”Behandlingen av mig är helt oacceptabel”

Linda Skugge om skrivuppdragen, karriären på Onlyfans – och att det finns gränser

”Ingen som inte redan är känd drar in pengar på Onlyfans”, säger Linda Skugge när hon träffar Kristofer Andersson på en kyrkogård utanför Stockholm.

På Boo gamla kyrkogård utanför Stockholm, där Baggensfjärden möter Lännerstasundet, ligger författaren och journalisten Ester Blenda Nordström begraven. I övrigt var kyrkogården främst en plats för fattiga: Sjömän och brottslingar, horor och lösaktiga.

Varje gång jag har träffat Linda Skugge har hon pratat om två saker: pengar och döden.

Sedan porrbilderna på alteregot Lady Lazarus – ursprungligen publicerade på kinkcommunities och Onlyfans – blev allmängods pratar hon också relativt oavbrutet om sex. Ämnesvalen bildar treenigheten i podcasten SKUGGE (premiär 23 nov).

Vi har haft sporadisk kontakt under hösten, när jag tjatat om en intervju. Det har varit roligt: Ett sms från Linda Skugge bär oftast högre konstnärliga ambitioner än merparten av samlad svensk textproduktion.

Till slut föreslår hon att vi ska ses vid de 47 gravplatserna.

Måste du verkligen fotas mot en gravsten Linda?

– Det är ju gamla gravar. Man kan ha dem lite i bakgrunden. Om stenen är över 200 år gammal skändar man väl inte någon? Eller vi ska inte skända såklart men jag kanske kan vara i närheten?

Jag har en lampa. Här har vi en från 1903.

– Det känns väl lugnt?

Det är inte så himla farligt tycker jag.

– Här står det 1876! Det är ju okej.

Vad är det du har runt halsen?

– Det är min mobil med alla fotografier. Jag har typ bilder för en miljon här. Jag fantiserar om att att någon ska kidnappa mig och lägga mig i en likadan låda som alla här hamnat i. Eftersom jag har Addison kommer jag nog dö ganska snabbt. Och sen får jag äntligen begravas.

Hur går affärerna föresten?

– De går ganska bra. Förra veckan gick dåligt på grund av höstlovet.

På grund av höstlovet?

– Ja mina kunder på Only Fans sa det. Jag ba: ”vill du köpa något?” De ba: ”Nej min fru är här”. Jag ba: ”Hon ser väl inte vad du gör?”. De ba: ”Jo för hon är en IT-wizard”. Det skulle målas, det skulle bonas. Och hela tiden var mina kunder tydligen övervakade av en IT-wizard med läsglasögon som skrek: ”HASSEEEEEEE!”

Sist jag intervjuade dig sa du att du inte förstår dig på andra kvinnor. Hur har du det med det idag?

– Alltså jag är ju rätt bi. Men det är en viss sorts kvinna jag går igång på. Inte liksom ”quinnor”, sådana där som blir försörjda av sin man medan de sitter och ritar.

Vad gillar du för tjejer då?

– Jag vill ha en manskvinna. En kvinna utan former. En supersmart och lite aggressiv. De flesta kvinnor har ju kurvor. Igår var jag på gymmet och tittade in på ett pilatespass. Det var hur många sådana som helst i ett och samma rum. Jag blev så äcklad. De måste liksom lyfta på brösten när de duschar.

”Hon bjöd in till det”

Linda Skugges väg mot Only Fans inleddes redan våren 2021. Då förvisades hon från kulturoffentligheten efter att för Expressen ha recenserat Kristina Sandbergs romanEn ensam plats”, om författarens kamp mot cancer.

I augusti 2023 publicerades det totalt 108 artiklar som nämnde Linda Skugges porrkarriär. Maj 2021 bjöd på sammanlagt 133 publiceringar. Linda hade som vanligt brutit mot bordsskicket. Men under recensionens referenser till något slags vibrator dolde sig grym kritik: Personliga tragedier skapar inte konst per se.

– Folk säger att jag sexmobbade Kristina Sandberg. Men hon bjöd in till det. Hon skrev typ: ”Jag hade så lätt att få orgasm men nu är jag sjuk och då har det blivit svårare”. Det är väl ingen mänsklig rättighet att hon ska få komma med sin snubbe Mats?

Jag visste knappt vem Kristina Sandberg var.

– Kristina och Mats var uppenbarligen heliga. Det förstod inte jag. Men Sandberg skrev dåligt om sin sjukdom. Det är jag i min fulla rätt att skriva.

Du säger ofta att du inte får skrivuppdrag sedan dess. Men jag tycker du verkar skriva överallt?

– Nu får jag ju jobb. Syns man så gynnas man. Min yngsta dotter fyller snart 18 och skulle göra någon bokgrej i plugget. Så jag berättade hur jag brukar skriva om litteratur: Först googlar jag upp ett citat som författaren sagt – vad som helst – och sen skriver jag att det är ”egensinnigt”. Sen hittar jag på varför det har med boken att göra.

– Då får jag fanmejl av tanter som tycker att min boksida är så bra. Jag sa det till min familj: Så här bullshit är allt. De behöver lära sig att allt är fullständigt bullshit.

”Folk tror att jag är gränslös”

När det stormade som värst i somras så messade du och jag en del. Du lutade dig bland annat mot konstnären Cosey Fanni Tutti som också ägnade sig åt porr. Kan du i efterhand känna att det…

– … mest var en snygg förklaringsmodell? Ja, jag hade gjort allt det här ändå.

För jag hittade en recension från 2020 där du skriver att Fanni Tutti ”på ett närmast desperat sätt gjort allt för att få en okejstämpel på sina nudes”.

– Det är så jävla typiskt dig att leta upp den där texten. Jag har liksom legat sömnlös och varit så här: ”Skit också, hoppas ingen hittar den”. Men folk överlag är för dåliga. Särskilt alla präktiga kvinnor på ledarplats. De har ju inte ens koll på att Onlyfans inte alls är en inkörsport till prostitution. Eller ta den här polisen till exempel…

Simon Häggström, som sa att det inte är någon skillnad på Onlyfans och att gå på gatan.

– Han är ju helt körd. Kan ingen bara befria honom från sitt jobb? Jag borde föreläsa för polisen om hur det ligger till istället.

Hur ligger det till?

– Ingen som inte redan är känd drar in pengar på Onlyfans. Vilket gör att alla lägger ned innan de ens hinner börja. Det går inte ens att söka. Det finns ingen algoritm som skickar en vidare. Only Fans tjänar pengar på folks drömmar om att bli rika, precis som Spotify eller Bonniers.

– Folk tror att jag är gränslös. Men det är mycket jag inte kan berätta. För att jag inte kan lämna ut personer i min närhet. Men hur lever alla andra? Har de helt perfekta liv?

Det var väl inte heller du som spred bilderna?

– Ju mer jag tänker på det, desto mer känner jag att behandlingen av mig är oacceptabel. Det var knappast jag som gick in och snokade på privata communitys. Jag har ofta skrivit självutlämnande. Det har ingen ifrågasatt. Men folk har bestämt att det är en skillnad på text kontra kropp. Att människor i vår bransch – skådisar, konstnärer – inte fattar att det finns saker i mitt liv som ingen får veta… obegripligt.

Fast merparten i vår bransch är inte konstnärer. Merparten är Maria Schottenius.

– Jag tror att det hade varit lättare om jag sa så här: Jag är sjuk och nu ska jag be om hjälp. Då hade jag blivit förlåten. Men ta en sådan som Josefin Ottosson, som har hundratusentals följare på Instagram och som också har en stor Only Fans. Hon är 28. Är hon också sjuk? Nej, naturligtvis inte. Däremot faller hon in i normen om hur kvinnor bör se ut.

På gravplatsen har någon ställt upp en skylt om strandrövaren Petter Gottberg som vilar i en låda någonstans under oss. Förnumstigt uppmanas läsaren att ”begråta synden”.

Här finns en QR-kod Linda. Ska vi kolla vad som händer om vi fotar den?

– Nej, nej, nej. Man vet aldrig med sådant där.

QR-koder. Där går din gräns.

– Ja.

Café Bambino – Amie Bramme Sey, kändisupprop & mediekritik

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.

Följ ämnen i artikeln