"Visst ställs det höga krav på oss unga”

Kalle, 25, känner igen sig

Fastän Karl-Johan Andersson inte har upplevt någon djupare kris kan han känna igen sig i det som skrivs i Kvartlivskrisen.

– Det är sant att det finns mycket man ska leva upp till i dag och att man känner sig stressad om man inte har samma saker som polarna.

De flesta av Karl-Johans kompisar har jobb, bostäder och partners. Därför tror han att de är ganska tillfreds med sina liv för tillfället.

– Vi pratar inte så mycket om materiella ting i vår bekantskapskrets det är inte de tillgångarna vi mäter framgång med i vårt gäng. Platt-tv och snygg inredning är av underordnad betydelse. Däremot snackar vi om vad man vill göra med sitt liv ibland på andra plan.

Ny stad
Det är drygt ett år sedan Karl- Johan flyttade ner till Malmö från Blekinge. Många av hans kompisar hade gjort samma sak och han tyckte att det är kul att prova på en ny stad.

När han flyttade ner hade han varken jobb eller flickvän. Han beskriver de första månaderna som ganska tuffa:

– Jag brukar vara en ganska lugn person, som litar på att allting ordnar sig om man inte stressar upp sig. Men just då kunde jag inte slappna av som jag brukar kunna. Många tankar gick åt till att grubbla över framtiden om jag skulle få jobb eller om jag någonsin skulle träffa någon att leva med.

Efter ett tag blev han erbjuden en tjänst på ett ekonomiföretag och eftersom han är utbildad ekonom och på så vis kunde få nytta av sin rätta utbildning var detta ett steg i rätt riktning.

– Att gå utan pengar och sysselsättning är jobbigare än man tror. Det äter en.

Det nya arbetet gjorde att vardagen fick en ljusare ram än tidigare. Men det fanns fortfarande saker som gnagde.

Kärlek i fokus
– Jag kände mig ensam. Visst, hade jag många kompisar men det fattades kärlek. Vid denna tidpunkt var jag också ganska ensam om att vara singel, vilket inte var särskilt roligt.

Karl-Johan håller med Anna Manteus om att privatlivet i allmänhet och kärlekslivet i synnerhet är den viktigaste välmående faktorn.

– Det är åtminstone så bland dom jag känner - att det är förhållande som står i fokus.

Är det inte för tidigt att stressa upp sig för det när man är runt tjugofem?

Karl-Johan tror inte det.

– Att sakna någon är inte åldersbundet. Däremot kan jag förstå om man blir mer och mer stressad över det ju äldre man blir eftersom man kanske vill ha barn och familj.

Han menar att det är svårare att påverka sina kärleksframgångar än karriärsframgångar. Man kan ju söka jobb, men kanske inte partner…

I dag lever han i ett bra förhållande och tänker inte så mycket på de känslor han kände förra året.

Varför ställs det så höga krav på unga idag?

Karl-Johan tror att allt går snabbare och att det gör att unga pressar sig själva att hinna med så mycket som möjligt.

– Vi jämför många gånger med våra föräldrar och ser att de hunnit med hela vuxenlivet redan innan de fyllt tjugofem. Det är kanske därför.

Karl-Johan känner tillit till framtiden. Han vill gärna ha familj och barn och ett arbete han trivs med. Men han försöker att inte jäkta fram det.

– Varför ska man ha allt på en gång och så tidigt? Då har man ju inget att se framemot.