Avstår de är det för att de är kapitalets regering.
